upp och ned, fram och tillbaka

Vilken vecka. Har fått både oförtjänt skit och oförtjänt beröm på jobbet. Sanningen om min duglighet ligger väl någonstans där emellan. Har varit helt sprudlande glad och ganska ledsen. Även här är väl sanningen någonstans där emellan, dvs. mitt liv är nog varken fantastiskt eller bedrövligt.

Men ni förstår. Upp och ned. Hoppas på en ospännande raksträcka till helg.

På kurs med Kurt

Är på en vidareutbildning idag.

Alltid lika spännande. En branschkollega talar ut om sina problem med hörseln, en annan dricker medhavd nyponsoppa direkt ur paketet och en tredje berättar om självmord bland advokater. Spare me.

Dessutom har ytterligare en av mina favvokollegor sagt upp sig. Jag har snart inga jobbkompisar kvar. Om S får för sig att sluta tänker jag tvinga henne att ta mig med.

F*ck you

Igår hände det. Jag blev helt fullkomigt rasande. Det blir jag inte så ofta.

Föremålet för mitt raseri var en branschkollega. Vilken idiot. Idag har jag lugnat mig lite men är fortfarande arg. När jag skulle berätta om det för en kollega tidigare idag kände jag att jag blev helt röd i ansiktet. Oj. Låten "Fuck you" som jag pratade med Bossen om härom dagen kommer nu väl till pass.

Ett bättre djur

Här kommer den. Hej då.

Uppdatering

Det verkar vara tekniskt krångel på blogspot. Eller jag kan iaf bara mejla in inlägg och det är inte alls lika smidigt. Det är så klart helt ointressant för er, men det har gjort att ni gått miste om en massa högintressanta spontaninlägg, moahaha.

Eftersom jag inte är kapabel att backtracka de senaste dagarna av mitt inre liv kan jag bara kort och gott ge er lite fakta.

- Jag grubblar fortfarande för mycket. Jag brukar vara så enormt bra att slå undan bryderierna, men nu smyger de sig liksom på. Måste komma till en ståndpunkt.

- Igår var vi på middag hos en dagiskompis till Pluttskrutten och Skorpan. M och jag träffades som bekant ganska sent i livet, så vi har inte oändligt många gemensamma bekanta. Men den här familjen känner vi lika bra/dåligt, vilket jag tycker är skönt. Inget "dina-mina vänner". Föräldrarna är toppen, ärliga, öppna och ställer frågor spot-on. Berättar gärna om sig själva och är intresserade av att höra om andra. De är också väldigt snygga, båda två. Sådär snygga så man vänder sig om efter dem på gatan.

- Jag upptäckte bandet "Hästpojken" i veckan. Riktigt bra. Har dock tyvärr redan lyssnat sönder låten "Ett bättre djur". Den passade min sinnesstämning i veckan helt perfekt. När tekniken funkar igen ska jag länka till den.

- I fredags tipsade jag Bossen om låten "Fuck you". Oj då.

Lysande, Sickan!

Men vad är det med Ulf Brunnberg? Efter att ha yrat om att lagen mot sjöfylleri förstör poängen med att ha båt har han nu också kommit ut som sexist. Kvinnor passar inte som poliser, kriminalvårdare eller brandmän. De har inte "de genetiska förutsättningarna", orkar inte bära brandslangen och inger ingen respekt. Dessutom vill kvinnor alltid ha en stark man med sig. Som grädden på moset påstår han att det är feminismens fel att en kvinnlig kriminalvårdare blev ihjälslagen i höstas.

Hans kocko-uttalanden skulle vara begripliga om Brunnberg höll på att bli senil. Även om det så klart vore sorgligt. Men, om han vid sina sinnens fulla bruk faktiskt tycker så här undrar jag:
1) Kan han se sin tonårsdotter i ögonen och säga samma saker?
2) Vem skulle ni helst vilja bli räddade av om det brann - U.B. eller den här kvinnan?

Plastmamman fixar

Inspirerad av min jobbvän S, som är en fena på att ta tag i saker, har jag börjat satsa lite på mig själv, på ett lite mera ytligt plan eller vad man ska säga.

Helt i strid med mitt vanliga jag har jag de senaste dagarna fixat en massa grejer som jag tänkt på i flera år (!!!) att jag ska göra. Jag har:
- beställt en prenumeration på en tidskrift till mig själv (Arena),
- köpt en nattkräm (en bekant säger att kvinnor bör använda nattkräm från 25 års ålder. Jag fyller snart 40. Hög tid mao);
- köpt en ögonkräm (hoppas på mirakel); OCH
- tecknat avtal med en städfirma (detta är jag skrattretande nöjd med).

Återstår att åka till IKEA och handla skrivbord och hyllor osv så att jag kan bygga mig en egen arbetshörna här hemma. Längtar! Fast det är sista ursäkten för att inte börja skriva en roman, så jag tänker dra ut på det liiiiiiite till.

Grubbel

Grubbel grubbel grubbel. Saker går verkligen runt i mitt huvud just nu. Mest saker som jag borde acceptera eftersom jag inte kan förändra dem. Det låter så himla enkelt. Men i vissa lägen är acceptans lite som att ge upp. Tycker jag. Ska be någon mindfullnessmänniska reda ut det där åt mig någon gång.

Iallafall. Mitt huvud är fullt av grejer jag inte styr över och som därför bara tar energi. Idag fick jag också reda på att en kollega jag tycker mycket om ska flytta till en annan stad. Eftersom vi inte umgås utanför jobbet är det ganska sannolikt att vi kommer att förlora kontakten. Jag blev så ställd och ledsen när jag hörde det att jag ens inte kunde gå in till henne och gratulera. Eller säga att jag kommer att sakna henne. Dessutom ska min favvokollega S, som är otroligt klok och bra och snäll och ärlig och som är och varit ett stort stöd för mig i en massa saker senaste tiden resa bort i två veckor. Får smsbomba henne, hehe.

Såklart det finns bra saker att foka på också. Jag är t.ex. löjligt glad över att jag fixade Midnattsloppet på en för mig så bra tid. Träningen har faktiskt lönat sig. Och idag fixade Bossen och jag en bråttomgrej i ett för oss lite prestigefyllt ärende på ett - tror jag - bra sätt. Bossen var på gott humör och satt och citerade Arnold Schwarzenegger. Man måste känna honom för att förstå komiken i detta. Och så har Lilla Räkans preteen-humör lugnat sig. Jag får bl.a. kramas och säga "älskling" till honom igen. Väldigt najs.

Det som stör mig är bara att jag gräver ned mig i det tråkiga och jobbiga. Jag brukar inte vara sån.

Midnight run

Kom hem från Midnattsloppet för en stund sedan. Har fortfarande lite runner's high och kommer inte kunna sova på en stund.

Tänk att det alltid är samma sak. Innan loppet svor jag att aldrig göra om det och fattade inte varför jag utsätter mig för sån't här. Och nu  är jag orolig för att jag ska glömma att anmäla mig till nästa års lopp.

Lilla Räkan, Pluttskrutten och Skorpan har också sprungit Midnattsloppet i sina respektive ålderskategorier. Lilla Räkan är en riktig löpartalang. Det anade jag förstås redan, men det här var hans första tävling och han fick verkligen blodad tand. Han snittade otroliga 3:45 per km. Inte riktigt mitt tempo, faktiskt.

Wild horses

Jobbade hemma igår. Det är super att kunna göra det ibland, det är korta tider för Pluttskrutten och Skorpan på förskolan just nu och man sparar förstås en massa tid på att inte åka in till city t/o/r. osv.

Men. Jag skulle vara en absolut dålig kandidat för att alltid jobba hemma. Jag tycker det är svårt att få struktur på dagen när jag fortfarande sitter i pyjamas kl 10. Dessutom har jag otroligt lätt för att fastna i grubblerier som inte alls är konstruktiva, särskilt när jag inte har jättemycket att göra. Så blev det igår. Några timmars arbete, några timmars grubbel.

Lite för lite sömn på det gör mig inte så stabil idag. Började gråta till Wild horses. Ni fattar.

Igår

Träffade min vän E igår som nyligen adopterat två barn, jämngamla med Pluttskrutten och Skorpan.

Jag kan bara konstatera - ingen blir sig någonsin lik igen efter att ha fått barn. E och jag sågs för att vi tänkte att det kunde vara skönt med egentid osv. Allt vi gjorde var att kulspruteprata om våra barn, visa mobilbilder på barnen för varandra och fantisera om hur barnen kommer att vara när de är större.

Es barn har varit i Sverige i tre månader. Det är ju ingen tid alls egentligen. Hade svårt att hålla tårarna tillbaka när E berättade om storkillens längtan efter sina gamla lekkamrater och hans samtidiga förträngning av barnhemstiden, att lillkillens matallergier försvunnit* och att killarna vill ha dörrarna öppna på nätterna för så var det på barnhemmet.

E och hans fru J har verkligen slitit och väntat och hoppats. Så fantastiskt att deras barn kommit till dem nu.

* Det är tydligen vanligt att barnhemsbarn har psykosomatiska matallergier som försvinner när de kommer till adoptivföräldrar. Lillkillen fick eksem och klåda av citrusfrukter för tre månader sedan och nu dricker han färskpressad apelsinjuice. Svårt att begripa vilken välsignelse det är, på alla sätt, för barn att få en trygg familjesituation.

Tick tock, Clarice. Tick tock.

I mars förra året lämnade jag in min favvoklocka, en riktig finklocka av schweiziskt märke som jag ärvt av min morfar, till en av stans fina svindyra urmakare för service eftersom den sackade. Det tog urmakaren nio månader att öppna klockan, konstatera att han inte kunde laga den, skicka den till Schweiz, få reda på att hans schweiziska kompisurmakare inte hade reservdelar till den schweiziska klockan, vänta på reservdelar och sedan få den "lagad" i Schweiz. Nio månader senare, i december, fick tillbaka jag min klocka, blankpolerad och med de utbytta delarna i en liten påse. Mot att jag betalade 7 000 kronor. Sju. Tusen. Kronor.

Men, trots allt, ett kärt återseende. Ett par månader senare bestämde jag mig för att börja använda klockan till vardags igen. Och konstaterade att den inte fungerade. Alls. Dvs sämre än innan sjutusenkronorsreparationen. Jag gick förstås tillbaka till urmakaren och skällde. Urmakaren sa att han inte kan veta vad schweizaren har gjort med klockan men att det är "konstigt" att klockan inte funkar. Han lovade att han skulle skicka tillbaka klockan till Schweiz men att det kunde ta tid. Detta var två månader sedan.

I nästa liv skall jag bli urmakare. Verkar soft.

boxbollsterapi?

Ibland funderar jag på att byta till en bloggdomän där man kan ha skyddade inlägg (dvs om man vill läsa de skyddade inläggen måste man ha lösenordet).

Idag hade det behövs. Jag är jättesur för ett par grejer, bara lyxproblem men jag är jättesur iallafall. Eftersom jag inte längre har reda på vilka som läser bloggen eller inte vore det skitdumt att skriva om det här. När jag inte kunde skriva av mig här testade jag några andra metoder. Först åt jag upp resterna av barnens lördagsgodis fast jag lovat mig själv att sluta äta godis på vardagarna. Hjälpte inte. Sedan diskade jag en gjutjärnspanna med diskmedel. Hjälpte inte heller. Sedan messade jag en vän. Hjälpte lite.

Funderar dock på om att skaffa en boxboll som jag kan ha att avreagera mig på. Kanske skulle fixa en till jobbet också. Inte alls stört.

Midnight blue

Med skräckblandad förtjusning hämtade jag ut min tröja Midnattsloppet idag. Detta skall bli både kul och inte kul.

 

Lördagskvällen blir mycket intressant, Pluttskrutten och Skorpan skall springa MiniMil 17:00, Lilla Räkan springer Lilla Midnattsloppet 19:45 och sedan är det min tur, något senare. Har en massa dilemman – skall jag springa med musik eller inte, med Runkeeper eller inte, all in eller inte, osv. Vid målgången på Premiärmilen i våras bestämde jag mig för att aldrig mera springa ett motionslopp. Och se hur det blev nu.

 

 

Lördagsgodis

Igår var Birgitta och Lennart på ungdomsfilm. Äsch, jag skoja bara, men M och jag såg nya Batman-filmen igår. Riktigt bra! Och jag är inte alls något superhjältefreak.

Vi var en sväng på Kvarnen också, och där satt vi och gav hälsolöften inför hösten. Av någon anledning sa jag att jag ska börja med lördagsgodis istället för måndags-, tisdags-, onsdags-, torsdags-, fredags-, lördags- och söndagsgodis. Redan idag höll jag på och vackla när jag var och handlade. Men jag stod emot. Nu har jag inte ätit godis på fjorton timmar. Yeez.

Birgitta och Lennart

Kidsen är borta så vi passar på. Vi har käkat ute hela veckan. Känns lyxigt att nästan tröttna på att gå på restaurang (nästan).

Igår var vi på Marie Laveaux och hängde sedan i baren. Men jag vet inte. Jag kände mig som Birgitta och Lennart-typerna man ibland stötte på på krogen i tjugoårsåldern. Ni vet paret i fyrtioårsåldern som hade barnvakt och drack lite för mycket och tyckte de var balla som hängde på krogen med ungdomarna. Inte för att vi var fulla igår men ni fattar vad jag menar. Baren fylld av coola kids och så vi.

Idag sovmorgon och caféhäng. Kanske kanske en joggingtur sedan. Kanske.

Hönset

Lilla Räkan åker just nu tåg till Mamman och hennes man alldeles på egen hand. Som man ser på bilden var Lilla Räkan helt ointresserad av att vinka när tåget gick och verkade vara lugnet självt. Men jag blev helt hönsig och funderade på allt möjligt konstigt som skulle kunna hända under tågfärden.

 

Om sju minuter kommer tåget fram. Då kanske jag kan foka på arbetet igen.

Podd

Har blivit helt besatt av poddradio.

Det finns så mycket jag missat: P1-dokumentärer, P3-dokumentärer, sommarpratare, hur mycket som helst. Urspännande. Gripande. Allt.

Måste dock välja tider när jag lyssnar på omskakande program bättre. Imorse lyssnade jag på en halv dokumentär (hann inte mer) om Palmemordet och satt och bölade på pendeltåget.

Och igårkväll kunde jag inte somna efter att ha lyssnat på en dokumentär om tsunamikatastrofen 2004. Dokumentären handlar till stor del om regeringskansliets/UD:s misslyckade krishantering men innehåller också berättelser från personer som överlevde tsunamin, bland annat en kille som var 12 år när det hände (alltså 20 nu). Han förlorade båda sina föräldrar och båda sina syskon.

När han var lika gammal som Lilla räkan. Hjärtat snörps ihop när jag tänker på det.

Hår

Klippning och frisyrer har aldrig varit min avdelning. Jag har alltid klippt mig hos bra frisörer, men har aldrig blivit vän med några hårprodukter eller hårfönar eller plattänger eller papiljotter. Och jag har verkligen testat de flesta sprayerna, mousserna, krämerna och produkterna för lockigt hår. Men det slutar alltid med att grejerna samlar damm i hyllan och att jag låter håret självtorka och sedan sätter upp det i en hästsvans. Det är ju hemskt oglammigt och mycket tråkigt.

 

Så. Därför blir nu mitt höstterminslöfte att ta hand om mitt hår. Jag klippte mig för övrigt idag. En bra start för löftet, tänkte jag. Frisören trodde jag skämtade när jag sa att jag inte klippt mig sedan i februari. Köpte också hårprodukter för en summa motsvarande min klädbudget för 2012. Typ. Dessutom, vilket ALDRIG hänt förut, bokade jag in en ny klipptid. Den 2 oktober.

 

Därför - notes to self: Kamma håret varje dag. Använd inpackning. Använd nya hårkrämen.

lost child

Pluttskrutten och Skorpan är på sommarlov hos mormor, som skickar dagliga rapporter och bildbevis. Skorpan är helt besatt av Bamse och hans vänner och tillbringar all tid hon får med sina nya Bamseböcker. När jag ringde berättade hon att hon skulle åka till månen med Skalmans rymdfarkost ”KAGG”. Tror vi har losat henne.

 

 

Sjöfylleri

Alltså. De här kändisarnas utbrott om sjöfyllerilagen. Är det inte patetiskt? Och att jämföra lagar mot sjöfylla med terrorism och att säga att Sverige är en totalitär stat för att man inte får kröka och sedan köra motorbåt? Jag vet inte. Jag orkar liksom inte ens plocka fram argumenten. Kanske vet inte Ulf Brunnberg och Bert-Åke Varg vad terrorism och totalitära stater är? Blir också lite trött - och sorgsen - av att höra att Brunnberg sålt sin båt för att det inte är kul med båt längre när han inte får dricka starköl och sedan köra sin båt.

Läste någonstans argumentet att om man nu känner att man måste vara packad på sjön så finns ju Finlandsfärjorna att tillgå. Jag önskar jag hade kommit på det.

mjukstart?

Tillbaka på jobbet. Kände mig ganska entusiastisk imorse. Det var t.o.m. lite kyligt när jag gick hemifrån, lite höstkänsla. På vägen till kontoret lyssnade jag på en stressforskare på radion som sa att man inte skall kasta sig in i arbetet efter semestern utan starta mjukt för att ha nytta av vilan man förhoppningsvis fått på sin semester. Nu undrar jag på vilka slags jobb man kan vara ledig flera veckor och sedan komma in och mjukstarta och ta det lungt? Som arbetsgivare skulle jag iallafall inte tycka att det vore så bra om mina anställda gick och lökade i en vecka efter långledighet. Eller är det Luther och min tyska plikttrogenhet som spökar i mitt huvud?

Min arbetsgivare kan hursomhelst vara lugn, jag hann nätt och jämt svepa morgonkaffet innan jag hade tre parallella bråttomärenden att bolla.

soft

Jag har av någon anledning svårt att lyxa på egen hand, dvs jag unnar mig sällan att gå på restaurang själv eller ta ett glas själv. Jag har alltid tyckt att det verkar desperat och B och misslyckat.

Men nu ska ni höra, jag slaggar på hotell inatt helt själv och sitter nu och tar en drink i baren helt själv. Riktigt soft.

Jag är faktiskt lite stolt över mig själv.

ps Jag förstår om ni undrar varför jag bor på hotell själv. Det är inte bara en KBT-övning utan en praktisk lösning på ett logistiskt problem. Mamman, Pluttskrutten, Skorpan och jag är och hälsar på min mormor (91) och hennes lägenhet är överfull.