pray for tö

Ikväll åker vi iväg på påsklov. Med lite tur - eller otur, beroende på hur ni väljer att se det - kommer det några inlägg från den västerbottniska skogen.

Nu skall jag dansa min tövädersdans.

härmapa

Jag spelade just Zillah & Tottes "Apa efter" för Skorpan. Hennes redan tefatsstora ögon blev helt giganto. Man kan säga att hon är hookad.

debattsugen, någon?

Snart börjar jag jobba igen. Det blir både kul och inte kul.

Fast det är bara att inse att det är i högsta grad dags. Imorse höll jag på att prata ihjäl bovärden när han var här och lagade en handukshängare. Dessutom var det nära att jag började styra och ställa med personalen på Öppna förskolan när jag insåg hur ineffektivt verksamheten bedrivs där. Turligt nog höll jag truten.

Snart börjar jag väl skriva arga insändare om hundbajs till lokaltidningen.

gammalmamman

Se vilken klokt (obs! skämt) litet inlägg jag skrev till Linda Skugge. Kul att hon tog med det på sin blogg, tycker jag.

Hej från gammelgäddan!

lita på

För mig har de senaste veckorna har kantats av småbekymmer. Var för sig är inget av dem illa, men sammantaget blev det mer än jag hade förmågan och lusten att hantera. Men idag. En positiv överraskning. En person jag trodde jag kunde lita på gick också att lita på. Underbart.

En liten börda har fallit från mina axlar. Då känns det lättare att ta tag i resten.

Hasta la vista.

Livets lotteri

Rädda barnens Livets lotteri-kampanj är väldigt tankeväckande. När jag drog min födas på nytt-lott hamnade jag i Indien.

I Indien är 39 procent av befolkningen analfabeter, 12 procent av alla barn arbetar, 25 procent av befolkningen lever under fattigdomsgränsen. Barnäktenskap och barnaga är tillåtna.

Och så har jag mage att gnälla.

Bjästa

Bjästa. Alla pratar om det, så kanske behövs inte mina arga röst. Men när vuxenvärlden ljuger, förnekar och sviker kan jag inte annat än undra hur det är fatt i huvudet på vissa. Läs en bra krönika om det här.

byxtrubbel

Jag gör ett kort gästspel i arbetslivet.

Tyvärr verkar mina kostymbyxor ha krympt under föräldraledigheten. Så nu sitter jag på mötet med brallorna uppknäppta. På vägen hit upptäckte jag dessutom att någon har gjort pressveck i mina byxor. Jag fattar inte hur det har gått till, jag har aldrig i hela mitt liv haft pressveck i några byxor över huvud taget.

Antingen pågår den en byxkomplott mot mig eller så har min kemtvättskille fått delirium. Morr.

I saw the sign

Jag har mått sådääär i en knapp vecka. Men så idag när jag vaknade var jag äntligen mitt vanliga jag igen. Äntligen!

Mina tankar går till alla kroniskt sjuka. Som varje morgon måste kämpa för att stiga upp. När det är asjobbigt att få på sig kläderna, asjobbigt att laga mat och äta mat och när man känner sig trött och otillräckligt och gnällig hela tiden är livet inte särskilt roligt. Har jag märkt.

Men. Jag är tillbaka. Och när jag knäppte på radion spelades "Karmakontot". It’s a sign.

blabla

Jag som annars är värsta järnladyn har varit sjuk i några dagar. Diffusa symptom utan början och utan slut. Dagar som bara runnit i väg. Urk.

Medan jag haft ont i magen och lite överallt har en del av mina bekymmer ordnat upp sig, andra inte. Som det brukar vara. Och Skorpan är plötsligt ingen pyttebebis längre. Hon äter monsterportioner och kryper omkring och skriker "blabla". "Blabla" tjoar hon och ålar sig in i duschen och blöter ned gåbortskläderna. "Blabla" hör man från vardagsrummet innan alla cd-skivor rasar ur hyllan.

Jag som inte trodde det var möjligt för bebisar att vara bängare än vad Pluttskrutten var. Ack, så fel. Men mycket underhållande.

utekväll

Gårdagens föräldramöte blev en övning i gruppsykologi. Från ilska och raseri till någon slags harmoni. Eftersom det var min första kväll utan sällskap av Skorpan kunde jag hänga med föräldrarna ut och dricka öl efteråt. Det kändes fantastiskt att ta ett glas och prata med vuxna människor utan amning och bebispyssel.

Imorse hade jag jordens migrän. Cirkeln är sluten.

banan

Jag lovade ju att vara tillbaka på banan idag igen. Och det är jag väl, något så när iallafall. Slirar lite i kanten på banan kanske.

Men, det finns ingen mening med att gräva ned sig i en massa skitsaker. Istället ska jag kolhydratladda inför kvällens föräldramöte.

pang

Det är ett mysterium hur små saker kan bli så komplicerade. Ikväll skulle jag faktiskt helst vilja spränga sig själv i luften. Men no worries, imorgon är jag på banan igen.

kanske

Läste just om ytterligare en mamma som blivit tagen av cancern och inte får leva med sitt barn. Klicka inte och läs inte om ni inte är beredda att bli ledsna.

Min hjärna målar nu bilder på hur Lilla räkans mammas sista tid kan ha varit. För Lilla räkans pappa. När hans älskade rycktes ifrån honom. För Lilla räkans mamma. När hon förstod att det inte skulle gå vägen.

Kanske ser Lilla räkans mamma oss från sin himmel. Kanske ser hon att jag fått ynnesten att få älska Lilla räkan och hans pappa. Kanske ser hon också att hennes Lilla räka är ganska stor nu. Måhända ser hon honom när han dansar till Michael Jackson i sin morbrors silverbyxor. Eller när han leker med sina småsystrar, som beundrar honom över allt annat. Kanske förundras hon över alla komplicerade legobyggen Lilla räkan konstruerar och när han spelar dataspel med sina kompisar. Eller så ler hon när hon ser Lilla räkan och hans pappa vara tillsammans, på det där sättet som bara de kan. I deras egna rum.

Kanske ser hon när jag läser för Lilla räkan på kvällen och vi skrattar hejdlöst åt något dråpligt. Eller när Lilla räkan och jag tjafsar om täckbyxor och bordsskick. Kanske ler hon lite när Lilla räkan frågar mig vad "Jihad" är och jag inte kan svara ordentligt.

Jag hoppas Lilla räkans mamma ser både mina tillkortakommanden och när jag lyckas vara en ok plastmamma. Jag hoppas hon ser att jag gör så gott jag kan.

musikhjälp

Fick tips om den här låten av en vän. Det är en jättfin låt. Men vilka är de, Logh? Ni som hänger med, hjälp mig snälla.

tjänsteresa

Jag pratade just med en vän som var lite missnöjd för att hon skulle åka på tjänsteresa. "Man missar så mycket hemma", sa hon. Jag förstår vad hon menar.

Fast ett litet tjänsteresedygn skulle jag nog kunna stå ut med just nu: hotellsäng, frukost som någon annan har lagat och en teletubbiesfri kväll. Men jag skulle förmodligen vakna klockan 05.30 och inte veta vad jag skulle hitta på fram till dess frukostbuffén öppnade.

Och så måste man visst jobba när man reser med jobbet också.

vårmode

Jag är som bekant väldigt trendkänslig. Eh. Eller inte.

Efter att ha kollat med några tillförlitliga källor vet jag nu att vårens tre måsten är en midjekort jacka, en kort kjol och en djurmönstrad accessoar. Oh, no. Jag har ingen midja och inte längre åldern inne för att ha korta kjolar. Och djurmönstrat? Allt jag kan tänka är Gun i Kvarteret Skatan.

Det får bli ruggugglastilen en vår till.

girlfriend

Jag kommer från en ganska rörig familj i den meningen att där finns en mängd hel-, halv-, plast-, adoptiv-, bonus-, låtsas- och extraföräldrar, -kusiner, -syskon, -fastrar och -morbröder osv. Jag har alltid tyckt att det är lite knepigt och besvärligt att förklara vem som är vem och hur vi hänger ihop.

80-talisterna verkar tycka att sån’t är det självklaraste i världen. När min unga kollega B och jag pratade om familjesammankomster sa han "min farfars flickväns son" om en av deltagarna på familjemiddagen. Inte "min farfars nya kvinnas son från tidigare äktenskap", som jag skulle ha sagt.

Farfars flickvän. Så genialt.

yeah

Jaaaaa! Eftermiddagen är räddad. Nu slipper jag gå ut i det vackra vädret.

Tack, Knickedickmamman!

helkväll

Ikväll har Pluttskrutten haft barnvakter utanför familjekretsen för första gången, rara E och hennes kille. När jag gjorde mig i ordning för att gå ropade Pluttskrutten "Hejdå, mamma. De är jättesnälla" fyra gånger utan att ens vända sig om efter mig. Behöver jag säga att det gick jättebra?

Lilla räkans, Pluttskruttens och Skorpans pappa och jag har haft en helkväll med bara ett endaste litet barn (Skorpan alltså) i släptåg. Alldeles... alldeles underbart.

Nu borde jag sova lite, eftersom Pluttskrutten vaknar om ca. sex timmar. Men orka gå och lägga sig, liksom.

tack

Knickedicken var här och lekte med Lilla räkan idag. När Knickedickens fina mamma - som jobbar på en känd veckotidning - kom och hämtade sin Knickedick hade hon med sig en bunt magasin till mig. Lovely. Precis vad jag behöver.

Knickedickens mamma sa att hon funderat på att ta med några skvallerblaskor också, men att hon skippat det eftersom hon trodde att jag var en fin människa.

Knickedickens mamma: 1. Tusen tack för tidningarna. Jag hann inte riktigt säga det i villervallan. Jag blev jätteglad. 2. Att jag skulle vara en fin människa var det snällaste någon sagt till mig på länge. 3. Jag har slutat tro på finkultur. Jag tar gärna emot skvallerblaskor också vid tillfälle. Vi ses!

gammal men bra

Den här Justinlåten är bra faktiskt.

Jag skiter i att låten är gammal och att jag är gammal, iallafall för gammal för att gilla Justinlåtar.

Så det så.

Grattis, Pluttskrutten!

Idag är det Pluttskruttens andra födelsedag.

Jag tror morgonen blev precis som man kan önska sig när man är två år: okristligt tidig start, ligga i sängen och tjoa och vänta på att alla ska samla sig och förbereda sig, sedan bulle, levande ljus och en doktorsväska i present.

Ungefär så vill vi väl alla fira våra födelsedagar. Fast jag kan tänka mig en annan stil på väskan, kanske.

shop til you drop

Jag är ingen shoppingexpert.

Det är inte så att jag hatar att gå i affärer. Det blir sällan av bara. Dessutom tycker jag inte att jag behöver nya kläder varje säsong (tantvarning, jag veeet). Och har jag lite egentid vill jag lägga den på annat än att dra runt i klädbutiker och känna mig tjock.

Men, idag... Jag var i stan för att, bland annat, köpa shampoo och några småsaker till Pluttskruttens tvåårskalas. Och vad hände? Istället för servetter och tårtljus köpte jag ett par sinnessjukt snygga och sinnessjukt dyra skor till mig själv. Oj. Kan man säga.

Men jag fick en rejäl endorfinkick iallafall. Precis som shoppingproffsen säger att man kan få. Jäh.

mera dagens

Mera dagens rätt från klockan 10:00. Underbart.

dagens

Av någon anledning blir jag alltid lite glad när jag passerar lunchhak som serverar kött och potatis från klockan 10 på morgonen.

Inte för att det är min grej. Men i nästa liv tror jag att jag vill bli byggis och käka dagens lunch i blåställ klockan 10:15.

Det tror jag.

må var och en bli salig på sin egen fason

Lilla räkan springer runt här hemma i skidglasögon och badbyxor och leker att han är agent. Pluttskrutten har på sig sitt nya halsband och sitt nya armband som hon har fått av grannpojken och sjunger "Ankan sover" (på Björnen sover-melodin). Skorpan äter sladdar och slänger CD-skivor ur hyllan.

Sportlov när det är som bäst.

snark

Jag är så trött these days. Det blir inte så många intellektuella övningar för min lilla hjärna. Jag är nöjd om jag lyckas läsa ingresserna till ett par-tre tidningsartiklar på morgonen. Inga ledarsidor eller understreckare här inte. Kommer jag dessutom hem från mataffären med alla varor jag skrivit upp på inköpslistan får det klassas som en framgång.

Och då har vi ändå barn som sover på nätterna. Hur gör folk som inte får sova alls?

vagnsömn och vattkoppor

Efter att ha Pluttskrutten sovit på detta osköna sätt i sin vagn i någon timme fick hon och Skorpan leka med grannens tvåochetthalvtåring som har vattkoppor. Det kändes nästan lite sadistiskt, men jag tror jag gör rätt. Bättre vattkoppor nu än senare.

Fast när tvåochetthalvtåringen med vattkoppor frågade varför Pluttskrutten och Skorpan ville ha hennes prickar började jag tveka. Men nu är det för sent. 14-21 dagars inkubationstid enligt Vårdguiden.

Nedräkningen har börjat.