Jag växte upp i en liten och tajt familj, vilket är bra på väldigt många sätt. Alla blir sedda och hörda och står varandra nära. Ändå har jag alltid drömt om en stor familj. Igår när vi var på lilla Ju-Jus dop, slog det mig att min extended familiy nu liknar familjen Corleone i Gudfadern, iallafall i antal individer och ljudnivå.
En amerikansk väninna och jag diskuterade livets vändningar för en tid sedan. Fast hon inte är särskilt religiös sa hon: "God works in mysterious ways". Och det måste jag faktiskt hålla med om. För lite drygt tre år sedan var jag singel, inte dödens olycklig men inte särskilt glad heller. Och nu får jag plötsligt vara med i en norrländsk-stockholmsk storfamilj.
Guds vägar äro outgrundliga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar