Igår, när jag grävde efter svaret på en egentligen ganska enkel fråga, snubblade jag över följande uttalande i en bok tryckt 1956:
”Av rättsfall från senaste tid, som i viss mån beröra spörsmålet om mentalreservationen rättsliga betydelse, må anmärkas NJA 1939 s 513: Fråga om barn utom äktenskap vore att anse som trolovningsbarn. Verkan därav att modern, ehuru ringväxling ägt rum, vid olika tillfällen till andra personer yttrat, att det icke varit hennes avsikt att träffa överenskommelse om äktenskap med barnafadern? – Överinstanserna funno, i motsats till underrätten, att giltig trolovning förelåg och förklarade barnet därmed sålunda till trolovningsbarn (dissens i hovrätten). Ingenting antyder emellertid att man på principiella grunder ansett det uteslutet, att moderns ifrågavarande yttranden kunde äga kraft att neutralisera trolovningens rättsverkningar; snarare framgår motsatsen av det sätt, varpå avgörandet motiverades.”
Jag blev väldigt glad när jag läste det där. Inte för det totalabstrakta resonemanget om mentalreservationen utan för att vårt samhälle faktiskt har blivit lättare att leva i. Vi behöver inte längre kategorisera barn som utomäktenskapliga, inomäktenskapliga eller trolovningsbarn. Män och kvinnor behöver inte fundera på om det går att återta trolovningars rättsverkningar.
Jag är så glad att mina barn aldrig kommer att behöva fundera över sin rättsliga status. Faktiskt är det en hyfsat fri värld vi lever i. Hurra!
Ps. Boken heter ”Obligationsrätt” och är skriven av Knut Rodhe. Hör av er om ni vill låna den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar