Tittade just på andra delen av "Jills veranda", med Kakan Hermansson.
Programmet är öht bra, jag blir helt sotis på Jills gäster, jag vill också hänga med henne och åka runt i Nashville. Men iallafall, det här avsnittet ruskade faktiskt om mig. När Kakan blir så ifrågasatt, inte passar in. Konservativa, galenkristna Nashville är förstås extremt, men jag tror många homosexuella har det så hela tiden, att de måste kämpa varje dag för att få vara sig själva. Fällde faktiskt en liten tår när Kakan satt och pratade med countrystjärnan Chely Wright och Chely berättade om när hon kom ut. (Chely har skrivit en bok om det som jag genast måste skaffa mig. Like me, heter den.)
Jag tycker att jag ofta måste försvara mig mot fördomar om styvfamiljer, och det kan göra mig otroligt frustrerad, men tänker att det är ingenting emot hur homosexuella har det.
Och på onsdag kommer del 3 av Jills veranda.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar