Sportlovslogistik

Alla barnen är utackorderade på sportlovsaktiviteter. Faktiskt skönt med lite barnfri tid, men nu längtar jag ihjäl mig efter dem. Ikväll börjar insamlingen och återsamlingen enligt en lite komplicerad logistik (jag hämtar upp två barn, M det tredje, vi återsamlas alla imorgon).

Ikväll får jag träffa min lilla bagare.

Plötsligt händer det

Plötsligt händer det.

En instruktör på gymmet kände igen mig idag. Tyvärr sa hon "Det var länge sedan jag såg dig här.". Men ändå! Hon räknar in mig i den tränande delen av befolkningen. Bara en sån sak.

F.ö. är instruktören i fråga SATS bästa rekrytering genom tiderna. Helt grym!

Detta måste firas.

dagens lyxproblem

De här fina grå strumpbyxorna köpte jag på American Apparel igår. För etthundrafemtionio kronor. Imorse satte sig Pluttskrutten i mitt knä och fastnade med ett kardborreband. Det var de strumporna det.

Jag ska bara köpa 30kronorstrumpor på Pressbyrån från och med nu.

konspiration

Jag har en hel del konspirationsteorier. Skall bespara er de värsta, risken är annars att jag framstår som helt och hållet rubbad (as opposed to lite rubbad bara).

En av alla mina teorier är att kosmetikaindustrin har kommit överens om en formel som gör att alla sminkprodukter räcker ungefär lika länge. Låt mig förklara. Jag använder exakt fem kosmetikaprodukter: concealer, foundation, puder, ögonskugga, mascara. Punkt. Oavsett om jag köper samma eller olika märken tar alla fem saker alltid slut samtidigt. Det måste vara producenternas avsikt. Iallafall säger min enorma erfarenhet att det är så.

Nu i veckan tog också alla mina fem sminkprodukter slut. Idag har jag därför köpt ny concealer, foundation, puder, ögonskugga och mascara. Och en sminkborste. För tusen spänn. Finns inget som känns så ytligt som att köpa smink tycker jag. Jag vet att man kan låta bli att sminka sig, men det vill jag inte heller, så det är bara att bita i det sura äpplet. Men att lägga tusen kronor på brunt kladd att ha i ansiktet är lite äckligt tycker jag.

Turligt nog fanns en Unicefbössa i sminkaffären. Efter att ha lagt en slant där kändes det lite bättre. Lite.

Flow och prinsessa

Har haft en oväntat bra dag. Otroligt skönt! Hade lite flow på jobbet för första gången på evigheter. Evigheters evigheter faktiskt. Jag hoppas det håller i sig. Ett litet tag iaf. Ja.

Svårt att undgå prinsesshysterin. Är lite förundrad över vittnesbekräftelsen idag, där en överhovmästarinna och tre representanter för statsmakten intygade att arvprinsessan inte är en bortbyting. Stor humor.

Men, konungabarn hit och konungabarn dit. Nu är det fredagsmys här hemma i stugan.

blomsters

Min fina väninna J gav mig de här fina blommorna idag (jag ska ta bort plasten, jag lovar, men min husliga kollega K har sagt att tulpanerna håller sig rakare längre tid om de får stå såhär ett tag).

Inte säker på att jag förtjänat blommor, men jag blev väldigt glad och tycker att mitt krypin på kontoret blev våldsamt mycket trevligare.

stekigt

Idag hade jag minsann en skjorta och snajsiga manschettknappar på mig på jobbet. Det var cirka fyra år sedan sist.

Förutom graviditeter, amningar och föräldraledigheter har problemet varit att jag är SÄMST på att stryka. Men, lyssna nu till min lycka: Mamman har ofta "tid över" när hon passar våra barn (varför har jag aldrig tid över när jag hänger med barnen?) och har därför tagit sig an mina skjortor. Heja, Mamman!

Fick också några komplimanger för min klädsel. Jag bjuder på de två finaste: "Du ser ut som en advokat." och "Stekigt, Barba!". Barba är för övrigt ett av mina alias.

À bientot.

Löööve

Gårdagens bästa: Lilla Räkan gav M och mig en försenad Alla hjärtans dags-teckning.

Hoppas den syns ordentligt här. Det är iallafall Amor (ända till igår trodde Lilla Räkan att han heter Amoz) som skjutit en pil rakt in i mitt hjärta efter att jag träffat M för första gången. Och så texten: "Everybody knows it. It was love at first sight." Jag är inte säker på att Lilla Räkan förstår träffsäkerheten. Eller hur glad jag blev och hur vältajmat den här teckningen kom.

Love at first sight.

Pipan

Varje morgon tänker jag: "Ingen läsk, inget socker, inget godis före klockan 12:00". Näst intill varje dag går det åt pipan.

gym

Idag dristade jag mig att gå till till gymet. En helt ok upplevese trots att jag inte direkt sliter ut mitt gymkort.

Man skulle kunna tro att huvudstaden är en stor anonym stad, men under mitt eftermiddagsbesök på gymet (ångrar att jag valde en så skitful tisha) träffade jag på en gammal kollega på löpbandet bredvid mig och en nuvarande kollega i omklädningsrummet. Det kändes lite skönt att säga till dem att allt är bra, fast det inte riktigt är det. Antagligen tänkte de likadant.

På jobbet

Idag:

- frukost på jobbet (vi har gemensam frulle varje tisdag),
- lunchutbildning på jobbet och
- kvällsmingel med middag på jobbet.

Nästan onödigt att åka hem. Vi har ju faktiskt både säng och dusch på kontoret.

skämslåtar

Sist av alla har jag nu skaffat Spotify Premium. Ja. Jag slog till. Istället för att fulanvända Ms inloggning kan jag nu köra en Private Session och lyssna på skämslåtar* utan hämningar eller reklamavbrott. Så snart dånar Uno Svenningsson och Sarah Dawn Finer i mina öron utan att ni märker det. Haha.

Äh, men skämt åsido, så här är det. Jag måste hitta tillfällen där jag kan gå in i mig själv lite. Börja på yoga igen. Köra lite hemmasnickrade meditationsövningar. Såna saker. När mina fina vän S härom dagen föreslog att jag kanske skulle lägga mig i vilrummet på jobbet och lyssna på musik en stund insåg jag att jag inte lyssnat på musik på det sättet på säkert fyra år. Så kan jag faktiskt inte ha det.

Så. Snart så. Måste tjacka ett par sjyssta hörlurar bara. Och fila lite på Kentlistan.

*Ni vet de där låtarna man inte kan erkänna för omgivningen att man gillar. 

Bäst och sämst

Gårdagens bästa: Att vi gjorde en grej tillsammans hela familjen. Det var faktiskt ett tag sedan. Supermysigt.

Gårdagens sämsta: Ett silvergrått hårstrå. På mitt huvud. "Det första av många.", peppade M. Tack tack.

sådär

Som ni fattat är jag inte i mitt livs bästa form just nu. Det är inte kris och katastrof, jag får hjälp och det kommer säkert att bli bättre snart.

Men jag känner inte igen mig själv och det skrämmer skiten ur mig. Jag tycker också att jag fått min andel elände i livet redan och att jag inte riktigt har tid med det här. Dessutom är det asjobbigt att jag tar så mycket av andras tid och energi. Att jag inte riktigt kan ordna det här själv.

Men. Var dag ny. Mitt nya mantra. Nu ska vi till simskolan. Hej.

Lögn och statistik osv.

Har just kollat senaste bloggstatistiken. Kan skryta med att jag haft 20 unika visningar i Ryssland senaste månaden. Är så klart väldigt nyfiken på vem eller vilka ryssar som läser min blogg...

Men det bästa är ändå att någon googlat "begränsad förmåga" och hamnat här. Veckans bästa.

God natt

Men helt okej

Underligt det här.

Efter att härom dagen ha dragit i nödbromsen är jag faktiskt lite osäker. Innan visste jag precis vad och hur mycket jag klarade av. Nu är jag inte alls så säker var mina gränser går. Jag tassar omkring lite försiktigt för att lära känna den här nya sidan hos mig själv. Men hittills har det gått helt okej.

"Better than yesterday, worse than tomorrow", som min kloka, vackra kusin brukar säga i svåra tider.

Historia

Ja hörrni.

Vissa dagar går till historien. Nu tänkte jag inte på Freden i Brömsebro eller Murens fall eller så utan på mitt liv. Så här ligger det till. Idag visade jag mig alldeles otroligt svag för en person som jag vanligen, hur ska jag säga, inte direkt talar ut med. Det var jobbigt men alldeles nödvändigt. Men det gick bra. Jättebra. Jag vet att personen ifråga är rakryggad och pålitlig men jag tyckte ändå det var läskigt. Men nu är det gjort och det var bra. Är helt slut nu dock.

Jag är stolt över mig själv som vågade.

Bubblan

Jag har varit i bubblan några dagar. Det har varit ganska skönt. Inget har varit överväldigande roligt, inget heller katatrofalt. Ni känner säkert igen er. Det saknas liksom energi till att hetsa upp sig. Men också till att glädjas fullt ut.

Det är bara det att jag inte står ut i bubblan så länge. För mitt liv ska vara en berg- och dalbana. Kanske en eller annan raksträcka. Annars är det liksom inte mitt liv.

Och faktiskt krävdes det inte så mycket att spräcka bubblan nu ikväll. "Psch", lät det bara. "Psch" och så var jag tillbaka.

Hej. Igen.

andras bloggar

Jag kollar en del bloggar då och då, t.ex. Fotbollsfrun, Quetzala Blanco, min bloggvän Sparkling, svägerskan Smulan och så några hemliga, tihi. Då och då, måste jag erkänna, kollar jag också in Kissie och Blondinbella. Vad gäller de sistnämnda tillhör jag sannerligen inte målgruppen. Kanske är det därför jag får lite rysningar när jag läser dem.

Men, en sak. Häromsistens såg jag att Blondinbella, som är på lyxkryssning i Karibien just nu, hade en bild på sig själv i bikini på en lyxig strand i bloggen. Jag såg också att hon fått över 1000 kommentarer på sin kropp. De flesta ganska positiva, eller vad man ska kalla det, i stil med "vad modig du är som vågar visa din kropp", men också en hel del av typen att hon borde banta osv. Men jag undrar VARFÖR alla kände sig tvungna att säga något om hennes kropp? Varför inte skriva något i stil med "Vad härligt det ser ut!" eller "Åh, jag skulle också vilja lyxa sådär". Jag hoppas verkligen Blondinbella är så stark som hon utger sig för att vara. Och så undrar jag också i mitt stilla sinne om det skulle blivit 1000 kroppskommentarer om en kille lagt ut en badbyxbild på sig själv från stranden.

Och en sista grej jag inte kan undanhålla er. Jag har hittat en ny asrolig blogg,  Hanna Widerstedt. Tog mig ett tag innan jag fattade att hon driver med hela Stureplanseländet, handväskorna, penga- och utseendeknarkandet. Otroligt smart.

God kväll på er.