Förlustelser

Det här med att inte ha körkort. Ska handla en massa inför Skorpans födelsedag och en bil med förare är vid badet och den andra bilen skulle med sin förare till närmaste by för att gå på fotvård så den bilen följde jag med.

Så. I avvaktan på att fotvården ska klaras av gör jag byn. Pga sommar är restaurang Viking, blomsteraffären och klädbutiken stängd. Pga högtryck omöjligt att promenera. Fiket och järnaffären har slagit igen. Återstår pizzerian, banken, ICA och spelbutiken. Jag förlustar mig i Spelbutiken.

När dessa excesser är avklarade tänker jag köpa en dubbel Harry. Inte för att jag vet vad en gör med en sån. Meddelar om jag fattar och vinner storvinst.

Kväll

Kvällshimlen. 22:30. Ibland är Sverige bäst.

Bil, idag, imorgon

Någon uppdatering från vår road trip blev det ju inte.

Men jag kan meddela att Mamman, Pluttskrutten, Skorpan och jag farit från Mammans landställe till Stockholm, sovit en natt, farit vidare till min mormor E i Linköping, sovit en natt och sedan tillbaka till Stockholm för att sova en natt där och sedan åkt tillbaka till landstället. Puh.

För mycket tid i bilen tycker jag men väl investerad tid. Fick en lite knäpp idé när vi var i Linköping, ska tänka lite till på den och sedan se om jag ska göra det.

Förutom bilåkning har vi hunnit med restaurangbesök, pyssel med gammelmormor (hon är i princip blind men har pärlpysslat med Pluttskrutten och Skorpan), biblioteksbesök (min mormor serielyssnar på ljudböcker och Pluttskrutten har börjat läsa hästböcker), en del jobb för min del, en liten kort men trevlig joggingrunda, ett par sommarprat, ja det var väl det.

Väldigt skönt att komma tillbaka till landet. Idag har vi badat och hoppat i hopptornet (alla utom Mamman) ätit på lokala värdshuset (alla), druckit bubbel (Mamman och jag), jobbat och yogat (jag), läst böcker (alla).

Imorgon ska jag ta tag i ett städprojekt och till helgen kommer killarna. Längtar efter dem.

Semester, typ

Ååååkej, inte direkt superregelbunden bloggning här. Men sanningen är att jag sedan den superhärliga Norrlandshelgen faktiskt i princip bara jobbat, två dagar på kontoret och två dagar i bilen och på mammans landställe. Mao är jag inte direkt familjens populäraste medlem.

Men har de senaste två dagarna ändå lyckats bada och hoppa från hopptornet (viktigt), äta glassar, montera en bäddsoffa, dricka vin i kvällssol. Och så har jag fått en mansförkylning, dvs ingen träning. NÄHÄ.

Lilla Räkan är på Åland. Saknar honom.

Ikväll stadshäng med Mamman och Pluttskrutten och Skorpan. Skön omväxling från lantlivet. Imorgon blir det road trip, ska se till att hålla er à jour.

Norrland

Varit på blixtvisit i Norrland.

På bara ngr dagar hann jag med svägerskan C:s 40årsfest, häng i Umeå city, en dag på stranden, bullbak, PW med svägerskan M, ett och annat glas rosé och läsning i midnattssolen.

Underbara Norrland.

Tankeväckande

Det var en kort återkomst till bloggen tänker ni kanske nu men sanningen är att jag jobbat som aldrig förr sedan midsommar. Eller det är inte sant, jag jobbade mycket mera förr, men det var länge sedan jag jobbade i ett projekt av detta slag. Därför stiltje här på bloggen.

Igår tog vi ett viktigt steg i projektet så nu saktar det ned lite och vi kan gå på sommarledighet så småningom.

Idag hände en lite märklig grej, eller tankeväckande kanske jag ska säga. På hemvägen messade jag med M och jag höll på att tramsa i mina meddelanden om att jag skulle blanda amfetamin i kaffet och frågade om jag skulle köpa yoghurt, bröd och knark i affären osv. Inte kul men sådär höll jag på.

När jag kom ned i tunnelbanan satt en kille och en tjej, omöjligt att säga hur gamla de var, antagligen i min ålder, på en bänk på perrongen. På långt håll kunde en se att de var helt trasiga och nedknarkade. De höll på att åla omkring där på bänken och jag gissar att de injicerade men jag såg inga nålar. Plötsligt horse-somnade de båda två, helt komaartade och påtända. Så hemskt för dem, alla som tittade eller undvek att titta, de halvlåg där och var helt borta, två spillror. Kändes plötsligt otroligt sunkigt att ha skämtat om knark.

Jag sa till en spärrvakt som lovade ringa en ordningsvakt för att titta till dem. Jag sa till spärrisen att jag tänkte att det framförallt är för deras skull de borde tas om hand och vem vet om de överdoserat. Spärrisen höll helt med. Jag hoppas de överlevde. Det gjorde de säkert. 

Alltså detta var så bedrövligt, jag skäms för mina tråkiga skämt och jag hoppas de där två kan bli drogfria.