Höstfest. Fint. Dojan.

Höstfest och Mikaeli i Pluttskruttens skola idag. Alltså Waldorferianerna är SÅ bra på ceremonier och fester. Tror jag skrivit det förr men det är nästan bara på lekskolans och skolans fester jag känner att jag är del i något större än familjen. Jag kan inte förklara riktigt, kanske är det på samma sätt aktiva troende känner i sin församling.

Under själva Mikaelispelet var det inte bara jag som fick hålla tillbaka tårarna, det var så fint, så fint. Alla skolans elever gjorde en föreställning tillsammans, sjöng, spelade, pratade, dansade. Det var som att tiden stod stilla en liten stund.

Ettans dräkter före föreställningen. 

Förutom att se spelet så grillade jag korv i två timmar (åt några också), köpte och åt hembakade kakor, gick i äventyrsbanan, gick med i föräldraföreningen och pratade med Pluttskruttens fröken och några föräldrar.

Är sjukt trött ikväll, vin och fem timmars sömn två kvällar i rad tär på en när en är gammal.

Pluttskrutten vill förresten att jag ska börja kalla henne för Dojan, bra förslag tycker jag. Vi får se vad det blir av det.