kappjakt

Efter ett ganska jobbigt möte på förmiddagen blev jag helt fixerad vid jakten på den perfekta vinterkappan. Vad tror ni om den här? Svara ärligt nu. Tänk på att jag är minst dubbelt så gammal som modellen.

stövellycka

Med lite tur är jag snart ägare till ett par såna här finfina UGG-stövlar. Tänk, ibland behövs bara lite shoppinglycka för att styra upp känslolivet

neutral

Jag känner mig helt neutral. Därför har jag legat lite lågt med blogginläggen under några dagar. För det är så tråkigt när allt är neutralt. Inget att blogga om, direkt.

Det händer både roliga och inte lika roliga saker i mitt liv just nu. Men jag är neutral. Inte alls likt mig. Mitt liv ska ju vara upp och ned. Skratt och gråt. Himmel och helvete. Tycker jag.

Det här likställda, jämna gör mig bara uttråkad. Nästan lite oroväckande, tycker jag.

Vem

Igår var det biopremiär för Pluttskrutten och hennes kompis Gurra. Pluttskrutten satt som ett ljus i biofåtöljen hela föreställningen (30 minuter). Det enda hon sa under filmen var "Fågeln hämtar plåster" (vilket var precis vad som hände i filmen). Gurra däremot tappade fokus ganska snart, hoppade upp och ned, käkade popcorn från golvet och deklarerade efter halva filmen att han ville gå hem.

En tvååring som är helfokad och inte märker vad som händer i omgivningen och en som struntar i konventionerna och går sin egen väg. Oklart vad som är bäst/värst egentligen.

Rival

Det är verkligen inte ofta M och jag är ute på stan på kvällarna. Men igår var vi faktiskt det en sväng. Bl.a. på Rival. Jag gillar verkligen det stället. Flott men inte pretto. Lagom blandning på folk.

Igår kväll insåg jag dels att jag och ett gäng jättefina vänner tillbringade en av våra sista rejäla singelkvällar* på Rival, dels att M och jag hade en av våra första dejter där. När jag kom in i baren kom jag precis ihåg var vi satt och vad vi drack, fast jag knappt tänkt på det sedan dess. Lustigt sån’t där. Hursomhelst. Rival var toppen igår med. Liksom allt det andra vi hann med.

Fortsatt trevligt söndag!

*Jag vet att åtminstone ett par av er som var med tittar in här ibland. Till er vill jag säga: Tack! Vilken toppentid det var ändå. Och så underbart att vi fortfarande är kompisar och håller kontakten. Fast vi borde gå på schlagerbarer i peruk lite oftare nu för tiden.

bästa

Lördagar när vi bara dräller omkring är underbara. Lilla räkan och hans pappa är och köper fotbollsskor. Vi andra tvättstugar oss. Mycket kaffe för min del. Halvrisigt väder så jag behöver inte ha dåligt samvete för att vi inte är på utflykt.

Faktiskt är det här det bästa jag vet.

walk a mile in my shoes

Det här är tredje paret jobbskor som kraschat på kort tid.

Vad är det fråga om? Alla finskor som jag bara har på jobbet pajar stup i ett, medan mina billiga tygskor som jag har utomhus i alla väder aldrig går sönder.

Varan

Ibland förstår jag mig inte riktigt på mig själv. Igår såg jag nästan ett helt naturprogram om äckliga (JÄTTEÄCKLIGA) komodovaraner* som långsamt och plågsamt dödade vattenbufflar för att sedan käka upp dem. Och grät inte alls. I vanliga fall skulle jag ha börjat gråta som Lille Skutt.

*Komodovaranen är världens största ödla. 2-3 meter lång och 70 kg. För mig var det som att se en skräckfilm.

being paranoid doesnt mean you arent followed

Här-är-ditt-liv-temat fortsatte igår. Efter att ha träffat en skolkamrat, en kursare och en f.d. kollega inom loppet av 10 minuter hamnade jag på samma buss som en av mina f.d. favoritgrannar på vägen hem. Ett tag funderade jag faktiskt på om jag blivit synsk. Eller fått någon slags förmåga att dra till mig folk jag känner som rör sig i min närhet.

Men idag har allt varit som vanligt igen, dvs. inga kända ansikten öht. Skönt. Jag började nästan känna mig lite iakttagen, paranoid som jag är.

I saw the sign

Min gårdag var så konstig. En smådeppig, regnig dag som vägdes upp av en rolig nyhet. Men dagen tog sig liksom aldrig riktig upp över ytan.

Idag har min morgon börjat lite avvaktande, men med krispig höstsol som livar upp. På promenden från Centralen till jobbet (5 minuter) träffade jag en skolkamrat, en kursare och en kollega från mitt allra första jobb. Jag som brukar aldrig springa på kompisar från förr.

En indikation på att dagen blir bra. It’s a sign.

this is a life

Vissa morgnar skulle jag gärna hoppa över. Har just en sådan bakom mig. Ska försöka gräva ned mig i jobbet några timmar. Ibland hjälper det.

Hittade en finfin låt som ska få mig på lite bättre humör.

morgonstund

Morgonstund har guld i mund. Inte. Ska strax iväg på en jobbresa, därför är jag uppe i ottan.

Gick och lade mig igårkväll med prognosen att ett rasistidioterna troligen kommer in i riksdagen. Vaknade nyss till beskedet att det är sant. Ett totalt misslyckande för oss alla. Jag har ingen bra strategi men vi, de 94 procent som inte röstade på dem, måste hjälpas åt så att vi inte hamnar i en katastrof.

valhemlighet faktiskt

Lilla räkan har som vanligt koll på läget.

I tre veckors tid har han frågat alla sina vuxna släktingar, våra grannar och kompisarnas föräldrar vad de tänker rösta på i valet. Igår när han kom hem från skolan förklarade han att han "aldrig" tänker säga vad han röstade på skolvalet, eftersom "vi faktiskt har valhemlighet i Sverige".

Så klart vi inte försöker pressa honom. Jag menar vi har ju valhemlighet i Sverige. Men jag är faktiskt ganska nyfiken.

svart

Nu ikväll när jag letade efter min dongel* (hittade den inte) hittade jag istället en dagbok som jag fick av Blonda Väninnan för ganska precis fem år sedan, under en tid då jag var olyckligare än jag någonsin varit, både innan och efter.

Jag hade helt glömt bort den. Och jag hade inget minne alls av att jag skrev dagbok under de där månaderna. På bara ett halvår separerade jag från en lång, lång relation, flyttade, bytte jobb, dejtade en idiot, tatuerade mig och klippte av mig håret. Jag försökte t.o.m. börja röka, vilket tack och lov gick dåligt.

Jag pallade inte att läsa mer än ett par sidor. På ett ställe hade jag skrivit: "Dagen är ännu inte död. Varje ord som man försöker sammanfatta den här dagen med sväljer dagen ner i sin svarta strupe". Jag hade ingen aning om att jag tänkte såna svara tankar då.

*"dongel" låter lite småsnuskigt tycker jag men är en grej man behöver när man ska logga in på jobbets intranät när man inte är på kontoret, eller något i den stilen iallafall.

Snyft

Dagens snyftis. Otroligt sorgligt. När jag har bölat klart ska jag åka hem och krama alla barn jättehårt.

Ägg

Samtalen om politik här hemma blir snurrigare och snurrigare.

Lilla räkan har nu helt bytt strategi. Från att seriöst ha funderat på om han är rödgrön eller stödjer Alliansen skulle han nu rösta på Äggpartiet och deras partiledare Göran Ägglund och Lägg Ägghly om han fick rösta.

Faktiskt ganska underhållande.

Gummistiefel

Gummistövlar. Så otroligt bra och praktiskt när det regnar. Och galet svettigt och slafsigt när det inte regnar. Just nu är det svettläge.

skriksaga

Lilla räkan: Snälla Pluttskrutten, kan du inte berätta en saga?

Pluttskrutten: En gång kom det en gubbe och skrek, sedan kom det en krokodil och skrämde mig. Men då kom Bamse.

Lilla räkan: Vad gjorde Bamse då?

Pluttskrutten: Han skrek jättemycket så att hans lillasyster vaknade. Och då blev Bamses mamma JÄTTEARG.

Hm. Ibland undrar jag om mina uppfostringsmetoder är så bra. 

weekend

Helgen tillbringade vi med snälla vänner på fina MG:s landställe.

Vi hann med valrörelsen i Avesta centrum, ett besök på Avesta Art (där Lilla räkan blev rädd för nästan alla konstverk medan Pluttskrutten och två jämnåriga överlyckligt sprang omkring i kolmörket och bankade på allting) och en rejäl kräftskiva.

Under kräftkalaset hann vi med flams och trams, allvar, skratt och gråt. Som livet självt ungefär. På hemvägen slafsade vi 7-Eleven-fika och smulade ned nya fina bilen. Helt underbart alltså.

Så här på måndag morgon önskar jag att helgen skulle fortsätta ett par dagar till.

Framtiden börjar i rymden

De politiska diskussionerna hemma blir mer och mer komplicerade.

Imorse undrade Lilla räkan vad fp:s valslogan "Framtiden börjar i klassrummet" betyder. Jag svarade något i stil med:

"Det är du och dina klasskamrater som kommer att leda landet och ha alla jobb i framtiden, så om ni inte lär er något i skolan kommer framtiden inte bli så bra."

Som ni märker driver jag en hård socialliberal linje därhemma. Tyvärr går det ganska dåligt. Hursomhelst, smarta Lilla räkans svar på tal var:

"Men jag ska ju bli galen vetenskapsman och bygga ett rymdskepp och fly från jorden, miljöförstöringen och alla krig."

Ehhh. Jaha. Kan någon i fp:s kampanjstab vara så vänlig och höra av sig? Jag behöver fler argument.

fina Alexandra P

Nu har några självpåtagna besserwissrar skrämt bort fina Alexandra Pascalidou från hennes egen blogg.

Onödigt och jättetråkigt. Det finns människor som är besatta av att gnälla, klaga och anmärka på andra. Allt för ofta tycker jag mig se att det är kvinnor som gnäller/klagar/anmärker på andra kvinnor. Varför är det så? Kanske beror det på rädsla och osäkerhet. Men varför inte stödja sina medsystrar istället? Eller för all del behålla gnället för sig själv?

Och jag vet att Alexandra är en fin mamma till sin lilla snäcka.

röstat

Nu har jag varit och förtidsröstat. Det kändes lite högtidligt, fast det var mitt i morgonrusningen på Centralen.

Jag firade det hela med en extrafrukost på Donken. Jäh.

Pakistan

Igår såg jag en bild på några barn som drabbats hårt av översvämningarna i Pakistan. De var små, 1,5 år kanske, och låg på en filt och drack ur nappflaska och såg helt utmärglade och apatiska ut.

Jag har haft bilden på näthinnan sedan dess. Jag kan inte släppa den. Bilden fick mig att skicka iväg en slant till Röda korset. Och det var ju bra. Men det känns inte sådär jättemycket bättre för det om jag ska vara ärlig.

Jag är så lyckligt lottad och så glad för det jag har men ibland är jag inte riktigt säker på att jag förtjänar det. Om ni förstår vad jag menar.

Det tar sig

De politiska diskussionerna förtsätter här hemma. Igår kväll lät det så här:

Lilla räkan: Om jag skulle få rösta skulle jag rösta på Kalle Anka-partiet.

Jag: Mmm, du har sagt det några gånger.

Lilla räkan: Fast jag kanske ändrar mig innan jag fyller 18.

Jag: Jaha?

Lilla räkan: Jag tror jag kommer att rösta på Miljöpartiet.

Jag: Jaha.

Lilla räkan: Eller Folkpartiet!

Det tar sig, det här.

Bu

Pluttskrutten har inte hajat att det är två månader kvar till Halloween.

Det är knappt jag vågar gå hem under de här omständigheterna. Sanningen är den att jag är otroligt lättskrämd. Men säg inget till Lilla räkan om det. Han skulle inte göra annat än att hoppa fram bakom olika möbler och skrämma slag på mig om han visste det.

insomnia

Jag, som annars aldrig har problem att somna eller somna om när jag väckts av något barn, har nu börjat  vakna av mig själv klockan 3 på nätterna för att sedan slumra till igen vid 4.30 - 5 tiden, efter att ha ältat och förstorat alla mina bekymmer.

Detta är både irriterande och förödanden för effektiviteten.