När snålheten bedrar visheten

Då och då blossar det upp en diskussion i media om varför kvinnor men inte män förväntas raka av eller på annat sätt avlägsna sin kroppsbehåring och vad man ska säga till sina barn om det och om det är rätt öht osv osv. 

Egentligen är det ju knasigt, jag reagerar när jag ser att en kvinna inte rakat benen eller armhålorna, men inte när en man har lurviga ben. Det spelar inte mig någon roll om en kvinna väljer att raka sig eller inte, jag tycker inte det är äckligt eller dåligt med hår, men jag ser det, om ni förstår vad jag menar.

Det här var en lång, lång, inledning till det jag ville säga, nämligen att min rakhyvel pajade i början av sommaren och att jag varit på väg flera gånger att köpa en ny men sedan skitit i det för att de är så dyra. Varför kostar en rakhyvel nästan 200 kronor undrar jag? Ett rakblad och en bit plast. Resultatet är förstås att jag fått rätt håriga ben och när jag började jobba i måndags var det inte riktigt hållbart längre. Tycker jag. Även fast jag tycker att det inte borde spela någon roll så klarar jag inte att gå till jobbet med orakade ben.

Snål som jag är köpte jag engångsrakhyvlar. Och skar mig när jag rakade mig. Jag gissar att det här anledningen till att flergångshyvlarna är dyrare. De är bättre.