Upp och ned

Under sjukhusveckan fick jag några kompisar. Mina sjukhuskompisar. Jag tror det är viktigt och bra att träffa och prata med människor i samma situation när man är med om något jobbigt, oavsett om det är sjukdomar, sorg, beroenden, arbetslöshet, förluster, whatever. Ni fattar.

Jag bytte telefonnummer med fyra personer på avdelningen. Just nu går telefonerna varma, vi har alla återbesök på sjukan dessa veckor. Det är oro och glädje om vartannat. Jag är glad att kunna dela mina erfarenheter och tankar och få ta del av andras. 

Idag hade U-B sitt återbesök. Det alla trodde var en tumör visade sig vara en ofarlig cysta. Jag blev så lättad så jag grät. På badet i Löfstabruk bland traktens barnfamiljer. 

En helt annan sak. Pluttskrutten kollade på hela kvällsfilmen upp och ned. Kan inte vara mina gener.