Mitt huvud

Hej på er. Jag vet att jag inte är superaktiv här och jag är ledsen för det men det händer inget bloggvärt. Jag kan snabbt berätta vad som rör sig i mitt huvud och mitt liv.

Lilla räkan. Han håller på att bli vuxen och jag hänger inte med. Jag vet att det ska vara så och att allt är naturligt och bra och som det ska men jag blir galen av att inte hänga med. Det är svårt att förstå att ett barn som alldeles nyss satt på golvet och byggde lego nu lever ett eget liv utanför vårt, har lärare och kompisar jag inte träffat, har egna pengar, utvecklad klädsmak, parfym osv.

Jobbet. Just nu lite roligare, perioden när allt jag tog i tjorvade synes ha gått över, tack och lov för det. Har engagerat mig lite i en intern fråga, kul att få vara med och hoppeligen påverka lite på sikt.

Löpning. Ett par lopp närmar sig med stormsteg, är inte i den form jag hoppats (vilket vore orealistiskt bra) men det känns okej. 

Poddar. Lyssnar på en handfull tantpoddar och måste erkänna att det är jättekul.

Kost. Eftersom Pluttskrutten blivit vegan läser jag om mat och lagar mat mycket mer än förut. Pluttskrutten är supernöjd och glad. Jättehärligt. Jag tror faktiskt jag äter bättre själv pga det. (Nu menar jag regelbundet och sammansatt osv. Äter fortfarande massor med godis, dricker läsk och kaffe och vin och äter mackor osv.) Det är inte direkt ett mer hälsosamt leverne hos mig men jag känner mig bra av att inte äta mjölkprodukter osv.

Helt OT: såg en dokumentär om Syriens president Assad igår. Alltså himmel. Helt obegripligt att han kan hålla på och hålla på och hålla på.

På lördag

På lördag blir det fest hörrni.

Vem vill hänga med och handla?

Asjobbigt. Frid. Ljus.

Äntligen. Efter tre ASjobbiga dagar på kontoret (allt jag rörde vid blev fel, alltså allt, galet jobbigt) är vi nu i Norrlandsstugan. Sinnebilden av frid.

Det är snö kvar men soligt. Ljust länge på kvällarna. Bilden från kl 17:30 idag. Fågelkvitter. Rödvin, påskgodis och släkt.

Manifestation m.m.

Efter att nästan som besatt läst nyheter och sett nyhetssändningar i två dygn tog jag mig samman och åkte med en väninna (en kund faktiskt) till manifestationen på Sergels torg. Det var ett fantastiskt arrangemang och härligt att känna gemenskap. Läste någonstans att det var 50 000 människor där. Artisterna var så bra, talen kloka. Kunde äntligen sluta vara arg och istället vara först ledsen och sedan hoppfull. Ilska leder som bekant ingen vart.

På vägen hem började vi prata med en polis som sa att hon aldrig fått så mycket uppskattning på jobbet som idag. Medan vi pratade med henne fick hon och hennes kollega två rosor. Det hela slutade med att jag tackade för att hon och kollegorna fanns där och gav henne en kram. Förstår att det låter helt konstigt men i stunden var det rätt.

Stockholm 170407

Förr eller senare skulle det hända och nu hände det. Ett terrordåd i Stockholm. Eller allt tyder på det. 50 meter från mitt kontor, mitt under något som skulle bli ett firande av några duktiga kollegor. 

Samtidigt som nyhetsflasharna började komma svepte helikoptrar in över city, polis, ambulanser och räddningstjänst fanns plötsligt överallt. (Jag är fö så imponerad av polis och sjukvård etc. Ni som tycker polisen osv är naiv och långsam och oproffsig  kan dra något gammalt över er.) Lilla Räkan ringde och undrade om jag var okej, jag ville skynda mig hem till honom direkt, men fattade förstås att det skulle ta några timmar innan vi sågs.

Bara en halvtimme efter dådet var jag tvungen att försöka ta mig till Slussen för att hämta Pluttskrutten och Skorpan. Gick i ett lämmeltåg med andra stockholmare. Det var lugnt och nästan fridfullt, trots att det var kö på trottoaren och kravallpolis i gathörnen. Smsen från nära började droppa in, är ni ok, vi är ok, osv. Kunder från utlandet mejlade och bad om livstecken. 

Pluttskruttens och Skorpans buss kunde inte stanna på Slussen pga avspärrningarna, deras snälla proffsiga handlingskraftiga lärare promenerade med dem från Henriksdal hem till rektorn som bor på Södermalm, där jag efter en snirklig promenad tillsammans med en annan förälder hämtade upp dem. Pluttskrutten och Skorpan var mycket nöjda med att få vara HEMMA hos rektorn och satt uppflugna i hennes designsoffa i henna jag-tror-jag-dör-fina lägenhet.

Har försökt förklara för Pluttskrutten och Skorpan. De förstår mer än jag vill tro, de hoppas att jag ska säga att var ett misstag, en olycka, en full eller påtänd person som gjorde det. Jag vet inte säger jag hela tiden. Jag vet inte. Lilla räkan är såklart väldigt vuxen i det hela. Ändå har jag lust att be honom om ursäkt. Jag är ledsen att han ska behöva vara ung i en tid där så mycket går åt helvete. Även om han är stoisk i det hela. Och lite cynisk tyvärr.

Läser och hör det självklara överallt. Att terrorister vill att vi ska bli rädda, begränsa oss, börja hata. Att det vi kan göra är att bete oss som vanligt. Göra det vi vill. Gå ut, leva våra liv. Använda och njuta av vår frihet, annars vinner de onda krafterna. Och det är klart det är så. Men just nu vill jag inte alls leva mitt liv som vanligt. Jag är så förbannad. Rasande. 

Men det är klart jag kommer att lugna mig. Om bara en liten stund. Jag ska åka på aktiviteterna med barnen, vi ska resa som planerat imorgon. Jag ska leva mitt fria liv som så många före mig kämpat så hårt för att jag ska få leva.

Älskade Stockholm. Mörkrets krafter förlorar alltid i längden. Det vet du.

Vegan, oförskämd, lättlurad

Pluttskrutten har tagit steget att bli vegan. Det är helt hennes beslut och hon har funderat på det länge. Vi hjälper henne såklart och det verkar gå väldigt bra. Skolan har varit jättebra också, så kul. Jag har hakat på henne i veckan och ätit helt vego och jag måste säga att det känns grymt. Finns mycket att läsa på om och lära sig, baxnar lite över allt det finns djurdelar i som jag inte visste (många tandkrämer t.ex. Va?).

Träffade förresten en gammal kollega i t-banan idag som var så oförskämd att jag först inte fattade hur otrevlig han var. Som vanligt kom jag inte på förrän efteråt vad jag borde sagt. Morr.

Har förresten gått på tre aprilskämt idag. I Min häst och Bamse bl.a. Hur lättlurad kan man vara?

Harvar, löpning, Zaida

Hej på er.

För det fall ni saknar mig vill jag berätta att jag harvar på.

Jag har efter världens löparsvacka börjat jogga igen (sprang Tunnelloppet i Citytunneln i lördags, kändes jättebra men var bara 7,6 km). Tränade med det jag tror är Sveriges bästa löparcoach, Malin Ewerlöf, igår. Hon sa att om en t.ex. har mycket som tynger en mentalt kan löpningen gå helt kass. Förenklat: om en är en känslomänniska och är lyckligt nykär springer en oftast jättebra, har en problem på jobbet eller i sin relation går det ofta dåligt. Jag vet inte om jag är en känslomänniska men har haft mycket i huvudet på sistone. Inga katastrofer, no worries. Kanske beror det på det. Det, eller så har jag tränat för dåligt helt enkelt. Vi får se nu.

Och så kan jag inte sluta tänka på Zaida Catalàn. Jag funderar så mycket på de hennes och hennes kollegors sista dagar eller timmar. Blev de våldtagna, skjutna, levande begravda, torterade? Blev de dödade en efter en och fick de andra se på? Pratade med H om detta som sa att jag nog inte vill veta, det har han förstås rätt i. Förskräckligt alltihopa.

M'EH!

M'EH!

Skrev ett JÄTTElångt inlägg igår om min panghelg som verkar ha försvunnit. Tyvärr orkar jag inte skriva om det men jag kan snabbt sammanfatta: hade en toppenhelg som inleddes med middag & vin med några av mina kanonväninnor, det var så härligt att få prata allvar och trams och skratta ordentligt.

Det går dassigt med löpningen alltjämt men fick en skön kortare runda igår. Har också hunnit shoppa lite (LÄNGE SEDAN) och varit på en kanonutflykt med Pluttskruttens klass.

Mat vin prat underbart.

Björnö naturreservat. Aldrig varit där innan, så fint.

Pluttskrutten badade. Ca 2 grader i vattnet och luften.

skog kappa

Jag skulle absolut inte vilja gå om skolan men när jag fick den här bilden från Pluttskruttens klassutflykt blev jag ändå ganska avundsjuk på henne. Pluttskrutten ser ni i mitten av trädet, i rosa långkalsonger (innan ni ringer myndigheterna vill jag säga att hon hade byxor på sig ovanpå kallingarna när hon gick hemifrån).



Köpte en vårkappa idag. Hoppades på lite shoppingadrenalin men det uteblev. Är ändå mycket nöjd med kappan, fast jag ser så sur ut på bilden.

Är jag/har jag - lista

En ny lista. Jag tycker det är jättekul att fylla i, kanske supertrist att läsa?

 

✒️Tatuerad – Ja, lite här och där. Skoja bara, jag har två små svarta fjärilar på ena benet och en stor blå fjäril på ena axeln. Sugen på någon till men vi får se hur det blir med det.

⛓Piercad – Ja, i naveln men tog bort piercingen för mer än tio år sedan, så den har vuxit igen. Tänker faktisk göra en ny piercing på ett annat ställe om tag, ni får se. 

👰 Äktenskap – Ja. Två, Exet och M. Men det visste ni ju.

👶Barn – Ja. Tre men det vet ni ju också.

🍼Barnbarn – Nej. Det vore underbart att få det men jag hoppas det dröjer ett tag isf (för barnens skull alltså).

✂ Operationer – Ja. Tog bort en cysta på bukspottskörteln för snart tre år sedan, har ett riktigt machoärr över magen, 20 cm kanske. Operationen var egentligen en bra upplevelse, jag är så imponerad av vården. Fantastiska, professionella människor.

💉 hur många gånger blivit sydd – Vid operationen (logiskt) och efter förlossningarna.

😫 Brutit ben i kroppen – Nej, tack och lov.

🔫 Skjutit med en pistol – Nej, men jag dagdrömmer om det ibland. Jag önskar jag kunde plocka upp en pistol, säga "jag är en bra skytt" och precis träffa det jag siktade på.

❌Sagt upp ett jobb – Ja, sagt upp flera gånger och blivit uppsagd en gång.💳

✈ Flugit i flygplan- Ja, men bara reguljärt. 

💃 Skolkat skolan – Några enstaka gånger i gymnasiet. Kändes alltid som mer jobb att ta igen det jag missade än det var skönt att slippa lektionen. En gång var jag med min kompis och såg "La double vid de Véronique" isf att gå på en lektion, vi kände oss helballa.

🚑 åkt i en ambulans – Nej, tack och lov.

🐶 Haft ett husdjur – Ja, katt och undurlat. Inte samtidigt. Mina morföräldrar hade hund när jag växte upp. Inga husdjur just nu.

🚩 Hoppat i fallskärm – Nej, men skulle gärna vilja.

🎿 åkt utför på skidor – Ja, ganska mycket. Åker betydligt sämre än jag borde med tanke på hur mycket jag åkt.

🐴 Ridit på en häst – Ja, totalt tio gånger kanske, så jag kan inte rida. Numera är jag i stallet med Pluttskrutten varje vecka så jag har lärt mig massor om hästar och blivit rätt bra på att leda, tycker jag.

🏬 Bott på ett sjukhus – Nej inte bott, men legat i samband med operationen.

🎈 Flugit luftballong – Nej, inte sugen heller, verkar helsegt.

💉 Donerat blod – Ja, det gör jag regelbundet.

🚓 Suttit i baksätet i en polisbil – Ja, när jag satt ting fick jag följa med Södermalmspolisen på ett arbetspass. Jättespännande. Jag var med när de tog fast en påtänd klottrare, beslagtog öl från ungdomar i Bleckan (känns extra spännande när vi har en tonåring, urk), stoppade en som körde bil utan körkort, haffade en som snott en motorcykel, åkte på ett lägenhetsbråk osv. Fick skjuts hem i polisbilen kl 05:30 när poliserna skulle på innebandyträning innan de gick hem. Önskar jag blivit polis faktiskt.

💪 Varit i slagsmål – Nja, slogs lite med en tjej som rånade mig när jag var fjorton, men inget regelrätt slagsmål.

🚁 Flugit i en helikopter – Nej, men det vore grymt att göra.

👕 Stickat en tröja – Ja, i femman eller sexan. Ljusblå och mintgrön och skitful.

💻 Varit på TV – Bara skymtat förbi i några valvakor och i jingeln för ett program om att träna på gym (<-- var helt ovetande om det innan, massor av folk som såg).

🚘 Kört för fort – Har inte körkort, tyvärr. 

Blandning

En mkt märklig dag igår.

Underbart väder, usel löprunda (fick bryta), kärt återseende med en gammal vän, en spännande nyhet, en pangkväll med Pluttskrutten och Skorpan på Mellofinalen och ett privat riktigt bottennapp. Riktig härdsmälta.

Så. Vet inte om jag ska känna mig glad, orolig eller förbannad idag.

9

Pluttskrutten fyller nio år idag.

Alltid härligt och samtidigt lite vemodigt när barnen fyller år, tycker jag. Kan inte sluta tänka på första mötet, allt härligt vi gjort, alla bråk vi har haft, hur gärna jag vill skydda dem från livets svårigheter fast det inte går.

Hursomhelst hade vi en härligt morgon tillsammans, Pluttskrutten blev jätteglad över sina presenter, hennes syskon glada för hennes skull. Pluttskrutten är f.ö. i en väldigt kul ålder, hon önskade sig (och fick) både gosedjur och lösnaglar, hon vill både leka med dockor och åka tunnelbana själv. Så härligt.

Ikväll väntar tacomiddag och imorgon går en av Pluttskruttens (tror jag) bästa presenter av stapeln - vi ska gå på Mellofinalen.

Heja Nike!

Nike lanserar en sport-hijab. Hur coolt är inte det?

http://www.huffingtonpost.com/entry/nike-pro-hijab-muslim-women-female-athletes_us_58bed810e4b09ab537d6f48e

Långkalsonger

Långkalsongshäng! Kanske det viktigaste på hela sportlovet.

Pangstuga, retirera, tre

Och nu en kvick uppdatering. P.g.a. en massa saker blev det bara långhelg i skidbacken i år. Synd men  bättre än inget.

Bokat pangstuga har vi iallafall. Mitt i backen, jättelyxigt. Kunde idag konstatera hur jag retirerat för varje år. När skidåkning med barn började för min del var jag lite frustrerad över att inte kunna åka svarta pister/i skogen/off pist/fort osv. Nu är jag jättenöjd med att sladda runt i blå och röda backar medan barnen flaxar omkring. Stel är jag också, på ett löjligt sätt.

Har tre mål för morgondagen: åka alla nedfarter här (inte svårt då det inte är så många), äta en våffla i toppstugan 200 m.ö.h. (mycket lätt) och basta (bara vrida upp termostaten). 

Bossen och min superkollega H sköter mina arbetsuppgifter när jag är borta, dessa herrar är de lojalaste på hela kontoret sedan Finkollegan slutade.

Nu ska jag äta upp nödprovianten vi skulle haft i backen imorgon (kex, choklad och russin) och sedan ska jag sova.

BRÖD

Hej på er,
snabbt inlägg bara men jag stör mig på en sak.

På mitt jobb är det flera stycken (bara kvinnor tyvärr) som har hakat upp sig på vad jag äter. Inte på faktumet att jag inte äter kött, det hade jag nästan kunnat förstå, utan dessa personer måste nästan tvångsmässigt prata om att jag äter bröd. Om de ser att jag tar en macka kommer kommentarer som "jaha, du kör på med ditt bröd", "äter du BRÖD?", "BRÖD? Åh vilken lyx", "jag visste inte att du åt så mycket bröd" osv. osv. De låter som om jag drack alkohol eller tog kokain. Igår frågade jag en av dem varför hon tyckte det var så konstigt att jag åt bröd och då kom en lång harang om att bröd inte är nyttigt (eftersom kolhydrater är lika med döden), att HON varit tvungen att sluta äta bröd och att det är härligt att se någon (mig) som kan äta bröd utan ångest.

Blev faktiskt lite matt. Orkade inte argumentera emot, för det finns inget att argumentera om. Ät vad ni vill så äter jag bröd. Och i ärlighetens namn förstår jag inte deras problem men såhär tänker jag:
Det finns olika kolhydratkällor.
Jag gillar bröd.
Bröd är inte lyx.
Bröd är inte syndigt.
Bröd är inte farligt.
Äter en mer energi än en gör av med går en upp i vikt, äter en mindre energi än vad en gör av med går en ner i vikt.
Hej då.

Vilande blått

Föräldramöte i Pluttskruttens klass ikväll. Satt och tittade på detta hela kvällen:

Renaste gult öppna vårt öga,

Klaraste rött elda vår håg,

Vilande blått stilla vår oro,

Uppfyllande grönt giv oss hopp.

Älskar detta.

troll, 1995, nioårskris

Såg just att det varit ett troll här och trollat i form av ett inlägg med en länk som jag för mitt liv hoppas att ingen av er klickat på. Något annat troll (kanske samma) har också skickat p*rr-meddelanden från min privata mejladress och jag hoppas också där att ingen av er som fått det klickar på den typen av länkar. (Jag antar att det finns folk som gör det, annars skulle sånt väl inte förekomma.) Väldigt störigt.

Annars allt väl. Det är som vanligt, jag hinner ingenting av det jag vill göra (umgås ordentligt med familjen, jobba, träna, träffa vänner) men inte heller det jag borde göra (tvätta, handla, fixa privata saker). En kan undra vad jag GÖR överhuvudtaget.

Åt lunch med en gammal vän från Finland igår som spontant hörde av sig, hon är i Stockholm ett par dagar på konferens. Blev riktigt uppåt av att ses. Hon är asskön för övrigt. Vi lärde känna varandra på ett utbytesår 1995. Nittonhundranittiofem. Min bänkgranne på jobbet var fem år då.

Nu ska jag panikjobba lite och sedan är det dags för veckans andra föräldramöte (jag gillar egentligen föräldramöten det är ju bara det att de TAR TID). Det är i Pluttskruttens klass och läraren ska berätta lite om nioårskrisen (eller egentligen är det väl fel att prata om kriser, barn tar ju snarare utvecklingssprång än de krisar), ska bli superintressant för Pluttskrutten är definitivt där.

Och håll er borta härifrån alla troll.

Kick-off, tandj*vel, tjock

Hörrni, vet ni vad? Igår hade vi kick-off med min arbetsgrupp och det var super! Gänget är jättebra, vi hade så roligt. Vi var hemma hos Bossen som bort så fint och stort att man blir tokig. Vi käkade italiensk buffé och drack rätt mycket vin (iaf jag, men kände mig helt ok idag). Det kändes ganska familjärt och vi tramsade och så. Kul. 

Dock har jag jätteont i tanden jag nödlagade förra vecka, eller det kommer och går men de senaste kvällarna har det verkligen gjort svinont. Igårnatt låg jag vaken en timme, kändes som om tanden skulle sprängas. Ringde till tandläkaren idag som sa att det "ska vara så" pga att tandläkaren petat i roten. Ehum. Men kör en härlig mix av alvedon och Ipren och hoppeligen avtar det snart.

Imorgon ska vi på fest. Bara en sån sak. Tyvärr har jag blivit för tjock för klänningen jag vill ha på mig. Urk.

Härligt

Riktigt härlig lördag.

Min bror och hans familj skulle ha kommit på eftermiddagen men tyvärr blev Lilla S sjuk. Det var ju jättetråkigt men å andra sidan lätt att ta igen när alla är friska. Detta gjorde att vi tog det helt megalugnt, jag sprang en runda, handlade med två barn, läste (en bok!), lagade och åt middag, Pluttskrutten och Skorpan lagade efterrätt med bara liiiite hjälp, nu ligger vi alla och läser/skärmar och snart är det film- och godisdags. Underbart.

Löpningen kändes förresten omotiverat bra. Löpning är så konstigt, ibland får jag fullständig hybris och känner mig i det  närmaste odödlig och ibland känner jag i det närmaste självförakt för att jag är så kass, men idag var det underbart.

Happy lördag alla. 

tandkatastrof

Såhär är det: vart tredje år är numera ett tandkatastrofår för mig. Mina tänder funkar så, de är bra, bra, bra utan problem i tre år och sedan händer en 10 000 - 30 000 kronorsgrej.

2017 verkar leverera enligt plan. Igår ett besök hos akuttandläkaren (900 kronor). "Det här är tyvärr bara början" sa akuttandis.

Och ändå GILLAR jag att gå till tandläkaren, det är faktiskt lite stört. Men jag älskar samspelet mellan tandläkare och sköterskor, jag älskar slangarna, apparaterna, att allt är rent och funktionellt. Nästan värt sina pengar mao.

96

Har varit 1,5 dygn i Linköping och firat min mormors 96årsdag. Skulle kunna skriva en egen blogg eller i vart fall en bok om henne. Eller borde snarare.

Det var jättefint att vara där, hon är trött och skröplig men var glad för besöket. Tårta och prat, presenter från barnbarnsbarnen.

Stråk

Öppet hus på Pluttskruttens och Skorpans skola idag. Absolut bästa behållningen var stråklektionen som Pluttskruttens klass hade. Här en liten del av cellisterna.

Pluttskrutten sitter längst bak med grå byxor. 

Deras lärare är verkligen bra, känns så skönt att musikpedagogiken utvecklats från mina pianolektioner på 80talet. Och klassen var så duktig, jag trodde det skulle vara gnissel och femton olika toner samtidigt men de var så duktiga. Riktig humörhöjare.

Hallå

Hej hallå, glest mellan inläggen men på riktigt inget bloggvärt som händer. Mycket jobb, ligger efter, för lite träning, för lite familjeliv, vi har inte fått bort julpyntet, segt allting. 

I torsdags var min kusin J här, vi är inte kusiner men säger det för att det är så vi växt upp och umgås. Vi åt sinnesjukt mycket ost och drack bubbel och pratade om Trump (inte på ett positivt sätt) och Js föräldrar som inte finns mer. 

Idag öppet hus i Pluttskruttens och Skorpans skola, sedan KANSKE vi äntligen får bort juljoxet. Störig huvudvärk har jag också.

Inte så spännande mao.

Kalas

Idag hade Skorpan sitt sjuårskalas. Ni som känner henne vet att hon fyller år på sommaren men vi hade kalaset idag. Sjuochetthalvtårskalas alltså. Som jag tror de allra flesta människor är jag inte överförtjust i tanken på att ha ansvar för femtontalet speedade barn jag inte känner men jag måste säga att det gick över förväntan. Barnen känner ju varandra bra och även om det såklart finns några en måste hålla ögonen på/säga till då och då så var de väldigt respektfulla mot varandra och trevliga mot de vuxna.

Några iakttagelser:

Jag är i det närmaste chockad över hur fina presenter Skorpan fick, jag skulle vilja ha det mesta själv (exempel: dagbok med 3D-hologram av en enhörning i rosa solnedgång, penna som luktar citron, halsduk med fickor och musbroderier, ljusblå jättestor kristall, liten lila kista med pärlor i, osv osv, så underbara saker).

När jag berättade för en av killarna (som jag jag känner lite då han åker samma buss som Skorpan på morgnarna) att vi skulle städa lokalen senare sa han att han gärna skulle hjälpa till för att han älskar att dammasuga. Hur underbart? Skorpan är just nu tillsammans med honom, skulle det hålla till dess de är vuxna (osannolikt) är han ju ett kap. Han är galet söt också. (Sötnosen slapp förresten städa fast han älskar att dammsuga eftersom han slog huvudet i en betongvägg strax innan kalaset tog slut.)

En av pojkarna (han är alltså sju år) slår många av mina manliga 50+kollegor i artighet, eftertänksamhet och mogenhet. Svärmorsdröm nr 2 efter sötnosen som gillar dammsugning.

En annan pojke verkade ha det jättebra första timmen av kalaset, dvs var med på lekarna, åt och drack och skrattade osv. Sedan kom hans mamma (bestämt att hon skulle komma tidigare pga hennes jobb) och då fick han på en gång ont i magen, blev helt låg, var inte med på något. Så de åkte hem. Jag kanske övertolkar detta men det var lite olustigt.

Nu har vi ätit kalasresterna, dvs varmkorv, plopp och singoallakex, helt vimmelkantig nu. Jag ska riva av några avsnitt av The Killing och sedan sova. Imorgon massa måsten men det är då det.

Äntligen, som ni längtat: NYÅRSLISTAN

Gjorde du något 2016 som du aldrig gjort förut?

Rivstartade med att ta ett kliv på karriärstegen som jag kämpat för länge och det innebar en massa saker jag aldrig gjort förut, som att starta upp ett bolag, gå på vissa möten, jobbråka mer, etc.

Åkte också på en löparresa, vilket jag aldrig gjort förut, för att springa Berlin Marathon.

Köpte ett par röda byxor.

Grät i kontorslandskapet.

Började ha smör på mackorna efter 20 års uppehåll. Fattar inte hur jag kunnat vara utan detta så länge.

Vilka länder besökte du?

Finland (kryssning), Tyskland (jobb och privat), Estland (höstlovsresa), Spanien (jobb).

Är det något du saknade år 2016 som du vill ha år 2017?

Privat var det rikfigt bra, jag önskar mig dock lite mindre jobbångest för 2017. För världen i stort önskar jag fred och frihet åt alla.

Vilket datum från år 2016 kommer du alltid att minnas?

Lilla Räkans 16årsdag. Fick känslan av att han kommer ha blivit vuxen när han fyller 17, kändes som sista födelsedagen han faktiskt fortfarande var ett barn. Det var härligt och vemodigt. Han fyllde år ett par dagar efter vår lyckade Tallinnresa så de minnena kommer att hänga ihop.

Vad var din största karriärsmässiga framgång?

Att jag rodde iland en transaktion tillsammans med min kollega H, det kändes som vi mot världen ungefär.

Och din största framgång privat?

Att vi har det så bra hemma. 

Vad spenderade du mest pengar på?

Det vanliga: mat, take away-kaffe, PT-timmar och barnens aktiviteter.

Vilka låtar kommer alltid att påminna dig om 2016?

Alla Dolly Styles låtar p.g.a. Pluttskrutten. Dance me to the end of love med Leonard Cohen som jag lyssnat oavbrutet på sedan han dog.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?

Gladare, definitivt.

Vad önskar du att du gjort mer?

Hängt med mina tjejkompisar. Jag har försakat dem mer än någonsin. Faktiskt ett nyårslöfte att prioritera dem. 

Den maträtt du åt oftast 2016?

Åt extremt mycket ostmackor och s.k. proteinbarer under 2016. Ytterligare ett nyårslöfte att styra upp det. Har gått jättedåligt årets första nio dagar.

Högsta önskan just nu?

Att sluta tro att jag kan påverka andra med min tankekraft.

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?

Om jag skulle kunna leva mer i nuet isf tänka på det jag ska göra härnäst. Old news jag VET. 

Vad fick dig att må bra?

De harmoniska stunderna med barnen. Löprundor. Umgänge med vänner. 

Vem saknade du?

Alla som inte finns mer. Min vän K som jag inte träffat på hela 2016, bedrövligt.

Vad är du mest stolt över?

Att barnen är så fina. Inte min förtjänst dock utan deras egna. Att jag tränat förhållandevis bra.

Vad är ditt nyårslöfte för 2017?

Mer tid med vänner, mindre ostmackor isf mat, sköta om mitt hår bättre och att köra ett maraton till (gaaah, nu sa jag det).

Snövit, Pong, häng

Alltså verkligen inte ofta vi gör något hela familjen tillsammans, men så najs när vi gör det. Idag slog vi till. Vi var på Snövit the Musical på Maximteatern (riktigt bra underhållning för hela familjen, bra sångare och dansare, rolig scenografi, helt klart värt) och sedan slafsade vi buffé på Pong. Pong var också bra, förutom att jag är dålig på att hantera bufféer, dvs äter alltid som en galning och för mycket och i konstiga blandningar.

Väl hemma tog jag igen mig i soffan en lång stund och körde sedan lite klassisk tantgympa hemma. Har börjat göra det ibland, känns lite märkligt (undrar varför egentligen?) men så skönt när en inte får till träning. 

Nästa vecka kommer vara tokstressig, urk. Ska försöka att inte obsessa för mycket över det redan nu, men jättesvårt att låtsas som ingenting tycker jag. Men imorgon väntar pulka och fika hos släktingar.

Nu ska jag riva av några avsnitt av The Killing.

Jullov

Hej hej. Jag har jullov. Skridskor med några barn (två egna och två kompisar till dem) tidigare idag och nu umgås jag med paddan och den här:

Hej då.

Gott nytt år!

Firade in 2017 med våra braiga grannar. Blev en superhärlig kväll, kändes harmoniskt och kul och jag tror också familjernas tonåringar tyckte det var ok. Mat och dans och vin och en massa garv. Så najs.

Vårt nyårslöfte: en middag per termin med grannfamiljen innan nästa nyår.

För mig personligen har 2016 varit ett riktigt bra år och jag hoppas 2017 kommer att bli minst lika bra. Jag önskar att jag med min viljekraft kunde bestämma att 2017 blir bättre för världen än 2016. 

Vaknade upp till nyheterna om ett nytt terrordåd i Istanbul i natt. Vår gemensamma tankekraft hjälper alltså inte utan det är nog handlingskraft som behövs.