Heja mig!
Det är alltså Berlin Marathon jag smitit iväg på. Med en gruppresa som jag såklart var lite skeptisk mot först men alla är jättetrevliga och omtänksamma. Inser att jag har mycket kvar att lära om löpning.
Och vad jag fick slita sista tredjedelen av loppet, ni anar inte. Tror jag kände alla känslor som finns: eufori, självförakt, uppgivenhet, lycka, vemod, hybris, irritation. Men otroligt skönt att jag grejade det.
Nu sitter jag på en uteservering och har det såhär bra.
Skryttröjan är på också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar