Häng. Färgterapi. Disney.

Har hängt hela dagen med en av Pluttskruttens och Skorpans gamla dagiskompisar och hens pappa. Vi har varit på Aquaria, ätit på Hurry Curry, promenerat och ätit glass på 18smaker. T.o.m. jag som inte är världens glassfreak var in heaven. Galet gott.

Iallafall, dagispappan är kanske den flummigaste människa jag känner (han refererar till sig själv som ett freak, det håller jag inte alls med om att han är). Han är jätterolig att prata med. Mycket av det han säger är i mina ögon vettigt, annat, tja, jag vet inte, är inte riktig min påse. Men, han är verkligen inte slätstruken och det livar verkligen upp. Bara så att ni förstår, vi har idag snackat om blodgruppsdieten och 16-8-dieten, färgterapi, vaccinationer, socker, traditioner. Jag lärde mig också att det är bättre att kramas med hjärtat isf levern, dvs till vänster och inte till höger, som de flesta av oss gör. Kompisen (åtta år) körde lite zonterapi på Pluttskrutten, ganska underbart.

Väl hemma igen körde vi en Disneyfilm och lördagsgodis för att balansera det hela lite.

Om ett par timmar kommer M och Lilla Räkan hem. Längtar.

Höstlov.

Alla andra är på höstlov, M och Lilla Räkan på Gran Canaria, Pluttskrutten och Skorpan med Bo och Bi på landet, Mamman i Vietnam. Jättebra timing dock, har megamycket jobb i veckan och kan bara tuta på. Önskar dock att jag haft liiite mindre jobb så hade jag kanske kunnat träffa en vän någon kväll (tyvärr oklart om jag några vänner kvar eftersom jag aldrig kan vara med på någonting känns det som och är sämst på att höra av mig) eller träna eller mastadontkolla på Homeland eller något annat viktigt.

Men. Det är iaf jätteskönt att jag slipper ha dåligt samvete och komma för sent hem och stressa med vardagsbestyren. Denna vecka köper jag frukost på stan, äter lunch och middag på jobbet och godis till kvällsmål. Inte dumt alls men blir underbart när alla är hemma igen.

Häng.

Sov till klockan 10 imorse och insåg att det var många veckor, kanske månader, sedan jag sov tills jag vaknade av mig själv. Känner mig bokstavligen som en ny människa.

Idag åt vi lunch på favvofiket hela familjen tillsammans - det var nog också flera månader sedan vi var på restaurang alla fem tillsammans. M och Lilla Räkan åkte sen iväg på sin höstlovsresa, så Pluttskrutten och Skorpan och jag har eget lördagshäng.

Vi var en sväng i Ringen, där Pluttskrutten och Skorpan fick klippa sig, vi köpte födelsedagspresenter till Lilla Räkan och bunkrade upp lördagsgodis. På väg ut ur Ringen passerade vi en grupp Sverigedemokrater som delade ut broschyrer med sina skitbudskap. Jag kunde inte riktigt behärska mig så när en SDare räckte fram en broschyr till mig nästan skrek jag "nej, ta bort det där, försvinn" eller något sånt. Pluttskrutten undrade varför jag var så arg och vad det var farbrorn sålde. När jag försökte förklara konceptet rasism för henne såg hon såg hon helt förskräckt ut. Världen är verkligen komplicerad och svår.

Nu lördagsklassikern: film, godis och tvättstuga. Fridens.

Älskade kontorslandskap.

Igår inledde jag min arbetsdag med att se en femminutersfilm av och med en hjälporganisation som tar emot flyktingbåtar på Lesbos. Medarbetarna står alltså i strandkanten och fångar upp överfulla gummibåtar med flyktingar, tar hand om underkylda och rädda barn, ger filtar och mat och fixar gosedjur till de små. Bär dem som inte förmår att gå själva, kramar och lugnar.

Ni kan ju tänka er hur det gick, jag började såklart gråta. Till saken hör att vi sitter i kontorslandskap på jobbet så en kan liksom inte stänga dörren om sig. Mitt i detta dök en man som jag jobbar mycket med just nu (inte Bossen) upp i min hörna av kontoret och ville prata om en transaktion vi håller på med. Jag gillar den här personen, det finns många på jobbet jag hade tyckt det vore jobbigare att gråta inför. Han blev såklart lite förvirrad när han såg att jag satt och bölade. Vi pratade en stund om flyktingkatastrofen, han är väldigt vettig såklart. Sedan sa han lite diskret att "du får nog fixa till din mascara" och sedan var det inte så mycket mer med det.

Jag känner mig på ett sätt lite larvig nu, samtidigt som det är skönt att veta att varken mitt eller hans hjärta är av sten.

Efter stormen. DT. Godis.

Kalaset blev jättebra, alla barn verkade glada och nöjda. Skorpan somnade glad som en lärka men var också lite deppig för att det dröjer ett år till nästa kalas. Enorm skillnad på sexårs- och t.ex. fyraårskalas förresten. Till det bättre alltså.

När Pluttskrutten och Skorpan somnat och Lilla Räkan gått hem till sin kompis A, segnade M ned i soffan och jag hamnade här. Första avsnittet av sista säsongen av DT. 

Lovade mig själv att inte äta upp allt godis som var kvar i skålen, ställde den t.o.m. i andra änden av rummet ett tag. Tyvärr lyckades jag inte, dvs allt är slut. Fast det anade jag nog från början.

Fridens.

Lugnet före stormen.

Riksträningvärk efter ett pass med PT-Harry igår. Känns som att min rumpa åkt upp flera cm (vore najs om det vore så).

Idag ska Skorpan ha sitt barnkalas. Hon fyller år i juli så skäms på oss som inte ordnat detta ännu.

Nu lugnet före stormen.

Tog en kort löptur förut, gick rackarns segt pga träningsvärk antagligen. Ljuset var så otroligt fint, men lyckades inte fånga det på bilden.

Nu korvgrillning, tårta, lek och film med Skorpans kompisar. Hej.

Zonk. Piggare.

Här ligger jag och degar i myskläder.

Drack vin till lunchen och var helt zonkad hela eftermiddagen. 

Och så har jag lovat Lilla Räkan att jogga med honom kl 20, dvs om sex minuter. Visst verkar jag taggad?

Uppdatering: vi kom iväg och sprang våra fyra kilometer. Känner mig iaf liite piggare. Dusch och Walking Dead väntar.

Oktoberfest. Stressfritt.

Alltså så skönt med lite omväxling. M och jag var på en Oktoberfest igår. Jättekul att göra något tillsammans och kul med något tyskt tycker jag. M assimilerade sig bra - oktoberöl, orkester och bra stämning är också ganska lätt att ta till sig.

Och jag fick inviga min Dirndl. Jättekul! Helt uppspelt över detta faktum. Träffade också en gammal klassis jag inte sett på länge och hälsade på ambassadören minsann. M och jag tog ett glas på vägen hem, sov ut i morse, och åt frukost på vårt favvofik. Barnen kom hem på eftermiddagen, vi har hängt, gosat och lekt. 

Nu är jag på väg till en middag hos en väninna. Ska bli superhärligt. Ibland är livet lätt och stressfritt. Viktigt att tänka på och ta vara på.

Fridens.

SUR

Men GAH vilket genuint dåligt humör jag är på.

Ute är det krispig höstluft, solen skiner, barnen var underbara och gulliga imorse, jag träffade en av mina favvisläktingar på Slussen imorse, jag har lagom att göra på jobbet för en fredag, jag har en fest ikväll att se fram emot. Och jag är på så DÅLIGT humör att klockorna stananr.

Har lust att krypa in under en sten och ligga där och sura till våren.

Die Dirndl ist da!

Nu har min Dirndl äntligen kommit. Stackars M höll på att smälla av när jag visade upp den. Jag förstår att folkdräkt inte är så hett och jag lovar att bara ha den när det är PK och ok. Tyvärr är den lite för liten så jag kommer antagligen inte använda den så ofta av den anledningen.

Ledsen att fotot visar rakt ned i urringningen men jag tog bara en bild.

Stel. Svett. Osv.

Hej på er! På väg hem från ett yogapass på gymmet. Alltså jag måste vara en av de stelaste nordeuropéerna som finns. Gah. Men väldigt skönt och bra på alla sätt.

Står nu och eftersvettas i tunnelbanan. Och min lyxdricka svepte jag i mig på två minuter.

Förresten - två tjejer på gymmet duschade med underkläderna på. Har jag missat något? Känns lite opraktiskt.

Modelejon 2

Pluttskrutten a.k.a. Dojan i söndags. Trots, minst sagt, mönsterkaos är hon hur fin som helst. Tycker jag.

Som alla föräldrar kan jag inte förstå hur jag kunde få så vackra barn.

Väder. Släkt x 2

Blev en löprunda till slut. Kändes lite segt efter passet med PT-Harry igår men underbart väder!

Strax kommer Lilla S hit och hans föräldrar också såklart och ikväll ska vi till Nackasläktingarna och fira kusin Ju-Ju som fyllt 7 år. 

Matbilder är ju eg meningslösa men vill ändå visa vilken tjusig kaka jag har bakat till Lilla S & Co. Eller Lilla S får inget såklart. 

Kanske

Om jag lägger fram alla springkläder, hårband och mobilarmband och ställer skorna i hallen, tror ni det blir enklare att ge sig ut då? Kanske. Inte.

Mixad dag

En på något sätt mixad fredag är snart till ända.

Den har egentligen varit på alla sätt bra. Jag och min nya följeslagare har haft en bra dag. Är fortfarande sjukt nöjd med den. Och. Efter några sega och därför småtrista veckor på jobbet har jag fått ett par riktigt bra och lärorika saker att jobba med. Träffade PT-Harry som återigen var på hugget; det är spännande med PT, jag skulle aldrig träna som jag gör med honom om jag var själv i gymmet. Dels är det ju väldigt skönt med någon som tar fram och plockar undan allting, bestämmer övningar och hur många osv. Men framförallt vore det aspinsamt att ge efter som jag annars gör när han står där och peppar och pushar. 

Har haft date night med Lilla Räkan ikväll (alla andra är borta). Vi körde vår klassiker: joggingtur (4 km), pastamiddag, två avsnitt Walking Dead och nu häng vid varsin skärm.

Men. Parallellt med allt detta har jag hela tiden tänkt på det jag fick reda på igårkväll, nämligen att en kursare till mig dog i onsdags. Vi har inte setts på tio år och hon och jag har aldrig varit nära så det är ingen sorg för mig. Det jag - förstås - tänker på är hennes familj, alla hennes nära, att det lika gärna kunde varit jag eller någon som är mig nära. Att det är så slumpartat vem som får leva ett helt liv och vem inte.  Fyra av mina kursare har dött redan (som jag vet), det är för många. Vi är 40 år.

Min nya följeslagare

OK. Sluttramsat. Här kommer en bild på min nya följeslagare som jag fixade häromdagen.

Ni får tycka vad ni vill förstås, men jag är supernöjd.