Anti

Kvällens huvudsyssla: AntiLice-behandling av tre av fem skallar här hemma. Imorgon är vi lusfria.

hjälpreda

Plusttskrutten hjälper mig på jobbet.

nails

Nu har jag kommit på mitt nyårslöfte: nagellack! Mer och oftare. Detta är dagens förvärv.

yoga, hurra!

Just som jag trodde att jag aldrig i hela mitt liv skulle kunna få i mig mer mat dök princesstårtan upp. Ouff. Med sedan messade Smulan den glada nyheten att jag kan henka på ett yogapass imorgon. Hurra.

skönt

Nu kan ni alla vara lugna! Jag kommer att kunna borsta tänderna imorgon när jag tryckt i mig alla Rocky Road som Smulan gjort.

 

tandborste

Strax följer jag efter M och barnen till Norrland för att fira jul. Jag har packat precis allt: simpuffar, träningskläder, julklappar, skjorta till Lilla räkan, Pluttskruttens guldbyxor, Skorpans finskor, böcker att läsa, migränmedicin, glasögon, ja ALLT. Och extra allt. Utom... tandborste. Det fanns en tid när jag alltid hade en tandborste i handväskan, men den tiden är förbi insåg jag nyss.

Jaha. Dagens i-landsproblem.

Dag 27 - Min favoritplats

Här och nu.

avsked

Avsked. Jag är verkligen kass på det.

Idag har jag försökt säga hejdå till mina kollegor, eftersom jag byter jobb till årsskiftet. Det går dåligt. Jag kramas lite tafatt och mumlar hejdå. Första gången jag slutade på ett jobb grät jag till avskedsfikat. "Du vänjer dig" sa en äldre kollega då. Jag tycks aldrig vänja mig. Vetskapen att det är vissa jag aldrig mer kommer att träffa och att det inte kommer att bli som förut gör mig alltid lite ledsen. Även om det nya också blir bra.

Jag vet att livet är sån’t, att vissa kollegor blir kvar som vänner, att man minns andra i tanken och att det kommer nya. Med det suger iallafall.

vrål

Varför pratar många butiksbiträden så HÖGT? Är det för att de vill att deras kollegor ska höra, ifall det blir meningsskiljaktigheter/missförstånd? Eller är många kunder hörselskadade?

Såhär lät det när jag var på en (väldigt effektiv) julklappsrunda idag:

Jag (ganska så tyst): Jag vet inte om jag har pengar så det räcker på kontot. Om inte kanske jag kan lägga undan de här grejerna till i morgon?

Butiksbiträdet: JAVISST! JAG TYCKER VI DRAR DITT KORT FÖRST OCH SER OM DET FINNS PENGAR. OKEJ? DÅ FÖRSÖKER JAG DRA ETTUSENTREHUNDRA KRONOR NU DÅ!

Jag (ännu tystare): Eh. Ja. Bra.

Butiksbiträdet: SÅDÄR! DET GICK JU JÄTTEFINT! NU SLIPPER DU KOMMA TILLBAKA IMORGON.

Turligt nog hade jag redan dragit ned mössan över ögonbrynen. Fast det kanske var därför hon gormade så?

Dag 26 - Mina rädslor

Jaha, hörrni. Den här bloggmånadsgrejen är ju rena terapin. Jag tvingas fundera på och formulera allt möjligt.

Rädslor. Det är faktiskt inte så ofta jag är rädd nu för tiden. Inte som när jag var liten iallfall. Barn är rädda hela tiden verkar det som. För hundar, för att tappa bort mamma och pappa, för att främmande människor ska börja prata med dem, för att åka för långt med tunnelbanan, för fladdrande gardiner, Allan Edvall, grannarna, allt.

Men så klart jag också är rädd för en massa saker. Till exempel är jag rädd för råttor, kräksjukan och skräckfilmer. Jag är lite mörkrädd. Jag är rädd för konflikter, rädd för att bli lämnad, rädd för att nära och kära ska bli sjuka, rädd för att inte duga. Och säkert 100 saker till.

Dag 25 - En första

Hm. Jag undrade vad den som hittade på alla teman för bloggmånaden menade. Något måste ha fallit bort. En första tillbakablick? En första sammanfattning?

Eftersom jag inte har någon aning hur rubriken egentligen ska vara tänkte  jag i stället delge er den första konversation jag hade med en ung (23 kanske?) nyanställd kille på det jobb jag ska börja på efter nyår. Bakgrundsfakta som kan vara bra att känna till är att detta samtal ägde rum i baren efter företagets julmiddag, ca kl. 22:30.

Han: Hur länge har du jobbat?

Jag: Tolv år efter examen.

Han: Oj! När är du född?

Jag: 1973.

Han: Oj.

jämställdhetssnack i pulkabacken

På toppen av pulkabacken började Lilla räkan och jag prata om att kungars makor blir drottningar (som Kungen och Drottningen) men att drottningars gemåler inte blir kungar (som Kronprinsessan, om/när hon blir drottning, och Prins Daniel).

Lilla räkan: Varför kan inte Prins Daniel bli kung?

Jag: Öh. Vet inte. Gammal tradition antar jag.

Lilla räkan: Men jag vet! För tjejer är det ju ofta lite sämre. Men här tänkte de att det får bli tvärtom.

Lilla räkan har ju fattat precis. Det finns verkligen hopp för den kommande generationen.

Dag 24 - Det här får mig att gråta

Vissa dagar gråter jag för allting: inbillade och verkliga motgångar, mina egna tillkortakommanden, andras olycka, allt som har med våra barn och med barn över huvud taget att göra, åt djur som far illa, barndomsminnen, teveprogram som Spårlöst, Disneyfilmer, filmer med lyckligt slut. Osv osv.

Andra dagar kan jag inte riktigt förstå varför jag suttit åt bölat åt hundvalpar dagen innan. Och tur är väl det.

Dag 23 - Det här får mig att må bättre

Just nu har jag inte något enormt behov av att må bättre. För jag mår bra. Det gör man som bekant inte alla perioder i livet. Tro mig, jag har också haft mina svackor. Klistrat på smajlet på morgonen och härdat ut. Nu behöver jag inte det. För jag har det bra. Mår bra.

Men så klart jag har dippar. Alla dagar är inte ens bästa. Ofta brukar det hjälpa mig att fokusera på allt jag har att vara tacksam för. Ibland behövs ett förtroligt samtal med någon som står mig nära. Ni vet vilka i är ♥

Mina fina kusin J har också lärt mig ett mantra, som jag faktiskt brukar använda när jag är lite låg: Better than yesterday, worse than tomorrow. På något sätt får det mig alltid på bättre humör att tänka så.

Dag 22 - Det här upprör mig

Listan över saker som upprör mig är ganska lång. För jag blir ofta upprörd över små saker. Stillastående rulltrappor, smält glass, buffliga och otrevliga människor, förseningar i kollektivtrafiken, havererade matlagningsprojekt, småsnålhet, alla brister jag hela tiden hittar hos mig sjäv. Jag skulle hålla på länge.

Men det finns också viktiga, riktiga frågor som upprör mig. Bristen på solidaritet och samarbetsvilja i världen. När den egna lyckan blir andras olycka. Om vi skulle ha förmågan att hjälpa varandra skulle svält och krig inte finnas. Det upprör mig att mänskligheten tycks bli sämre och sämre på det.

Dag 21 - Ett annat ögonblick

Som sagt. Det där med att ta vara på ögonblick är inte min starkaste gren. Men det finns så klart en massa ögonblick i mitt liv jag inte vill glömma och ganska många jag gärna skulle vilja glömma.

Ibland när jag för en gångs skull försöker leva i nuet och ta vara på ett ögonblick fastnar jag gärna i tankar på vad som händer på andra ställen i världen samtidigt. Samtidigt som jag till exempel sitter i soffan och lyssnar på musik pågår förstås en massa saker i alla andra människors liv. Barn föds, älskade människor dör. Svält, krig och elände pågår samtidigt som också glädje och hopp spirar.

I ett annat ögonblick, någon annanstans. Trivialt men ganska fint i sin enkelhet tycker jag.

Komplimang

Det är ganska svårt att ta till sig komplimanger. De flesta komplimanger jag får är också inlindade i en massa annat, så att jag ibland inte vet om det faktiskt är en komplimang eller inte.

Som när Bossen säger att det inte passar mig att vara vegetarian eftersom jag är intelligent. Är det verkligen en komplimang?

Dag 20 - Den här månaden

December. I år har Stockholm haft ett fint snötäcke nästan hela månaden. Några minusgrader. Mitt favoritväder. M har fixat julstämningen hemma. Ganska fridfullt.

Jag har varit lite svajig senaste månaden tycker jag. Omotiverat trött. Omotiverat otrevlig. Men jag har gaskat upp mig lite. Jag hoppas det märks.

Dag 19 - Det här ångrar jag

Då och då träffar jag människor som säger att de aldrig ångrar någonting. En del av dem hittar på, tror jag. Jag vågar också påstå att vissa som säger sig sakna ånger har bristande självinsikt. Min erfarenhet säger mig att de flesta vuxna människor inte är stolta över allt de gjort.

Jag ångrar en massa saker. Hela tiden. Det finns enormt många tillfällen där jag hade kunnat göra bättre val. I stort och i smått. Det mesta har bara drabbat mig själv, vilket kanske är illa nog. Då och då har jag också sårat andra. Det ångrar jag.

Mycket går att ställa till rätta. Annat inte. Jag försöker förlåta mig själv. Vilket inte alltid är så lätt. Tvärtom, det är ofta skitsvårt.

Dag 18 - Min favoritfödelsedag

Jag skulle säga att de bästa födelsedagar jag varit med om är Pluttskruttens och Skorpans. Dagarna de föddes alltså.

Svårt att matcha med mina egna 30-somethings-födelsedagar. Fast det är roligt att fylla år, tycker jag. Det är mer den ständigt stigande siffran på min ålder jag stör mig på.

snart fest

Skrammelörhängena är på. Strax julfest.

Survivor

Lyssnade lite på "Survivor" idag. En för d-a bra låt.

Jag kan inte lyssna på den utan att tänka på Väninnan S. Som är en riktigt survivor.

Dag 17 - Mitt favoritminne

Mitt favoritminne är när jag fick antagningsbeskedet till juristlinjen. Inte. Obs! det var ett skämt. Naturligtvis är det inte mitt favoritminne.

Jag är så gammal vid det här laget att det är omöjligt att skilja ut en enda händelse och säga att den är den bästa i mitt liv. Av alla positiva minnen jag har kvalar första dejten med M och mitt första möte med Lilla räkan, Pluttskrutten och Skorpan förstås alla in på första plats. Men det är ju fyra separata minnen, som inte och gradera inbördes.

Jag har så mycket att vara tacksam för. Det är bra för mig att påminna mig själv om det då och då.

Dag 16 - Min första kyss

Jag känner en kille som fick sin första kyss av Pernilla Wahlgren. DET hade varit något att blogga om.

Tyvärr är historien om min första kyss inte så väldans spektakulär. Jag fick den av en kille som hade samma namn som Exet (fast det var inte Exet, ja, ni fattar) på ett seglarläger. I en segelbåt. Jag var 13 år. Sedan pussades vi när vi kom åt i två dagar till. Sedan var lägret slut.

Jag såg honom faktiskt på tunnelbanan en gång många år senare, när jag var 17 kanske. Men jag vågade inte ge mig till känna. Kanske lika bra.

klackarna i taket

Nu har klacken på en av favvostövlarna brakat. Jag har redan klackat om dem två gånger och bytt båda blixtlåsen. De har dessutom blivit helt nötta på tårna.

Jag tror att stövlarna och jag måste ta farväl nu.

Dag 15 - Mina drömmar

Mina drömmar. Det beror på hur man ser det. Egoistiskt eller altruistiskt. Kort- eller långsiktigt.

Mina altruistiska drömmar är att förmågan till hat och rädsla för det som är främmande raderas hos alla människor. Då skulle vi slippa krig, det är min fasta övertygelse. Sedan drömmer jag om en värld där pengarna räcker till alla, där alla får äta sig mätta, där vartenda barn som föds får leva tills det blir vuxet, alla får gifta sig med vem de vill och där ingen diskrimineras på grund av kön, sexualitet, etnicitet eller religion. Jag drömmer om en värld utan klimathot och utan gift i maten. Ja ni hajar.

Egoistiskt är min långsiktiga dröm att Lilla räkan, Pluttskrutten och Skorpan får växa upp till fria, självständiga och starka individer.

Kortsiktigt drömmer jag om att få sova en hel natt utan avbrott. Dream on, säger jag.

Dag 14 - Vad hade jag på mig idag?

Vad hade jag på mig idag? Det undrar jag också. Fläck som inte går bort i tvätten på tröjan och hål i strumpbyxorna. Lite trashigt faktiskt.

Nikolaus

Nikolaus var och hälsade på oss inatt och lämnade också presenter till barnen (inget björkris alltså).

Jag blev så uppspelt av hela Nikolausspektaklet imorse att jag glömde ta kort. Fast jag har ny kamera. Men nästa år kanske.

Dag 13 - Den här veckan

"Den här veckan." Passar ju fint en söndagkväll.

Ärligt talat har det inte varit min bästa vecka. Inte min sämsta heller kanske, men ändå. Det har varit mediokra insatser på de flesta områden och ett riktigt bottennapp. Jag orkar inte ens redogöra för det.

I morgon blir det nya friska tag. Kan jag ju inbilla mig.

Dag 12 - I min handväska

Dag 11 - Mina syskon

Länge hade jag inga syskon. Jag var jätteavis på mina kompisar som alla hade syskon verkade det som.

Men när jag var 11 år kom Lillebror. Första gången jag höll honom i famnen var han kortare än en huvudkudde. Senare blev han två meter lång. Tyvärr har Lillebror och jag aldrig bott i samma familj. Men jag vill hävda att Lillebror och jag är de levande bevisen för att blod är tjockare än vatten. Jag har alltid känt något speciellt för Lillebror. Trots den stora åldersskillnaden.

Och sedan Pappan dog har Lillebror kommit mig än närmre. Lillebror är min länk till Pappan. Dessutom är Lillebror väldigt lik Pappan till utseendet. Lång och ståtlig. Jag blev en halv meter kortare än Lillebror. Och så fick jag klantighetsgenen. Tack för det.

pressveck

Varför envisas alla kemtvättar med att göra pressveck på brallorna? På mina inte så långa ben ser det bara muppigt ut.

På bilden ser man förresten också vilka enormt vältränade lårmuskler jag har.

tishor

Alla visste visst inte vad en tisha är. En tisha är en t-shirt. Tydligen stockholmska, jag trodde det var vedertaget. Sorry.

På temat tishor. Det finns två t-shirt-inköp jag ångrar att jag inte gjorde. Den första var en som såldes på Gul&Blå sent 80-tal. En svart t-shirt med en vit Mercedesstjärna och så texten "Germans have more fun". Ascool. Men jag bangade den och köpte en töntig Joe-Banana-tröja istället.

Andra gången jag bommade ett fantastiskt t-shirt köp när jag var på Pridefestivalen med en vän. Där i ett stånd hängde den. En t-shirt med texten "dip me in honey and throw me to the lesbians". Jag har aldrig sett en t-shirt med bättre text, varken innan eller efter.

Så om någon av er, eller någon ni känner, äger någon av ovanstående dyrgripar får ni gärna hälsa vederbörande att jag gärna betalar en slant för att få överta dem.

Dag 10 - Det här hade jag på mig idag

Det här var ju en sann utmaning. Bloggar med dagens-outfit-tema har aldrig lockat mig. De är helt ointressanta för mig. Och så har jag inte fattat om man ska beskriva ALLA kläder man har haft på sig under dagen, från pyjamas till pyjamas, eller om man ska fokusera på huvudoutfiten. Och ska man ta med underkläder? Ytterkläder? Skor? Inte lätt det där.

Nåväl. Det kanske räcker med att konstatera att jag har underkläder på mig. (Borde jag skriva vilket märke det är? Ni ser, jag kan inte modeblogga.). Och strumpor. Nylonstrumpor. H&M. De har redan pajat. Och förut hade jag långkalsonger, men dem tog jag av mig när jag kom till jobbet. Långkallingarna är väldigt randiga och väldigt sköna och väldigt osexiga.

Jaha. Och så har jag på mig en långärmad vit tisha från American Apparel. Jag gillar verkligen deras tishor. Fast de kör med vedervärdig sexistisk reklam, så jag borde egentligen sluta handla där. Hm. En ganska sliten kostym. Från Mexx. Vilket påminner mig om att jag borde skaffa en kostym till. Vill ha en från Tiger. Men klädbudgeten är sprängd.

Hursomhelst, jag har också på mig en småblommig blus (okänt märke) ovanpå tishan. Men under kavajen. Ja, ni fattar. Skor har jag också. På väg till jobbet hade jag stövlar, mina fina UGGs som är så sköna men opraktiska i Stockholmsklimat. Inne har jag ett par högklackade. Åtta cm klack, inte illa för att vara jag. Brukar springa runt i ballerinor annars.

Det var väl alla kläder tror jag. Förutom kappa och mössa och vantar och halsduk. Men nu orkar jag inte mer. Snark.

Dag 09 - Min tro

Igår var jag en sväng förbi en skönhetssalong på lunchen. Tyvärr blev det ingen större skillnad i mitt utseende.

Hursomhelst, jag pratade lite med hudterapeuten som försökte få ordning på mina ögonbryn (sant). Hon berättade att hon och hennes man är troende kristna. Jag blev faktiskt lite avundsjuk, inte på att hon är troende kristen utan för att hon kunde säga det med sådan självklarhet. Jag hade varit lika avundsjuk om hon hade sagt att hon var ateist. Eller buddhist eller jude eller muslim eller asatroende eller new agare eller what ever. Jag skulle också vilja ha en sådan övertygelse, åt ena eller andra hållet.

Jag är övertygad om att alla människor har ett sprituellt behov. Sedan kan förstås uppfylla det på massor av sätt, men jag tror faktiskt inte man kommer undan. Och jag tror faktiskt. Men jag tvivlar också. En teolog sa till mig en gång att "tvivla är att tro". Fast jag tror inte det är riktigt så enkelt. Jag har en övertygelse fast jag är inte alltid helt övertygad. Men ibland är jag det.

Det är ju jättemesigt. Troende light, kan man vara det?

Dag 08 - Ett ögonblick

Ett ögonblick. Svårt tema. Jag är inte riktigt ögonblickstypen. Är inte så bra på att stanna upp och njuta av stunden och så där. Jag är oftast redan på väg in i nästa ögonblick.

Men det händer faktiskt att även jag fångar stunden. Ibland på yogan. Då tynger inte det som varit. Det jag ska göra sedan är långt borta. Det är underbart. Men som sagt, det händer inte så ofta. Fast jag jobbar på det. Trust me.

På jullovet ska jag läsa lite i "The Art of Doing Nothing". Så vi får se om det blir så mycket bloggat nästa år. Kanske ägnar jag mig då i stället åt att andas eller titta i taket eller hur man nu bär sig åt. 

träsk

Konversation på hemväg från scouterna igår:

Lilla räkan: Vad är Holland berömt för?

Jag: Eh. Träskor kanske? Och ost. Ja. Eller? Och tulpaner.

Lilla räkan: Belgien då?

Jag: Pommes frites skulle jag säga. Och öl. Och Mannekin Pis.

Lilla räkan: Och Sverige? Jag vet, Sverige är känt för Torneträsk.

Hahaha. Torneträsk. Och ABBA. That’s it.

Stockholm i mitt hjärta

Det pratas/tjatas en del om hur fantastiskt vackert Stockholm är på sommaren. För det är det ju. När dagarna är soliga och kvällarna är varma. När solen är uppe länge, när det glittrar i vattnet och träden är gröna.
Men jag vidhåller - Stockholm är finast på vintern. Första snön. Minusgrader. Allt är dämpat. Snöknarr under fötterna. Människor pratar tystare. Lugnare. Det biter i kinderna. Luften är klar och kall. Lukten av snö.
Som idag ♥

Dag 07 - Min bästa vän

Vi hängde ihop som ler och långhalm när vi var små. Hon var alltid på min sida. Hejade på mig när jag tvekade. Tog mitt parti när jag blev retad. Såg till att jag alltid stod på mig. Lät mig vara kaxig, högljudd och framåt.

Men i tonåren förändrades hon. Hon började väsa i mitt öra att jag var dålig, tjock, ful och värdelös. Jag trodde faktiskt på det. Började stryka längs väggarna. Försökte bli osynlig. Så fort jag tog för mig eller visade gläjde var hon där och väste: "Sluta tjockis. Ditt lilla äckel." Så där höll hon på. I många år var hon snarare en börda än en vän. Till slut höll jag på att ge upp. Ville låta henne bestämma bara.

Men så började jag säga ifrån. Sätta ned foten. Vägrade acceptera att hon styrde mig sådär. Snäste tillbaka när hon tjatade om hur ful, tjock och äcklig jag var. Det gick ganska bra. Efter ett tag slutade hon. Hon blev alldeles tyst. Tryckte inte ned mig längre. Sedan började hon bli snäll igen. Coachade mig när jag velade. Sa att jag valde rätt. Att jag var bra. Hon trodde på mig. Sa att jag skulle fixa det.

Idag är vi vänner igen. Inte riktigt som förr, men jag tycker om henne. Oftast är hon glad och stöttande. Pålitlig och sjysst. Ibland falerar hon fortfarande. Börjar väsa sådär igen. Men jag håller henne på mattan. Och jag litar på henne. Hon vill mig väl, innerst inne.

Vi kan inte leva utan varandra. För hon är jag.

Låt mig komma in

Låt mig komma in. Fin måndagslåt. Framkallar lite vemodiga minnen förstås. I alla fall hos mig.

Dag 06 - Min dag

05:50 Pluttskrutten står vid min säng med tre gosedjur i famnen och förklarar att hon vill stiga upp. Det vill inte jag. Hon går motvilligt med på att krypa ner i min säng. Tjugo minuter senare kliver vi upp.

06:30 Skorpan vaknar. Pluttskrutten, Skorpan och jag äter frukost.

07:30 Lilla räkan kliver upp och får frukost. Jag tar en kopp kaffe till medan Pluttskrutten och Skorpan härjar i lägenheten. M ansluter.

09:15 Klär på Pluttskrutten och Skorpan och drar iväg med dem till plask och lek-lektionen. Det snöar. Härligt men lite bökigt med vagnen. På vägen till badet svär jag lite över alla spyor och nerkissade hissar vi alltid måste forcera på söndagsförmiddagarna. "Man ska ju kissa i toan!" säger Pluttskrutten förnärmat.

09:45 På Norrtullsgatan stöter vi ihop med fina väninnan S, hennes kille och deras gullebebisar som jag inte träffat förut. Jag älskar när jag springer på folk så där, det händer så sällan.

12:30 Vi är hemma från simningen. Lunchar med Pluttskrutten och Skorpan. Lilla räkan och M är och bowlar. Lägger Pluttskrutten för middagssömn. Skorpan har sovit i vagnen och är nu helt ointresserad av middagsvila. Leker lite med Skorpan. Småstädar.

15:00 Alla hemma igen. Vi adventspyntar en stund. Sedan fikar vi. Grannpojken är med. Efter två lass kladdkaka mår jag lite konstigt.

18:00 Middag. Korv, böngryta, ris, oliver. Barnen skulle nog helst  bara äta oliver.

21:00 Alla barn är i säng. Jag är dödstrött. Nallar lite mer av kakan. Betalar några räkningar. Surfar lite. M kollar på amerikansk fotboll. 

22:30 Lägger mig. Funderar på några grejer jag borde fixat i helgen men så klart inte gjort. Hoppas på en stökfri natt.

utekväll, forts.

M och jag har blivit väldigt effektiva på våra utekvällar. Igår rev vi av Indiern, drink på Södra Teatern, dansföreställning (också på Södra T.) och champagne på Clarion på fem timmar.

Stackars M bet ihop med sin öroninflammation när vi knatade i snöstormen mellan våra events. Men har man barnvakt så har man.

utekväll

M och jag har barnvakt ikväll.

Nu är vi hos vår lokale indier. M sitter här med öroninflammation och snörvlar. Men nu kom visst ölen. His and hers.

Dag 05 - Vad är kärlek?

Att försöka formulera vad kärlek är är hart när omöjligt. Iallafall i ett blogginlägg om man är Plastmamman. Det finns författare som har lyckats med det. Men de är just författare, inte plastmammor på vift på internet.

Men jag ska försöka.

Kärlek. För mig ryms i princip allt som inte är ondska eller hat i ordet kärlek. Som respekt. Eller omtanke. Ömhet. Passion. Hänsyn. Men också att vara konsekvent, rakryggad och tålmodig. Det är också kärlek.

Ofta beskrivs kärlek nog bäst i det enkla, lilla. Som nu. Lilla räkan skramlar med Lego och lyssnar på Guns ’n Roses inne på sitt rum. Som den stora lilla pojke han är. Pluttskrutten och Skorpan sover middag i sina sängar, småsvettiga och intrasslade i sina täcken. M smådåsar i soffan till ljudet av eftermiddagsradion. Från mitt hjärta sprider sig en värme som strålar genom hela kroppen ut i fingertopparna. Det är kärlek.

Dag 04 - Det här åt jag idag

Jag hade ju önskat att dagens tema hade kommit en dag när jag varit lite mer, hm, strukturerad i mitt ätande, om ni förstår vad jag menar. Frukost, lunch, middag. Samt två (nyttiga) mellanmål. Men så har det inte riktigt varit idag. Så är det å andra sidan ganska sällan i mitt fall. Typ, aldrig.

Nå. Men hittills har det sett ut så här.

06:15: Kaffe. En näve russin. Blutsaft. Javisst!

07:00: Havregrynsgröt med Mammans vinbärssylt. Kaffe. Pluttskruttens ratade macka (med messmör, för järnets skull, ni vet).

09:30: Fredagsfrukost på jobbet. Hade glömt det. Brukar lämna rum i magen för den i vanliga fall. Nu pressade jag i mig en halv ostfralla trots grötfrukosten. Varför inte, liksom?

13:00: Efter att ha spattat runt på lunchen i ett försök att fixa några ärenden (lyckades dåligt) fattades det tid och inspiration för ett genomtänkt lunchbeslut. Så det blev en macka från Sandys. Eller submarine heter det kanske. Töntigt. En Cola light också. Rena giftet.

14:15: Äpple. Kaffe.

Mest kaffe och ostmackor som ni ser. Mina huvudsakliga näringskällor.

Sneglar på konferenskakorna. Ännu ligger de kvar i sin burk. Brottas med tanken att ta några. Inte för att de är så goda. Mest för att de ligger inom räckhåll.

Jag besparar en en uppdatering ikväll.

några ord om Pappan

RaraK har rätt. Några ord om Pappan kan jag ju faktiskt skriva.

Jag saknar honom. Det blev liksom en lucka i mitt liv efter honom. Jag saknar så mycket av det vi gjorde. Lunch på sunkhak där man får stora portioner. Viktigt för Pappan. Simma i Centralbadet. Gå på Fasching. Dricka lite vin. Prata politik.

Jag saknar hur Pappan med inlevelse berättade samma historia om och om igen. Som den om hans resa till NY med groggmonstren. Där groggmonstrena försökte öppna dörrar med näsan och kastade isbitar ut från hotellfönstret på 30e våningen. Eller hans reportageresa genom Peru* på ett lastbilsflak när han tvingades äta marsvin och drack Inca Cola**. Jag vet faktiskt fortfarande inte om allt han sa var riktigt sant.

Jag saknar det lite entusiastiskt klantiga och opraktiska hos Pappan. Röran i skrivbordslådorna. I jobbväskan. Pappan brukade muta min pojkvän med trerätters för att han skulle ställa in tevekanalerna eller spika upp sladdar åt Pappan. Sådär är jag också. Fast jag döljer det bättre.

Det stör mig att det finns så mycket Pappan missade. Som att Lillebror vuxit upp och blivit ingenjör. Och att han är tillsammans med en så fin tjej. Att han är så smart. Och stilig. Och galet lik Pappan. Lillebror slår ut med händerna på samma sätt som Pappan, han svänger med benen på samma sätt som Pappan när han går.

Det stör mig också att Pappan inte hann se att det faktiskt ordnade sig för mig. Att han inte fick träffa M och Lilla räkan och Pluttskrutten och Skorpan stör mig också. Jag tror Pappan och M hade haft riktigt kul ihop. De hade säkert suttit uppe på nätterna och lyssnat igenom sina skivsamlingar. Jag tror Pappan hade skrattat ihjäl sig åt att Pluttskrutten synes ha fått klantighetensgenen som ärvs ned från generation till generation i vår släkt.

Han fattas mig. Men på något sätt tror jag ändå han ser vad som händer i livet hos dem som stod honom nära. Allt annat vore så meningslöst.

*Lilla räkan har förresten ponchon som Pappan köpte i Peru i utklädningslådan nu. Det skulle Pappan nog gilla tror jag.

** Det var inte alls länge sedan Lillebror upplyste mig om att Inca Cola finns på riktigt. Jag har alltid trott att det var ett skämt.

Dag 03 - Mina föräldrar

Mina föräldrar. Inte riktigt lika enkelt att skriva om som gårdagens tema.

Det skulle i ärlighetens namn inte kännas bra att skriva personliga saker om Mamman och Pappan här. Jag försöker att inte komma någon - förutom mig själv - för nära in på livet själv i bloggen. Så dessvärre får det bli pass.

Men. En inställd spelning är också en spelning, som Ulf Lundell lär ha sagt. 

mors galosch

När jag klafsade in på jobbet med dyblöta fötter imorse dök ordet "galosch" upp i mitt huvud.

Varför finns inte det i damstorlekar? Varför kan herrar skydda sina kontorsskor medan kvinnor antingen får se pjucken sabbade eller klampa runt i gummistövlar eller Moonboots? Är det bara jag som stör mig på det? Ett par sådana här i rätt storlek skulle vara alla tiders tycker jag.

Vore jag entreprenör och/eller designer skulle jag genast fylla denna lucka i utbudet. Om nu någon av er tänker satsa på storskalig produktion av damgaloscher, kom ihåg var ni läste det.

Lacrimosa

Kanske världens vackraste musik.

Dag 02 - Min första kärlek

Min första kärlek. Ganska lätt tema, tycker jag. Min första kärlek hette Ken och var min klasskamrat i första klass.

Vi var sex år gamla och planerade vår gemensamma framtid i detalj. Han skulle bli konsertviolinist och resa världen runt och spela för fulla hus och jag skulle hänga med. Om jag ville fick jag bli bäst i världen på blockflöjt sa han. Det fick mig att strävsamt fortsätta med blockflöjtslektionerna.

Vår kärlek fick ett abrupt slut eftersom vi flyttade. Strax innan flyttlasset gick kom Ken hem till mig och gav mig en chokladtomte i avskedspresent. När vi flyttat skickade han ett foto på sig själv och några frimärken från Japan till mig, eftersom han visste att jag samlade på frimärken.

Jag vet att han bor kvar i vår gamla hemstad. Om han är konsertviolinist vet jag inte. Jag blev å andra sidan inte blockflöjtsvirtuos heller. Och alla mina frimärken har jag gett bort.

vampnaglar

Tillbaka på jobbet efter en dag i sjukstugan. Det första jag gjorde var att måla naglarna vampröda. Säg inget till Bossen, tack.

Dag 01 - Presentation

Namn: Plastmamman. Heter egentligen något annat. Hahaha.

Ålder: Pushing 40. Har lite light ålderspanik. Försöker ha en humoristisk inställning till alla ålderstecken jag hela tiden hittar hos mig själv. Lyckas sådär.

Familj: M, Lilla räkan, Pluttskrutten och Skorpan. Det bästa som hänt mig. ♥♥♥♥

Yrke: Kontorsråtta. Byter kontorsråttejobb till årsskiftet. Dagdrömmer om att plugga till sjuksköterska. Eller läkare. Time will tell.

Bor: I en lägenhet nära dig.

Bakgrund: Halvtysk. Eller kvartstysk, egentligen, long story. Född i Sverige. Sammanlagt sju år i Tyskland. Tolv år i Tyska skolan. 150 år på juristlinjen. Examen. Jobb. Bla bla.

Fritidsintressen: Innan jag började jobba läste jag en massa böcker och gick på teaterföreställningar och museer. Var politiskt aktiv. Nu... Öhm. Eh. Ja.

Aktuellt: Försöker slå igenom som bloggare. Inte.

blod

Fick nyss följande text på sms:

Tack! Det blod du gav har nu kommit till nytta för en patient. Hälsningar, Blodcentralen

Det gjorde mig nästan överdrivet glad. Min sketna lilla blodpåse hjälpte någon annan att bli frisk.

Ett otroligt smart drag av Blodcentralen. Nu kan jag knappt vänta till nästa gång det ska tappas blod.

Bloggmånad

På Pumas blogg hittade jag utmaningen att blogga i 30 dagar efter en lista med ämnen (se listan här till höger). Puma har visst fått listan via en väns blogg.

Jag funderar på att hoppa på, Lite teenie-varning, men också lite kul. Lite som en novelltävling. Och sjysst när bloggtorkan sätter in. Kan vara kul för er att läsa om annat än sömngnäll och hårspännen. Jag tror jag ska testa.

Vänta och se.

dagisblomma

Nedan en bild på mitt desperata försök att lysa upp novemberdiset. Det enda märkbara resultatet på omgivningen så här långt är frågan om jag "lånat hårspännet av Pluttskrutten".

Jaja. Man gör vad man kan.

nattröra

Det är egentligen saggigt att gnälla över sina barn i offentliga sammanhang, tycker jag. Men idag känner jag att jag behöver det. Allra finaste lilla Skorpan har den senaste tiden förvandlats till en lill-terrorist på nätterna. Teorin är att det är nya tänder på gång; det är så klart inte hennes fel men det suger likafullt när hon är ledsen och orolig på nätterna, väcker M, mig, sin syster. Till slut springer vi alla in och ut ur olika rum. Gah.

Nu satsar jag på överdosering av koffein. Det brukar funka, åtminstone kortsiktigt.

seg deg

Allting går i 180. Eller kanske 190. Jag hänger hursomhelst inte med utan går på halvfart. Suck.

Dansa mig till kärleken

Dansa mig till kärleken. Fantastisk tolkning av en fantastisk låt.

Jag vet inte hur han gör, Cohen. Han lyckas så ofta träffa mig rakt i hjärtat. Vemodshjärtat.

"För mig bort från skräcken till den plats där jag är fri." Det är så fint så jag ryser.

hemmafru

Hemmafru idag. M är på kick-off i djupaste Västergötland.

Mellan allt kaffe jag ska hinna dricka måste jag också hinna klämma in lekparken, Mataffären OCH att lägga en flarra vitt på kylning till mig och Smulan.

Lite stressigt faktiskt.

Hejdå, höstdepp!

Jag är så evinnerligt trött på att vara trött och glåmig och håglös och migränig och sur. Så. På lunchen shoppade jag loss på Apoteket. Mina storfavoriter Eezeneo och Blutsaft (med Blutsaftinköpet förvaltar jag också mitt tyska arv, vilket gör mig extra glad).

Det fanns en tid när mina favoritinköp skedde på andra ställen än på Apoteket. Lite, lite deprimerande.

getslakt

Gjorde just det fatala misstaget att klicka på en gammal skolkamrats foton på FB. Hon hade lagt upp säkert 25 bilder av en getslakt i Marocko (hon bor där). Det var blod, avhugget huvud, inälvor och hängande getkropp i tusen olika vinklar. Och så glada människor som ler in i kameran hela tiden. Dessutom slaktade de det stackars djuret i en trappuppgång, så det droppade blod nerför trapporna. Inte alls trevligt om ni frågar mig. Sista bilden var på getgrytan de åt till middag. Helt makabert.

Nu kan jag inte få bort bilderna ur mitt huvud. Plus att jag känner för att kräkas. Ugh. Måste hitta någon riktigt tråkig rättsfallssammanställning att läsa för att få bort det här ut mitt huvud.

tofs

Efter att jag frågat Pluttskrutten varje dag i nästan ett års tid om hon inte vill ha håret i en tofs gick hon till slut med på det.

morgonstund

Tre och en halv timme efter att Pluttskrutten väckte mig (klockan 05:30) kom jag fram till jobbet.

Det är snudd på obegripligt för mig hur det kunde ta så lång tid att ta sig från sängen till skrivbordet.

jaha

Nyss hade jag ett mycket givande samtal med vårdcentralen:

Jag: Jag tror jag har järnbrist. Ska man boka tid för provtagning då så att man vet säkert?

Sjuksyster Yster: Nej, det måste man inte.

Jag: Jaha.

Sjuksyster Yster: Ja.

Jag: Hejdå.

kontorsvardag

Igårkväll var på söndagmiddag hos min alldeles egen Plastmamma. Fantastiskt trevligt. En fin avslutning på en händelserik helg.

Imorse gick jag med lite tunga steg från helgtillvaron till kontorsvardagen. Väl på kontoret möttes jag av följande meddelande. Helst inga toalettbesök alltså. Jag har nog aldrig känt mig så kissnödig som nu.

tårtteoretiker

Strax släktkalas för Lilla räkan.

Nedanstående alster övertygar mig än mer att jag gjorde rätt som valde en teoretisk utbildning.

Umeå och Tripp Trapp

Titta. Mia Skäringar älskar också Umeå. Jag har bara varit där på ledigheter och trevligheter men då har det iallafall varit jämrans sjysst.

Nu ska jag strax åka iväg och blocketfynda en Tripp Trapp till Skorpan. Jag älskar Blocket. Fast momentet när man ska betala/ta betalt är alltid lite avigt. "Härharupengarna" viskar man och så känns det som att man skattefuskar. Eller köper knark. Ungefär så.

Men. Jag slår vad om att Skorpan och Pluttskrutten kommer att börja bråka om vem som ska få sitta på nya stolen. Min gissning är att Skorpan vinner. Minst i familjen är mesta terroristen. Vad vi än inbillar oss är det hon som bestämmer.

Fridens liljor.

businesslunch

Försökte vårda en av mina näringslivskontakter på lunchen idag. Det gick sådär. Jag är genomförkyld, så allt jag kunde tänka på var att inte hosta för högt eller snyta mig oftare än var femte minut. Tanken var att vi skulle prata lite om framtida affärer men min förmåga att tänka komplicerade tankar är ganska reducerad just nu (från en redan ganska låg nivå).

Men lunchen var god iallafall.

blött

Helgalet väder. Snöblandat regn och storm. Typ. Och jag valde garnstövlar idag. Det är mycket oklart hur jag ska ta mig hem. Eller ut över huvud taget.

flygande fläng

Tänk vad lite oavbruten sömn kan göra för en människa. Idag förstår jag inte riktigt varför jag var så ledsen igår.

Efter att ha väckts av Pluttskrutten med orden "Mamma, näsblod!" (inte sant, f.ö.) fick dagen en flygande start. Snart ska vi på turné: miniplask med Skorpan i Vasastan, lunch i Sunbyberg, middag i Sibirien och sedan nattvila hemma.

Och imorgon kommer Lilla räkan och M hem igen. Omväxling förnöjer. Men hemma bäst. Om ni frågar mig.

nothing else

Vissa dagar är det tufft. En liten besvikelse och jag bölar. Jag är så rädd om allt jag har. Nu menar jag inte prylar utan om kärleken i mitt liv. Nothing else matters.

Ska strax väcka småänglarna och åka med dem och fina Lillebror till Pappans grav. Det blir bra. Precis vad jag behöver. 

Lilla räkan 10 år!

Idag fyller Lilla räkan tio år. Stora Lilla räkan.

Tio år. Jag har lite svårt att ta till mig att han inte är fem längre. Att fotboll med kompisarna är roligare än att hänga med de vuxna. Att de vanliga gamla tramsigheterna inte går riktigt hem längre. Det går för fort. Tio år till och han har blivit vuxen.

Lilla räkan firar sin 10årsdag i Egyptens sol tillsammans med M. Men Pluttskrutten, Skorpan och jag firar ändå. Med korvgryta. Pluttskruttens kommentar till detta: "Jag tyckte inte så mycket om falukorv. Jag vill ha biff."

Sorry, Pluttis.

pensionärsrace

Idag var jag på en bolagsstämma. Det är på sätt och vis ganska underhållande tillställningar. Det vimlar alltid av pensionärer. Det finns massor av pensionärer i vårt land som speckar i aktier och är jätteduktiga. Tanterna är nästan alltid bäst. Det byter aktietips och slänger sig med börstermer. Pensisarna kommer alltid jättetidigt till stämmorna för att de hoppas att det serveras sjysst kakbuffé. Och så blir de jättebesvikna om det bara är automatkaffe och frukt. Haha.

När jag blir pensionär ska jag också köpa en massa aktier och gå på stämmor på dagarna och käka tårta. Sedan ska jag gå på varenda konstvernissage i stan och dricka gratisvin på kvällarna. Det blir livat.

premiär

Första gympadräkten.

weak as I am

Hittade den här på youtube idag. Så länge sedan. Så många minnen. Oj.

Nu ska jag riva av några avsnitt av min nya favvoserie In treatment. Ont-i-magen-garanti.

aktivitetstips

Strax innan läggdags frågade jag Pluttskrutten vad hon vill göra imorgon. Svaret blev: gå på museum med Gurra (en av hennes bästisar, red:s anm.), äta isglass, åka bil och bita på trädet.

Jag ska se vad vi kan ordna, Pluttskrutten.

det är visst nån som är tillbaka

Kolla här! Mia Skäringer är tillbaka i bloggosfären. Jippi!

Har ni fest, eller?

Tonårsklänningen är här. Where’s the party?

det går bra nu

Höstvilans första dag flyter på.

Pluttskrutten, Skorpan och jag vinkade av Lilla räkan och M i förmiddags och knallade sedan till en vän och fikade. På vägen dit fick vi också en inbjudan till lekstund och middag ikväll. Det blir mysigt.

Kompis, det går bra nu.

höstvila

Höstlovets första dag. Eller höstvila som de säger på Pluttskruttens lekskola.

Pluttskrutten har inte alls fattat det där med höstvila. Vi har varit vakna i två och halv timme och gjort allt annat än vila. Ska ta och tala ett allvarets ord med henne.

vintertidsglädje

Pluttskrutten och Skorpan väckte mig vid 04:45 imorse. Eftersom klockan ställts om till vintertid var hon alltså 03:45. Trodde jag. Efter en halvtimmes fruktlösa försök att få småglinen att somna om gav jag med mig och steg upp med dem. För att konstatera att min mobil är så intelligent att den ställer om till vintertid på egen hand.

Vi klev alltså upp strax efter klockan fem och inte strax efter klockan fyra, som jag trodde. Jag blev nästan omotiverat lättad.

Hade någon för fem år sedan sagt till mig att jag så småningom skulle bli riktigt nöjd om jag faktiskt fick sova till fem på morgonen hade jag nog lappat till vederbörande.

In Treatment

M köpte första säsongen av In Treatment på DVD för ett tag sedan. Nu river vi av 2-3 avsnitt varje kväll. Serien är ohyggligt bra. Och oerhört deprimerande.

Helt i min stil med andra ord.

som man frågar får man svar

Jag har idag inlett en mejlkonversation med Skatteverket. Det känns lite sportigt att man faktiskt kan mejla sina frågor till dem. Istället för att komma dit personligen eller möjligen skicka brev med postdiligens eller så.

Men deras svar på min fråga vittnar tyvärr om att de kanske inte riktigt vet vad de håller på med.

Min fråga: Hur går det med behandlingen av mitt ärende [si och så]?

Skatteverkets svar: Ditt ärende är inte klart.

Nähä.

Newfoundland and Labrador

Jag skickade just ett brev (i tjänsten alltså) till Newfoundland and Labrador. Nu vill jag åka dit, med några veckors semester framför mig och en trevlig semesterkassa att spendera.

Det vore något.

teenage dirtbag

Har just köpt en tonårsklänning. Nu är frågan om jag någonsin kommer att använda den (tonårsfest, någon?) och om jag i så fall kommer att bli totalt utskrattad (tant i kort tajt klänning osv.).

//Signaturen "Ålderspanik"

2011

Snart är det 2011.

Jag älskar när ett nytt år närmar sig. Det känns så fräscht. Ut med det gamla. Allt är förlåtet. Varje nyår inbillar jag mig att jag ska göra allting så mycket bättre under det nya året. Faktiskt. Jag lurar mig själv varje gång.

Och så älskar jag att få börja på en ny almanacka. Jag har just beställt en 2011 års almanacka här. Jag längtar barnsligt mycket efter att få börja skriva in saker i den.

Någon som vi boka in något 2011?

Hævnen

Efter att ha sett Susanne Biers "Hævnen" igår känner jag mig förlöst från senaste veckans frustration över mina egna tillkortakommanden och att saker inte alltid blivit som jag velat. Jag behövde en påminnelse om vad det är som är viktigt i livet och inte.

Se den! Min enda kritik är att det på några ställen blev lite för mycket. Jag tänkte "nu kan det inte bli värre" och så blev det ändå ännu hemskare. Lite som "Dancer in the Dark". Till slut orkar man inte ta till sig mer av det svåra.

Men. "Hævnen" är en viktig film. Och helrätt tajming för min del. Att leva mig in i svårare bekymmer än mina egna tog ner mig på jorden igen.

dansa mig till kärleken

Ännu en dag där jag gråter åt allting. Så klart det beror på sömnbrist och frånvaro av min vanliga djävlar anamma. Men ibland är det skönt att tillåta sig det. Jag får faktiskt.

Lyssnade nyss på Ebba Forsberg när hon sjunger "Dansa mig till kärleken". (Ni vet ju vilken faiblesse jag har för fina sångerskor som gör bra covers.) Galet bra. Men en dag när nerverna sitter på utsidan blir det nästan mer än jag orkar med.

try again

Ibland vill man så väl fast det inte blir bra alls. Det man borde göra i såna lägen att resa sig och försöka igen. Vilket inte alltid är så lätt. Särskilt inte när Lilla Dåliga Samvetet är och hälsar på.

inte riktigt bra

Idag har jag fått riktad reklam i mejlen som handlar om (i) IVF-behandlingar, (ii) gastric by pass-operationer och (iii) gratistrosor. Tydligen tillhör jag den relevanta målgruppen för alla dessa fenomen.

Det känns inte riktigt bra.

osäkert

Bossen sitter och skriker på sitt rum (yttringar av typen "Vafan är det nu med det här d****a pisset?", "What the f**k!", osv.). Jag är inte helt säker på att det är ett bra tecken.

helg på ön

Helgens besök på väninnan G:s helt underbara landställe (snart 100 år i familjens ägo; fantastiskt!) på ön hänger kvar i mitt sinne.

Efter att ha pratat allvar och trams, lekt med hundar och barn, ätit gott och druckit bubbel känner jag mig stabil. Stark. Hoppfull. Vi i detta väninnegäng har känt varandra i snart 20 år (hupp!). Vi varken kan eller behöver hyckla och hymla med våra åsikter, personligheter eller livsval.

En angelägen helg, som E sa.

Tack.

asymmetrifynd

Jaha. Här sprang jag benen av mig i somras för att hitta en asymmetrisk klänning till ett bröllop. Och så hittar jag den nu.

Jättefin och snorbillig. Men nu är jag inte bjuden på något bröllop och inte på någon fest heller för den delen och inte har jag planer på att ordna party på egen hand. Dessutom är jag pank.

Lite, lite deppigt faktiskt.

Try sleeping with a broken heart

Åh, så bra, så bra. Robyns version av "Try sleeping with a broken heart" är underbar.

Jag har en fin vän som just nu har ett brustet hjärta. Det smärtar mig att hon ska behöva ha det.

fortf arg

Jag är fortfarande arg. Nu börjar det blir lite jobbigt. För jag kan inte tänka på något annat. Så allt viktigt blir liggande. Gaah.

Grrr...

När jag är (för) trött blir jag ofta väldigt lättrörd och vemodig. Igårkväll grät jag därför till ett ohyggligt deprimerande avsnitt av House M.D. Idag fortsatte jag i samma anda när jag lyssnade på "Jag vet en dejlig rosa". (Otroligt fin visa, för övrigt, men det hör inte riktigt hit.).

Men. Nyss blev jag riktigt d-a- förbannad på en person (jobbrelaterat). Lite skönt faktiskt. Nu ska jag drämma näven i bordet och gorma lite i stället för att deppa över hur sorgligt och vemodigt så många saker är här i världen.

Trots detta kan jag inte låta bli att delge er "Jag vet en dejlig rosa" med en av mina favvosångerskor.

Altweibersommer

I Berlin var det brittsommar i helgen. Underbart skönt förstås.

Men jag måste tillstå att klara soliga höstdagar i Stockholm inte heller är så tokiga. Bild från Norra Djurgården där jag var igår morse.

 

the first day the cat used the cat toilet

M och jag tillbringade helgen med tyskar, svenskar, tysksvenskar, svensktyskar, tyskirländare, osv. Man ska förstås vara försiktig med att generalisera men vi kunde inte undvika att då och då prata om kulturella skillnader. Lyckligtvis var vi rörande överens om att de finns och vilka de var.

Klockrenaste analysen levererade vår frisörvän D (tysk pappa, irländsk mamma, svensk pojkvän). "Ni svenskar är helt besatta av årsdagar. Dagen ni blev ihop med er partner, dagen ni flyttade, dagen ni förlovade er, dagen ni bytte jobb, dagen er katt använde kattlådan för första gången".

Huvudet på spiken om ni frågar mig. Jag håller också på sådär. Nu ska jag gå hem och fira att Pluttskrutten varit blöjfri i tre månader.*

*Obs! Med tanke på min oförmåga att förmedla till omgivningen när jag skämtar: det där sista var ett skämt.

tyst min mun

I lördags hade jag följande samtal med en bartender på en privat fest.

Jag: Hej! Nu är jag här igen (jag kom till baren för tredje gången på ganska kort tid).

Bartendern: Ja.

Jag: Du skriver inte upp hur ofta folk kommer och vill ha drinkar va?

Bartendern: Skriver upp?

Jag: Ja? Alltså det var ett skämt.

Bartendern: Jaha.

Det var ungefär som när jag försökte prata med en norrländsk snubbe i simhallen i Umeå, dvs. jag insåg att jag borde hållit truten. Eller bara bett om något att dricka och sedan gått därifrån.

Borta bra

Berlin. Ah. Såklart det var jättehärligt. Jag blir alltid upplivad av att besöka Tyskland. Mitt andra land. Nu i sällskap av M dessutom. Kunde inte bli bättre.

I går satt vi utomhus i solen och åt frukost på Glücklich am Park. Imorse låg temperaturen nära 0-strecket hemma på Söder och jag sprang omkring som en skållad råtta och letade efter vantar (utan resultat).

Tvära kast.

berlin

M och jag åker på en försenad bröllopsresa till Berlin ikväll. Jag ser fram emot det helt galet mycket. Fast en liten del av mig funderar på om vi inte är borta för länge från kidsen. Barnen kommer att ha det så bra och vara i de tryggaste händer hos sina farföräldrar. Det handlar snarare om mig. Och det ständiga lite dåliga samvetet över mina tillkortakommanden.

För att slå bort tankarna på detta surfar jag på potentiella ställen att besöka. Hetast på listan är just nu är art forum berlin och King Kong Klub.

First we take Manhattan, then we take Berlin.

Phil och hans fru

OK, jag erkänner. Jag gillar att kolla på Dr. Phil. Lite skämsigt.

TV4+ visar Dr. Phil mellan 07.00 och 09.00 på helgmorgnar. Därför har jag vid två tillfällen haft Dr. Phil på när jag hängt med Pluttskrutten och Skorpan i ottan. Fast man inte ska slökolla på teve när man är med barnen, jag vet, jag vet.

Men. Igår, när Pluttskrutten för tredje gången i sitt två och ett halvt-åriga liv var med när jag kollade på Dr Phil, pekade hon plötsligt på teven och sa: "Där är doktor Phils fru." Det läskiga var att hon hade rätt. Just då traskade nämligen Phillan och hans fru genom studion.

Jag får nog titta på Dr Phil utan småbarn i fortsättningen. När en tvååring pekar ut Phillans fru har det nog gått för långt.