Jag räknade just efter, jag har sprungit åtta motionslopp hittills. Som de flesta andra brukar jag noja ganska mycket före ett lopp, ångra att jag anmält mig, tänka på allt kul jag kunnat göra istället eller hoppas på att jag helt plötsligt ska springa på rekordtider.
Men vet ni vad? Inför loppet ikväll tänker jag inte så. Antar att det beror på att jag varit sjuk, jag känner mig faktiskt stolt som springer. Jag har inte tränat på ett par månader. Det blir som det blir. Ser faktiskt fram emot det som en kul grej, en folkfest.
Förresten har starten flyttats lite i år, nu går den precis där vi bor. Fick trots allt lite hjärtklappning när jag gick förbi tidigare idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar