Blocketlogik

Vi säljer just nu lilla räkans gamla tygblöjor på Blocket. Alldeles nyss ringde en presumtiv köpare. Vi hade följande snurriga samtal:

Jag: Blöjorna finns på Södermalm, var bor du?

Presumtiv kund: I Mariefred. Jag kan inte åka till Stockholm och hämta dem, jag har ju en bebis. Dessutom skulle en resa till Stockholm kosta 150 kr för mig. Men du kanske kan tänka dig en utflykt hit?

Jag: Jag är inte intresserad av att åka till Mariefred med tygblöjor. Dessutom har jag också en bebis.

Presumtiv kund: Vill du inte ha tygblöjorna till din bebis?

Jag: Nej. Det är därför vi säljer dem. Men du, vi kanske kan skicka blöjorna till dig?

Presumtiv kund: Jag har kollat, det skulle kosta 200 kr att skicka dem.

Jag: Är du fortfarande intresserad då?

Presumtiv kund: Betalar inte du frakten?

Jag: Nej.

Presumtiv kund: Nähä. Nej, då blir det ju lite dyrt. Fast jag har släktingar i Stockholm, men jag vet inte om de vill åka och hämta blöjor och åka hit med dem.

Jag: Nähä.

Tystnad.

Jag: Jag vill inte lägga ord i mun på dig, men om du inte kan åka hit och inte vill betala för frakten kanske du inte ska köpa våra tygblöjor.

Presumtiv kund: Nej.

Så, blöjorna finns kvar. Skynda fynda.

Fina S

Fick just reda på att väninnan S varit jättesjuk. JÄTTE. Sjukhus och operationer. Urläbbigt. Allt medan jag gått i mitt eget lilla lull och gnällt över att jag inte får sova och är pank. Dassigt och egotrippat.

Manga

Vore jag lite yngre (cirka 30 år yngre) skulle jag hoppa på manga-grejen tror jag. Nyligen läste jag lite om Hayao Miyazaki och hans karaktärer Satsuki och Mei, bl.a. i filmen "Min granne Totoro".

Det är nästan så att jag vill köpa "Min granne Totoro" åt Pluttskrutten. Hon är ett halvår gammal, så hon kanske kan se den om fyra eller fem år. Under tiden kan ju jag titta på den. I hemlighet.

stöta knäckebröd i mortel

Vår granne I-A är ganska underbar. Hon tvekar sällan att lämna goda råd angående bebisar och deras skötsel (hon födde faktiskt ett barn 1945). Hon skulle nog svimma om hon visste att Pluttskrutten just nu leker med en limtving.

I-A berättar också gärna anektoter om sin sons småbarnstid. Idag slog hon till och berättade om hur det var när hon slutade amma sin son och hur ont det gjorde när han bet henne i bröstvårtorna. Jag fick även tips på en bra bebislek: stöta knäckebröd i mortel.

Kanske värt att testa? Men om jag förstått Pluttskruttens kynne rätt skulle hon troligen dänga morteln i skallen på mig om hon fick chansen.

måndag eftermiddag

Jag borde:

- dammsuga;

- tömma & fylla diskmaskinen;

- gå ut med återvinningssoporna;

- sortera barnkläder; 

- förbereda middagen.

Just nu ägnar jag mig åt att:

- surfa;

- dricka kaffe;

- äta bulle;

- ge olika köksredskap att leka med till Pluttskrutten.

Det här med föräldraledighet har sina poänger.

Precis som jag

Linda Skugge är precis som jag. Precis som jag. Åh, vad glad jag blir!!

Fast till skillnad från Linda tycker jag att det är ett tecken på att man bryr sig om barn när man försöker lära dem basala regler. Men så är jag också en ganska konservativ mamma.

kompispappor?

ps till mitt inlägg om kompismorsor: jag har ingen aning om var mina kompisars pappor höll hus när jag var hemma hos dem. På sina jobb antagligen.

nu är den här

Alla väntar barn. Nu är den releasad. Köp* den. 20 kr går till Röda korset. Fina grejer. Läs den. Jag döljer mig bakom signaturen Clarran.

Ni som känner mig och inte vill ha en vänta barn-bok - vilket jag faktiskt kan förstå - får gärna läsa min.

*på www.vulkan.se eller www.libero.se

kompismorsa

När jag var liten, för 800 år sedan känns det som, tyckte jag att mammorna var ett nödvändigt ont när jag hängde med kompisar hem. De fixade visserligen alltid middag och då och då också en sjysst efterrätt. Men vi var alltid tvungen att fråga mammorna om lov om en massa saker. Eller så fick vi försöka göra saker i smyg, men det gick sällan för alla mammorna kände sån’t på sig och dök alltid upp just när vi skulle låna smink, äta godis eller smyga in i något storasyskons rum.

Nu inser jag, med skräckblandad förtjusning, att jag är en kompismorsa. Fast lilla räkan och hans kompisar är fortfarande så små att de gör åtminstone ungefär som man säger. Eller så är det min barska styvmorsestil som skrämmer dem. Hemska tanke.

Karma

Lyssnade på Karmakontot idag. Vad bra den är! Timbuktu är genialisk.

Idealkvinnan

Fick ett nummer av Magasinet Existera i min hand. Riktigt bra. Senaste numret handlar om Idealkvinnan, ett iofs knepigt ämne.

I tidningen finns en massa artiklar i ämnet; bl.a. har man låtit mer eller mindre kända män svara på frågan "Hur är din idealkvinna?". Många svarar faktiskt väldigt bra, andra svarar något lite väl PC eller romantiskt så att ingen ska bli förbannad. Finast svarar nog ändå Johan Staël von Holstein, som säger att hans fru Jessica är hans idealkvinna. Det blir för långt att skriva hela hans svar här, men slutklämmen är:

"En livskamrat är någon som kompletterar en, så att ett plus ett blir tre. Att hitta en sådan människa är få förunnat."

Jag tyckte verkligen det var jättefint. Skall be någon idealkvinna brodera det på en bonad åt mig (jag är inte ironisk nu).

Akta dig för eld och djupa vatten

Sparkling har skrivit ett inlägg om Jojje Wadenius. Egentligen håller jag med henne om att Jojjes låtar är lite jobbiga och av det klämkäckaste laget.

Men så hände något märkligt. Idag spelades Jojjes låt "Mitt lilla barn" på radion. Och vad hände? Jag började gråta. Låten fick mig att tänka på den gränslösa kärleken mellan lilla räkan och hans pappa, på Pluttskrutten och hur jag (precis som han sjunger i låten) vill skydda henne från eld och djupa vatten. Jag passade också på att gråta en skvätt över hur länge jag fick vänta på Pluttskrutten och över att hon äntligen är här. När jag ändå höll på, menar jag. Sedan kändes det genast bättre.

smakar kofta

Länken till koftan (koftlänken?) funkade visst inte så bra. Så här ser den ut. Fast ljusblå. Och så har den en kulspetspennefläck på armbågen. Men på ett ungefär.

garderobsglädje

Efter att först ha gått i mammakläder och sedan gått och slafsat i jeans och munkjacka en tid har jag nu börjat återupptäcka plaggen i min (inte så gigantiska) garderob.

Igår hittade jag min Anna Holtblad-kofta. Mitt materialistiska jag blev nästan överdrivet glad. Tror dock inte den funkar så bra vid blöjbyten och grötmatning. Typiskt kontorsplagg. Det är nästan så att jag längtar tillbaka till jobbet.

libertad muy temporales

I somras lärde sig lilla räkan att simma. Nu simmar han riktigt bra. När vi var i badhuset igår slogs jag av hur skönt det är att inte behöva bära/släpa runt honom i äventyrsbadet längre och att han kan hoppa i från kanten utan att man behöver vara beredd att fiska upp honom i en arm eller så. Superskönt.

Sedan slog det mig att det snart är det dags att börja dra runt med Pluttskrutten i offentliga simhallar. Troligen är det sju eller åtta år kvar tills hon kan simma. Min badhusfrihet blev mycket temporär.

Nämen!

Nämen! Två små berättelser jag skrivit om hur det var att vänta Pluttskrutten har valts ut till boken "Alla väntar barn". Det trodde jag faktiskt inte.

Omständigheten att mina (mycket korta) alster kommer att publiceras i boken är inte den främsta anledningen till att köpa den. Anledningen till att alla borde köpa ett exemplar är att den som köper boken också stödjer Röda korsets kampanj "Rädda mammorna".

framåt, marsch

Pluttskrutten har förstått hur hon ska ta sig framåt. Nyss haffade jag henne med fingrarna inne i VHS:en. Just nu är hon farligt nära sladdhärvan bakom stereon. Det är slut på friden.

Jag kan mingla, jag är inte rädd!

Lilla räkans pappa var på ett efter jobbet-event igår. När han kom hem hade vi följande konversation.

Jag: Var det trevligt?

Lilla räkans pappa: Jorå.

Jag: Hur var det? Vad gjorde ni?

Lilla räkans pappa: Det var det vanliga. Mat, dricka, mingel.

Jag: Jamen det låter ju JÄTTETREVLIGT.

Lilla räkans pappa: SÅ fantastiskt var det inte. Jag åt lite och tog ett glas vin och pratade lite med några. Helt OK.

Jag: Jag tycker det låter JÄTTETREVLIGT.

Lilla räkans pappa: OK, visst.

Jag är svältfödd på sociala begivenheter utan bebisar eller barn i släptåg. Någon som vill mingla med mig?

rödögda lövgrodan

Idag var tanken att Pluttskrutten och jag skulle gå till öppna förskolan. Men tio minuter innan vi skulle gå somnade hon. Kanske lika bra. Jag har sovit med kontaklinserna i och ser ut som rödögda lövgrodan. Skulle förmodligen ha skrämt slag på alla stackars bebbar.

Istället för att sjunga "Mors lilla Olle" och dricka kaffe har jag lagat en hel tunna korv stroganoff och käkat upp lilla räkans Tom & Jerry-kex. Också ett sätt att fördriva en förmiddag.

Hybris

Jag har vunnit biobiljetter med den här berättelsen om lilla räkan.

Nu fick jag hybris. Min gamla tysklärare skulle säga något om "Fallhöhe".

das alltägliche Chaos, Teil 2

Läste på en föräldrasajt hur oumbärligt det är med planering och scheman. På sajten delger en mamma läsarna sin veckoplanering.

Precis som häromdagen får jag lite panik när jag hör sån’t. Vad händer om man inte är hungrig när det är lunchdags enligt schemat? Måste man äta ändå? Och vad gör man om barnet inte vill sova när det står "förmiddagslur" på schemat? Dessutom skulle lilla räkan skratta ihjäl sig om jag pekade på ett schema och sa "nej du, läxorna läser vi kl 16.30, nu är det tvättvikningstid".

På sajten finns också en mall för ett veckoschema som vi får ta del av. Enligt mallen arbetar pappan i familjen 100 procent och mamman 80 procent. VARFÖR???

träningsförsök

Testade att lämna in Pluttskrutten på gymmets barnpassning i förmiddags. Total disaster. Jag hann inte ens kliva upp på löpbandet innan "Pluttskruttens mamma" efterlystes i högtalarna. Pluttskrutten var förstås jätteledsen. Jag började gråta. Den snälla barnpasserskan tröstade mig och sa att det kan vara så med sexmånaders.

På väg hem från dumma gymmet somnade Pluttskrutten. Hon sover fortfarande och har missat både sin mellanmåls- och sin lunchtid. På den tiden hade jag hunnit springa en halvmara. Om jag haft kondisen förstås.

leverpastejdubbelsmörgås

Inatt drömde jag att jag åkte Ålandsfärja med lilla räkans pappa och knickedickens mamma. I drömmen låg jag på en solstol inomhus och åt en smörgås med leverpastej. Halvvägs in i mackan kom jag på att jag är vegetarian.

När jag väntade Pluttskrutten drömde jag att jag drack vin fast jag var gravid. Kan det vara så att mitt inre jag och mitt rationella jag inte är överens om mina livsstilsval? Kanske dags att kontakta en drömtydare.

das alltägliche Chaos

Ibland retar det mig när andra är alltför välorgansierade och -planerade.

Exets mamma till exempel. Hon hade förtryckta inköpslistor där hon varje vecka kryssade i vad som behövde handlas. Listan var dessutom organiserad efter ordningen varorna stod i inne i mataffären. Familjen veckostädade varje torsdag efter middagen. Det skrevs packningslistor inför resor (även om det bara var en övernattning hos släktingar), planeringslistor inför jular och födelsedagsmiddagar. Önskelistor skulle levereras senast en månad i förväg. Egentligen förstår jag inte varför sån’t retar mig, jag behöver ju inte skriva och följa scheman.

Min vardag är är varken helt överorganiserad eller helt oplanerad. Lite mittemellan tror jag. Inte pendantisk ordning, inte kaos. Vi städar när det behövs, eller så struntar vi i det. Oftast har jag koll, ibland inte. Det händer att jag glömmer köpa något när jag handlar mat. Någon gång glömmer jag strumpor eller schampoo när vi reser. Det brukar lösa sig. Men någonstans innerst inne skulle jag nog vilja vara en sådan där välorganiserad typ. Jag kanske skulle be Exets mamma skicka en sådan där shoppinglista?

luktsinne

Lilla räkan måste ha osedvanligt bra luktsinne. Eller så är det mitt som har chanserat. Lilla räkan säger väldigt ofta saker som "mjölk luktar lite som dill" eller "när jag känner doften av munkar tänker jag på Mallorca" (har munkar någon särskild doft undrar jag?).

Häromdagen när vi klev in i hallen sa lilla räkan "Vet du, innan du flyttade in här luktade det mest grus och tåsvett härinne. Nu luktar det oftast rostat bröd.".

Eftersom jag inte är den bullbakande typen tar jag det som en komplimang.

lean on me when youre not strong

Svårt att vara alla till lags. Det enda jag vill vara är a shoulder to lean on.

bättre utan flickvän

Det tar ungefär fem minuter att gå till lilla räkans skola. På denna femminuterspromenad, som vi går två gånger om dagen, hinner vi avhandla både det ena och det andra.

Idag hade vi följande samtal på temat flickvänner:

Lilla räkan: Det är skönt att inte ha flickvän.

Jag: Vaddårå?

Lilla räkan: När man inte har flickvän behöver man inte ha så bra bordsskick, man kan sitta och grisa som man vill.

Jag: Tror du inte det blir ensamt utan pojk- eller flickvän då? Då har man ingen att se på teve med, ingen som säger god natt till en och ingen att prata med.

Lilla räkan: Nä, man kan se på teve själv och säga godnatt till sig själv.

Jag: Jamen, tror du inte det blir ens...

Lilla räkan: NEJ, om det blir ensamt kan man köpa KATT!

V for Victory

Jag har vunnit den här fina tröjan från Sini’s Satsumas Sweethearts till Pluttskrutten i en lite fånig tävling på en föräldrasajt. Yeah! Jag har inte vunnit någonting i någon endaste tävling eller lotteri sedan jag var 11 år. Då vann jag en flaska Henkell Trocken som jag gav till Mamman i ett lotteri på en bilfärja.

no more tears in heaven

Lilla räkan och jag har spenderat halva veckan med att diskutera hur Lucifer blev Satan och vem som hamnar i himlen och helvetet.

När lilla räkan frågade mig vad jag trodde om helvetet svarade jag att jag inte tror att onda människor kommer till helvetet. Livet på jorden är tillräckligt komplicerat som det är, jag tror att alla hamnar någonstans där man har det bra. Nangilima kanske. "Vet du vad jag tror?", sa lilla räkan då, "jag tror himlen är ett ställe där man går omkring och sedan spelar man innebandy. Eller pingis kanske."

Nu tänker jag att alla nära och kära som lämnar oss i rasande tempo nog har hamnat i lilla räkans pingishimmel. See you in heaven.

nackdelar

Det finns många fördelar med amning. Massor. Men här är några nackdelar:

- amningsbehåar: skitfula, muggiga, töntiga. Blä blä blä. Är dessutom dötrött på att ha dem på mig dygnet runt. Morr.

- hårstrån: jag tappar galet mycket hår; det dyker upp hårstrån överallt - i diskmaskinen, i Pluttskruttens blöjor, i soffan, you name it. Dessutom har mitt enorma (nåja) hårsvall förvandlats till några stackars testar som smyger sig nerför nacken. (Dessutom är håret otvättat. Yikes.)

- amningsinlägg: jag hatar dem. de halkar hit och dit och ramlar ur när de inte borde, senast när jag var på jobbet och hälsade på.

- jag äter som en elefant*. Mat är alltid jättegott och kul och viktigt, men jag är trött på att det aldrig finns rester som jag kan äta till lunch (eftersom jag länsar faten varje kväll) och skäms över att jag käkar upp allting vi köper "till helgen" innan fredagen är slut.

Å andra sidan börjar jag bli lite stressad över att Pluttskrutten tycker potatismos och välling är intressantare än att amma. Fråga inte hur jag vill ha det egentligen för det vet jag inte.

* en elefanthona äter ungefär 100 kg mat om dagen

this is the year

För de allra flesta, tror jag, finns det låtar som betyder mycket för dem. Eller som påminner om en skitjobbig tid. Jag har redan skrivit om You Oughta Know. Min separationslåt. Ganska många nyårsaftnar, då jag väntade på att mitt liv skulle ta fart, hade jag också Marit Bergmans This Is The Year som mantra. Så plötsligt, efter nyårsafton 2005/2006, blev det på något sätt The Year.

Se på mig nu. Här går jag och torkar snor och grötrester, byter blöjor och vadar fram i drivor av leksaker, precis som jag ville. Och jag är inte ens ironisk nu.

’Cause this is the year, this is the year it all will happen
It’s finally here, I have been waiting all my life
There’ll be no mistakes there’s just gonna be one big departure
This year I will do everything right, this year is mine

vällingkoma

Vällingpremiär idag. Pluttskrutten drog i sig hela flarran på en minut och toksomnade sedan. Jag fattar ingenting. Jag har laddat som en galning inför den berömda vällingkoman. Nu känner jag mig nästan lite överflödig.

The Chipmunk Song

Något har hänt med min hjärna. Det fastnar bara meningslösa, jobbiga grejer i den. Jag kan inte komma ihåg någonting vettigt alls. Inget jobbrelaterat. Inte heller något av det jag läste i tidningen imorse. Inte ens Pluttskruttens grötrecept som jag ändå lagar dagarna i ända. Nej, allt jag kan tänka på är Alvin and The Chipmunks eländiga julsång. Detta måste få ett slut.

in your head zombie

Cranberries gamla låt "Zombie" har dånat i mitt huvud ända sedan igår. Kanske för att jag är/känner mig/ser ut som en zombie.

scent of banana

Idag, när jag lämnat lilla räkan i skolan, träffade jag en kvinna jag jobbat med tidigare. Hon var, som alltid, otroligt snygg. Klädd i svart skräddarsydd kostym, välsminkad, håret shiny. Med sin söta tvååring i en 10 000-kronorsbarnvagn. Där gick jag, okammad med vakna-klockan-fyra-påsar under ögonen. Dessutom gick jag och åt på en banan. Pluttskrutten hade för liten mössa och snor i hela ansiktet.

När vi skilts åt kände jag fortfarande doften av hennes parfym i luften. Gissar att hon bara kände doften av gammal banan.

snark

Pluttskrutten bestämde att nattvilan var över klockan 04:14 imorse. Sedan dess har jag viftat med skallror och sjungit Hjulen på bussen.

Nu har Pluttskrutten somnat om. Lilla räkan och lilla räkans pappa sover också som stockar. Eftersom jag har druckit fyra koppar kaffe för att få bort känslan av att vara halvdöd är jag nu totalspeedad. Tack för den. Tror jag ska dra igång kaffekvarnen och dammsugaren och borrmaskinen så att alla vaknar. Kan inte jag sova skall ingen annan få sova heller.

going for silver

Nu har jag hittat lösningen: jag ger upp mitt sökande efter den perfekta guldbikinin och skaffar en silvervåtdräkt istället. Perfekt på babysimmet, det är faktiskt lite kyligt i bassängen.

frukt är inte godis

Som jag tutat ut här på bloggen försöker lilla räkans pappa och jag avstå från några av våra laster i tron att vi ska bli sunda(re) och friska(re).

Mitt godisavstående har hittills (32 dagar) bara fört dåligheter med sig. Förutom att jag är ännu mer manisk än annars har alla pengar jag borde sparat gått till bullar, glass och läsk. Idag såg jag dessutom att godisbutiken där jag köpt godis säkert två gånger i veckan under ett års tid har slagit igen. Jag känner mig lite taskig, verksamheten synes ju ha varit beroende av mig. Snart går väl Karamellkungen i konkurs också.

äppel päppel pirum puff

En dag när göken gol i maj, vi bakade en äppelpaj. Äppel päppel pirum parum, äppel päppel pirum puff.

Jag får inte ut den ur mitt huvud. Jag tror jag blir galen. På riktigt.

hur man än vänder sig

Pluttskrutten har framåtvänd vagn. Det skall man tydligen inte ha, för "barnen blir överstimulerade". Idén är visst att bebisar inte vill se omgivningen utan den som kör. Men hur vet barnvagnsbesserwissrarna vad bebisar vill och inte vill? Och vill alla bebisar samma sak?

Och ärligt - när Pluttskrutten åker vagn verkar hon inte särskilt överstimulerad. Hon antingen sover, snackar med sina mumintroll eller gastar efter snygga killar (sant). Hursomhelst struntar hon fullständigt i mig.