Jag vågar påstå att om man bölar till reprisen av "Lets dance" har man nog nått rekord i blödighet (eller kanske är man bara patetisk då?). Det var iallafall just det som hände mig alldeles nyss.
Enda gången jag gråtit till något pinsammare var när jag grät en skvätt när jag hörde Kicki Danielsson sjunga "Amazing Grace". Men då var jag gravid. Hur som, här har jag suttit och snyftat en stund till Frank Anderssons och Alexandra Pascalidous valser.
Jag håller fanan högt, som alltid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar