När vi började klättra på väggarna i vår lilla hyrstuga åkte vi till Andys Lekland.
Efter en eftermiddag där vill man inget annat än att åka ut i bushen och lyssna på vindens sus i träden.
När vi började klättra på väggarna i vår lilla hyrstuga åkte vi till Andys Lekland.
Efter en eftermiddag där vill man inget annat än att åka ut i bushen och lyssna på vindens sus i träden.
Idag fyller Skorpan ett år.
Det är förstås helt obegripligt att det gått ett år sedan hon dök upp i raketfart mitt i natten. Nu sitter hon på golvet i hyrstugan och leker med sandlådesetet hon fick i födelsedagspresent. Som alla barn gläds hon mest åt leksakerna i färgad plast.
En dag som för min del innefattat hela känsloregistret går snart till ända.
Jag lyckades gräla på både Pluttskrutten och Lilla räkan. Jag vet att de båda kom över det kvickt, men jag är inte direkt stolt över mig själv.
Sedan har jag varit med Lilla räkan, Pluttskrutten och Skorpan på middag hos Mammaväninnan och Pluttskruttens kompis Lilla G. Trots ösregnspromenad med dubbelvagn och tunga väskor t/o/r var mina barn riktiga partyprinsar och -prinsessor. Och ändå står Mammaväninnans lägenhet kvar.
Vissa dagar är så. Både kassa och härliga.
Vi har just återkommit från Värmland. Naturen där är magisk. Det är på något sätt mer natur där än på andra ställen. Skogen är tätare och himlen högre än någon annan stans.
Och ingen annanstans än i Värmland läser människor alkemiböcker på picknickfilten.
Om bara några minuter börjar föreställningen "En midsommarnattsdröm" på Västanå teater.
Det ska bli så kul. Jag har aldrig blivit besviken när jag sett någon av deras grejer.
Just nu passar jag tre barn. Det går jättebra tycker jag.
Ett barn ser på teve, det andra åker runt på en plastbil och det tredje äter påskfjädrar.
Nu har jag packat åt hela elefantfamiljen. Vi skall resa bort i fyra dagar och hela hallen är nu fylld av resväskor, resesängar, fotbollar, strandväskor, portföljer och olika kassar. På gården väntar olika barnvagnar och cyklar på att packas med.
Våra barn är ännu små och har faktiskt ingen talan när det gäller vad som packas med och inte. Lilla räkan får packa en liten ryggsäck med sina leksaker och böcker, det är allt.
När alla tre är tonåringar kommer packningen bli en helt annan femma.
Jag har inte sett en hel film på flera år (obs! sant, jag somnar hela tiden). Men nu blåser som bekant förändringarnas vind hos mig. De senaste månaderna har jag druckit starköl, gått på spinning, ändrat utseende på bloggen och nu sett två filmer (!!!) utan att somna!
Igår såg jag Frida, en film som först segade så mycket att M lämnade tevesoffan. Men halvvägs in i handlingen blev den fantastisk, tycker jag. Jag grät och grät och kunde sedan knappt sova, eftesom jag funderade på all smärta Frida Kahlo fick genomlida (och faktumet, som Frida påpekade, att man till syvende och sidst alltid är ensam med sin smärta).
Idag har varit på kvällsbio med Lilla räkan. Vi såg Shrek 4. Jag vågar knappt erkänna det, men jag tyckte den var ganska bra. Shrek goes småbarnspappa och känner att han inte har någon tid över till sig själv. Men inser sedan att han inte vill något annat. Lilla räkan gillade också filmen, vilket väl är det viktiga i sammanhanget. Fast han tyckte nog att Shrek och Fiona pussades lite för mycket (ca. fem gånger).
Nu skall jag överväga om det inte är filmrecensent jag ska bli ändå. Nu när jag kan vara vaken när jag ska se filmer menar jag.
Mitt sommarläsningsprojekt är "Buddenbrooks", som jag lånat av RaraK. Jag har faktiskt velat läsa den länge. Under min första semestervecka hann jag läsa 14 sidor.
Jag får nog lägga på en rem.
Det blir lite si och så med middagssömnen så här på sommarlovet.
Men när Pluttskrutten väl sommarsover är det med besked. Sittande och i 30 graders värme.
Jag brukar inte marknadsföra produkter här särskilt ofta men jag måste erkänna att jag älskar GladPacks plastfolie. Jag har testat all konkurrerande plastfolie men ingen slår GladPack. I love it.
De andra här hemma hinner knappt äta färdigt förrän jag plastat in all mat som är kvar. Så fort vi köper en ny ostbit längtar jag efter att få plasta in den.
Plastmamman loves plastfolie. Så ligger det till.
Vårt grannbarn Ärtan är hemma hos oss och leker med Pluttskrutten. Det är första gången hon har lekbesök. Det går så fint, så.
Till och med Skorpan får vara med.
Om man nu kan bli kär i ett läkemedel så vill jag härmed förklara min kärlek till Eeze.
Efter en ganska bedrövlig förmiddag med migränspöket lurandes i ena halvan av skallen är jag nu - efter ett snabbt besök på Apoteket (som jag också älskar) - nästan lika sprudlande (nåja) glad som vanligt. Allt tack vare Eeze.
Eeze. Lägg det på minnet nu. Eeze. Eeze. Eeze.
Efter att ha surat över både det ena och det andra i princip hela dagen tog jag chansen och följde med två snällisar till Mosebackes uteservering. Efter att ha hängt i kvällssolen och löst världsproblem några timmar kände jag mig alldeles jätteglad. En mycket trevligare känsla.
Nästan så att jag kan acceptera att Tyskland åkte ur fotbolls-VM. Nästan.
Idag har jag lyssnade säkert tio gånger på the White Stripes cover på Dolly Partons "Jolene".
Alltså. Dollys egen version är en av de bästa låtarna ever. Definitivt på min tio i topp-lista. Men. The White Stripes gör den sjukt bra. Jag är alldeles förfärad över hur bra den är och hur nära Jack Stripes skräniga rockröst går mig.
Och idag, när jag haft en väldigt lång och väldigt tuff dag och känner mig lite ensam för att mina älsklingar inte är hemma blir jag faktiskt lite snyftig också av rockversionen.
Här kommer ett snabbinlägg mitt i Holland-Uruguaymatchen. Jag kom just att tänka på att M och jag just hade träffats förra gången det var fotbolls-VM. Tänk vad tiden går.
Nästa gång det är fotbolls-VM är Lilla räkan 13 år, Pluttskrutten är sex och Skorpan fem år. Gaaah. Jag vågar inte ens tänka på det. Men, nu håller vi tummarna för Holland, eller hur?
Oranje boven!
Jag fällde allt en liten tår när jag såg hjältinnan Sanna på teve berätta om hur hon räddat en hel familj från att drunkna. Vilken kvinna!
Det är såna nyheter som borde stå på löpsedlarna, i stället för det vanliga dravlet om plastbröst, lådvin och bantning.
När jag är ensam hemma funderar jag för mycket. Nu fick jag för mig att jag ska rakpermanenta håret och klippa lugg.
Måste få hit lite ungar igen så jag får städa upp kissolyckor och lyssna på Teletubbiesmusik istället för att tänka på frisyrer.
På badbryggan idag:
Lilla räkan: Varför heter din blogg "Plastmamman"?
Jag: När jag lärde känna dig var det många som sa att jag blivit din plastmamma. Jag tycker plastmamma är ett väldigt konstigt och dåligt ord. Därför tänkte jag att bloggen kunde heta det.
Lilla räkan: Du är ju inte min plastmamma. Du är ju min [mitt förnamn].
Jag: Jamen precis.
Lilla räkan: Och du ÄR ingen plastmamma. Du är ju en... en järnmamma.
Finaste Lilla räkan. Han fattar nog inte hur glad jag blev. Jag är en mamma av järn. Jag rubbas inte i första taget, smälter inte i solsken och den som försöker ge sig på mina barn får igen så den tål.
Här är en jättedålig bild på en jättefin tygkasse som jag tänker gå omkring med hela sommaren. Det är en väska som tagits fram till Birgitta Ohlssons personvalskampanj.
Rösta rätt i höst nu.
Nu har Facebook ballat ur.
Jag har via Fejsan fått en länk till en snubbes semesterbilder i Landskron i Österrike från 1988. Det var lite kul att se alla fina tidstypiska frisyrer och badkläder men jag hajar faktiskt inte varför jag fick dem.
Troligen är det väl virus i hela datorn nu.
På väg till landet.
Fast vi bara ska bort över helgen är hela vår jättebagagelucka full med väskor, vagnar, cyklar, blöjor och hjälmar. Och då är inte ens Lilla Räkan och hans grejer med. Jag älskar miljöombyten men är inte lika förtjust i reslogistiken.
Men snart badar vi. Ha en fin lördag alla!
Bossen och jag har jobbat för högtryck några dagar.
Tyvärr har vi nog blivit lite knäppa av det båda två. Bossen sitter just nu på sitt rum och ropar omväxlande "är hon dum i huvudet?"* och "it’s f-ing good". Jag har börjat se syner av nyupptappad öl** och ägnade min dyrbara lunchrast (20 min) åt att köpa ett par skor.
Men om inget går åt pipan nu stänger vi det här projektet ikväll. Jag hoppas på en helg utan synvillor och shoppinganfall.
* oklart vem han menar, mig kanske?
** vilket är extra komiskt eftersom jag dricker öl ca. 3 ggr per år
Jag sitter på jobbet och väntar. Jag hatar sådana här väntelägen. Andra ska leverera, jag vet inte när det blir, jag kan inte gå hem och jag kan inte jobba med andra saker. När grejerna äntligen kommer har jag många timmars jobb kvar. Suck.
Jag är helt osugen på att sitta och vänta på att några segproppar ska få tummen ur. Jag vill åka hem. Jag vill se Skorpan kladda skirat smör i håret, jag vill jaga efter Pluttskrutten när hon fått fatt i min handväska, jag vill prata i telefonen med bortresta Lilla räkan. Jag vill somna framför teven bredvid M.
Det ni.