Marathon

Igår skedde en stor händelse, för då sprang jag mitt första Marathonlopp. Här hemma. Har sett framför mig att jag ska springa mitt första Marathon i Berlin eller New York men egentligen är det ju ganska bökigt med resa, vara borta från familjen, försöka hitta och komma i tid i en främmande stad osv när ALLT finns bakom husknuten.

Jag anmälde mig bara för en knapp månad sedan, i någon slags släng av hybris/galenskap. Jag tror dock det var bra att det var så pass kort tid från anmälan till lopp, annars hade jag bara obsessat över att jag kanske skulle skada mig eller blir sjuk eller något sånt. Jag berättade det inte för så många heller, vilket var lite dumt egentligen, för flera har sagt att de gärna kommit och hejat om de vetat... Men det finns ju fler tillfällen.

Iallafall. Ska inte orda allt för mycket om loppet, det är kanske inte megaintressant att läsa, men det är ändå några saker jag måste dela med mig av:
- publiken som stod där i det enormt dåliga, dåliga vädret, och mina privata påhejare: Bror och E och lilla S, Plastmamman d.ä., P:off och några till som jag råkade se, alla som följde mig via SMS och som messat, mejlat och ringt, TACK <3 <3 <3!
- hur bra jag mådde under loppet, jag hade verkligen jättekul, även om det bitvis var segt och tungt så var det superkul; jag sprang och flinade större delen av loppet (min bror tog en bild på mig när jag sprang och jag ser sådär frireligiöst glad ut, hahaha);
- den otroligt hjärtliga och trevliga stämningen bland löparna, alla jag pratade med innan och efter och under loppet var så hjälpsamma och glada. I startfållan fick jag jättebra tips av flera löpare, verkligen användbara, så generöst tycker jag. På alla andra lopp jag sprungit har det varit ganska hetsigt och tävlingsfokuserat (bland svennebananmotionärerna),
- vädret; det ÖSregnade hela loppet (utom ca 40 minuter), det regnade 10 mm under loppets sex timmar; efter halva loppet var jag blöt in på underkläderna, kläderna smetade runt kroppen och det rann rännilar på ryggen och längs armarna;
- jag hade planerat ett upplägg för loppet som visade sig vara helt realistiskt: vilken fart jag skulle hålla, när jag skulle äta och dricka, hur jag skulle tänka under olika delar av loppet, så roligt att det funkade!
- direkt när jag gick i mål började jag frysa som en galning, knäppt hur mycket man kan frysa! Jag kunde inte använda händerna ordentligt eftersom de var så stelfrusna, en funktionär fick hjälpa mig med att trä på regnponchon och öppna min goodiebag. Såg tre personer som hade köldfrossa och fick tas om hand av sjukvårdspersonal, lite läskigt. I omklädningsrummet var vi flera som tappade grejer och snubblade omkring för vi var så kalla. Huttrade hela vägen hem MEN kan ni fatta vad skönt det var att duscha sen. Obeskrivligt.
- gick runt och mallade mig i min Finisher-tröja hela kvällen.
Eftersom regnet vräkte ned och det var så kallt tog jag inga bilder när jag kommit i mål. Men såhär glad och torr och entusiastisk var jag före loppet: