För tiotalet år sedan var jag aktiv i en liten juristförening. Vi var runt tjugo unga (faktiskt) entusiastiska nykläckta jurister, som tillsammans försökte guida varandra genom de första åren i yrkeslivet. Jag har många fina minnen från tiden i föreningen, som inte finns kvar längre, tyvärr.
Idag fick jag reda på att F, en av mina föreningskompisar, dog i natt. Omständigheterna är så bedrövliga och sorgliga. Jag vet att hon älskade sitt liv och levde det fullt ut. Nu önskar jag att jag kunde skicka styrka och mod till hennes man och hennes barn, eller på något sätt ta lite av sorgens börda ifrån dem. Men det kan jag förstås inte.
Kära F. Vila i frid.
Bara genom att berätta hur du minns din vän och att du känner sorg och framförallt lyssnar och lyssnar hjälper du att bära sorgebördan - jag vet av egen erfarenhet...
SvaraRaderaKram