Hemligt. Stilikon.

Tänkte dra ut ännu lite till med vad jag gjorde igår. När jag väl berättar kommer ni tänka "jaha" och så var det inget mer med det. Men iaf. Ska vara hemlig ett litet tag till.

Här en bild på en av familjens stilikoner. Skorpan. Helt oslagbar outfit. På bilden syns inte att det är guldstjärnor på vantarna.

Uppdatering. Rens.

Uppdatering: det gick såklart bra. Jag ska snart berätta vad jag gjorde, väntar liiite bara. Blev iaf en superhärlig eftermiddag med roliga människor. 

En helt annan sak - rensade min inkorg på jobbet idag, på en timme gick jag från 700 till 15 mejl. Jag kan om jag vill.

Nu. Ni.

Nu ni ska jag göra en sak som jag är lite nervös för. Därav den lite martyrliknande minen.

Höstfest. Fint. Dojan.

Höstfest och Mikaeli i Pluttskruttens skola idag. Alltså Waldorferianerna är SÅ bra på ceremonier och fester. Tror jag skrivit det förr men det är nästan bara på lekskolans och skolans fester jag känner att jag är del i något större än familjen. Jag kan inte förklara riktigt, kanske är det på samma sätt aktiva troende känner i sin församling.

Under själva Mikaelispelet var det inte bara jag som fick hålla tillbaka tårarna, det var så fint, så fint. Alla skolans elever gjorde en föreställning tillsammans, sjöng, spelade, pratade, dansade. Det var som att tiden stod stilla en liten stund.

Ettans dräkter före föreställningen. 

Förutom att se spelet så grillade jag korv i två timmar (åt några också), köpte och åt hembakade kakor, gick i äventyrsbanan, gick med i föräldraföreningen och pratade med Pluttskruttens fröken och några föräldrar.

Är sjukt trött ikväll, vin och fem timmars sömn två kvällar i rad tär på en när en är gammal.

Pluttskrutten vill förresten att jag ska börja kalla henne för Dojan, bra förslag tycker jag. Vi får se vad det blir av det.

Glad idag också

Bloggar riktigt dåligt just nu hörrni. Ibland är det så. 

Läste just mitt inlägg från förra fredagen när jag var så glad. Blev nästan lika glad när jag läste om det det idag.

Denna fredag är jag också glad. Tyvärr lite sliten efter en sen kväll igår. Men. Lyckades få till ett hyfsat gympass trots trötthet och lätt huvudvärk. Fick sedan en bild från Pluttskruttens skola, där det varit draklek idag. Hopp över eldar, möten med drakar, änglar och eremiten på berget. Och massor av annat. Barnen fick streck i ansiktet för sitt mod. Och fick gå till säkra zonen om de ville.

Träffade sedan några pluggkompisar som jag inte träffat på evigheters evigheter. Jättehärligt, vi åt middag och drack bubbel och skrattade. Det fina med vänner är att en kan vara trött och seg och inte behöver förställa sig

Nyss på hemvägen gick jag förbi ett fyrverkeri. Också det något härligt som jag blev glad av. 

Men

Det är ganska spännande hur en kan förändras. Inte trodde jag att jag någonsin skulle delta i en löpargrupp organiserad av en friidrottsklubb.

Men. Här står jag. (Lite läskigt är det faktiskt.)

Tvära kast. Äppelkäck.

Undrar ibland om jag om jag är riktigt stabil.

Igår kände jag mig lite nere, tvivlade på det ena och det andra, kände mig frustrerad över att jag står och stampar, över tvätt och matsäckar och logistik som aldrig tar slut. Idag har jag varit äppelkäckt glad, skrattat åt en massa vardagliga grejer, nynnat (eh) för mig själv, känt mig tacksam och glad. Slog till och med till och bakade här på fredagkvällen.

Jag förstår att sömn och stressnivå spelar in men det är ändå knäppt vilka tvära kast det är. Nåväl. Det här glada och käcka är väldigt mycket trevligare än att det smådeppiga och bittra.

Såhär glad var jag på eftermiddagen idag. Lyssnade på en Oktoberfestlåt på jobbet och, ja. 

PT-Harry i pressen

Om ni är nyfikna på PT-Harry (som förstås heter något helt annat i verkligheten) kan ni läsa om honom och se bilder på honom på www.sportamore.se/magazine.

Här talar han ut om superset och förklarar det är så bra och i magasinet visar han också en massa exempel. Jag har testat plankan-variationerna med näsdukar under fötterna och jag hade kramp i magen i flera dagar efteråt kan jag meddela. När han gör dem ser det förstås easy peasy ut. Det var också mycket "listen to me!" och "I said right leg!" osv innan jag fattade. Därför har jag inte fått testa de andra varianterna (än), hehe.

Hursomhelst är han grym, den gode PT-Harry. Vill ni börja träna med PT så kan ni få hans nr av mig.

Några ord om loppet (kan inte låta bli, förlåt)

Förstår att ni ivrigt väntar på en recension från loppet igår (eller....?).

Ska inte tråka ut er med alltför detaljerade beskrivningar, men det är ett fint lopp, otroligt välorganiserat och härligt att springa genom Stockholm.

Det bästa var ändå att jag fick hänga med Finkollegan innan och efter loppet och också dela upplevelsen med henne. Det är härligt att kunna nörda ner sig tillsammans. Peppa och eftersnacka. Synd bara att vi ses så sällan nuförtiden. Skit är det faktiskt. Träffade också en annan före detta kollega efter loppet som jag inte sett på länge, härligt att stå och eftersvettas lite tillsammans.

Jag fick verkligen kämpa igår, den stora variationen på dagsformen är en del av tjusningen med löpning tycker jag. När allt stämmer är det så underbart, när adrenalinet kickar in och en känner att en bara flyter med, tid och rum spelar liksom ingen roll. Så var det inte för mig igår, tyvärr. Det var inte katastrof heller, men slita fick jag. Mycket najs var att jag fick syn på en ingift släkting i publiken vid km 6-7 (visste inte att hon skulle kolla), att min egen Plastmamma stod vid Stadshuset och hejade på mig, att jag såg Isabellah Andersson springa i mål (när jag var på väg ut på Skeppsbron sprang hon målrakan...) - alltså vilken löpare hon är! -, att speakern ropade mitt namn när jag passerade km 16 i Tanto och en massa människor började ropa "heja, heja" efter mig, att jag såg en dagispappa utklädd till clown (iväglurad på väg till sin 40årsfest fick jag höra sen) på St Paulsgatan och att snälla Plastmamman dök upp vid målgång med en ros till mig! Alltså hur gulligt?

Tack, tack alla som hejade live, messade, lajkade på FB och Insta, tack.

Väldigt najs också att hetsäta kanelbulle och kexchoklad vid målgång och att duscha och att äta mat när jag kom hem.

Idag var också en toppendag men på helt andra sätt och andra anledningar. Det ska jag berätta om senare i veckan.

Fridens.

Halvmaraton idag!

Stockholm halvmaraton idag.

Anmälde mig sent, har inte sprungit långpass sedan maratonträningen (maj alltså), varit förkyld i veckan. Så. Det var alla bortförklaringar till att jag inte kommer att persa idag. Men vet ni vad? Det gör inget. Såhär cool och ostressad har jag nog aldrig varit före ett lopp. Man KAN alltså mogna, hör ni det?

Laddat med bananpannkaka och geisha (oklart om bra), det blir som det blir. Ska strax möta upp Finkollegan och sedan kööööör vi.

FF

Delägarna är på konferens idag och imorgon. Såhär såg det ut i kontorslandskapet kl 16 idag:

Mycket papper, inga människor alltså. 

Frågar. Droppe.

På vägen till skolan pratade Pluttskrutten och jag om flyktingkatastrofen i Europa. Hon har ganska bra koll, barn hör och ser och förstår. 

Pluttskrutten krävde raka svar på raka frågor. Varför är det krig, varför får föräldrarna och barnen inte flytta dit de vill? Jag har så svårt att vara positiv. Jag vill ingjuta hopp i mina barn, jag vill att de ska vilja kämpa för ett bättre värld. Varken barnen eller flyktingarna behöver min frustration. 

Har nu hittat två hjälporganisationer jag donerat pengar till. En droppe i havet och allt det där men bättre än att vara paralyserad som jag känt mig de senaste dagarna.

Treåringen

Som - utgår jag ifrån - alla som sett bilden på den drunknade treåringen från Syrien som spolades i land i Turkiet igår har jag inte kunnat tänka på något annat sedan jag såg den igår kväll. Drömde om pojken hela natten. Jag undrar vad han hette. Jag undrar om han har föräldrar och syskon och om de också är döda. Jag undrar vad han tyckte om att göra och vad han gillade att äta.

Jag vill be honom om ursäkt för att världen är en så hemsk och vedervärdig plats att treåringar måste fly i gummibåtar och drunkna. Jag skäms för att jag sitter i min soffa och bara låter allt hända. Över att jag obsessar över töntiga lyxproblem. Jag skäms för att EUs 500 miljoner invånare inte verkar ha förmågan att öppna sina armar och hjälpa till.

Att vara frustrerad och ledsen hjälper ingen. Men det är så svårt att veta vad man kan göra. Jag tänker att vi (som kan) kan skänka pengar till hjälporganisationerna. Skänkte en slant till Rädda Barnen imorse, bättre än att göra ingenting tänker jag. Men fortfarande, jag fattar inte hur världen kan vara så sjuk som den är, att vi inte har förmågan att lära oss av historien.

Lunchsällskap. H.K.H. Bryt.

Värdens finaste lunchsällskap idag.

Lilla S och hans pappa. Tittar man riktigt noga ser man en liten, liten bit av H.K.H. Prins Carl-Philip bakom oss. Eller man ser inte det alls, men han satt där iallafall.

Fick ett riktigt bryt på en arbetsuppgift och en kollega idag men lyckades hålla mig i skinnet så jag tror inte hen märkte det. Gah.

Skolval. Sy. H.

Varit på föräldramöte i Pluttskruttens klass ikväll.

Alltså jag älskar nästan hennes skola lika mycket som hon gör. Är väldigt nöjd med skolan vi valt och tror att det är värt engagemanget det innebär. Oavsett vilken skola en väljer till sina barn tror jag en måste ha tillit till pedagoger och ledning och lita på att de kan, gör och gillar sitt jobb. Självklart måste föräldrar vara vaksamma och lyhörda, men jag tror inte det är rätt att ifrågasätta hela tiden för då gör barnen också det till slut.

Lite nojig över att vi ska sy kritfodral till barnen. Jag kan inte sy. Vet inte om M kan. Måste fråga honom.

Pluttskrutten har iallafall hajat bokstaven H.