Pratade just med Pluttskrutten och Skorpan som är hos mormor och morfar på landet. De pratade om Bames och godis och bebisar och sjöng ”min lilla ponny”. Fick den här bilden av mormor sedan. Mina fina små glin. Jag längtar nästan ihjäl mig. För att inte tala om Lilla Räkan, han är på kollo och går inte att ringa alls. Så otroligt konstigt att inte ha någon aning om vad han gör och hur han har det. Jag kommer att behöva behärska mig något alldeles våldsamt när vi möter honom vid bussen när han kommer hem igen för att inte framstå som pinsammaste föräldern i världshistorien.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar