Jag har sagt länge att Lilla Räkan är på väg in i tonåren. Nu är han mer på väg än någonsin. Han är förstås fortfarande ett barn, jag får fortfarande läsa för honom på kvällarna, han kan fortfarande tycka att det är roligt att leka lejonunge och kissochbajslekar med sina systrar och då och då får man också kramas ordentligt.
Men. Vuxenlivet smyger sig på. Nu har han frisyrgelé, blå hårfärg, deodorant och vuxenshampoo. Han önskar sig parfym och en mobiltelefon. Star Wars-tröjorna är inknölade längst bak i lådan och gosedjuren har fått flytta ut från sängen. På vår Spotify har en Lilla Räkan-lista dykt upp med Lil' Wayne och Mange Schmidt och Avril Lavigne och en låt som heter I wanna kill everbody in the world.
Det är förstås bra och helt enligt alla förväntningar att Lilla Räkan snart skall in i målbrottet, växa trettio centimeter på ett år, sluta svara på tilltal, färga håret och lyssna på obegriplig musik. Men någonting i mig har svårt att greppa att det inte längre är Bamsehampoo och Radioapan som gäller.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar