Präktigsson

Idag har jag nästan slagit präktighetsrekord. Iallafall i mina ögon. Jag har bakat matbröd, tvättat och vikt fyra tvättar, kokat ärtsoppa, hämtat och lämnat ett barn hos en kompis (kanske vederbörandes pojkvän, alltså gullighetsrekord), åkt pulka och fikat med ett annat barn, arrangerat returresa från Norrland för tredje barnet, jobbat lite.

Men ni kan vara lugna, det präktiga uppvägs av godisätande i hemlighet, skällande på barn och man samt en dos missunnsamhet. 

Och imorgon blir det nyårsafton med bästa grannfamiljen. Längtar.

Julfrid

Norrland bjuder på en enorm julfrid. Igår kom Ms syster med familj hit. Vi kör alltid ett julklappsspel med dem som resulterar i att vi skojbråkar om någon present, en pannlampa och en almanacka i år. Otroligt roligt att få gorma och skratta tillsammans.

Idag tog jag en promenad på snorhala vägar. I övrigt har jag läst bok, pysslat med barnen och ätit choklad. Så skönt.

God jul i Norrlandsstugan

God Jul på er alla! Vi kom upp och iväg på morgonflighten, Farfar mötte oss och körde oss raka vägen till Norrlandsstugan.

Så tvära kast. Känns som att ha kommit till en annan del av världen. Gruvar mig lite för nästa veckas kontorsstress. 

Vi har hämtat och klätt en gran från gården, haft besök av en mycket generös tomte och naturligtvis ätit oss vimmelkantiga (varför blir det alltid så?). M hade lagat fem veganrätter så det var rena food heaven för mig.

Nu har jag och Pluttskrutten och Skorpan dragit oss tillbaka till Lillstugan. De leker och leker och jag dricker ett glas vin och äter en del av den bissart stora chokladask Farfar vann på Uvarnas jullotteri. Allt medan de andra spelar kort. Länge sedan jag kände mig så avslappnad. Alltså superlänge sedan.

Hetshandling. Sista rycket. GOD JUL

Ser faktiskt ut som jag rivit av det jobb jag kan göra nu inför juldagarna och faktiskt ta ledigt! Så underbart.

HETShandlade julklapparna i måndags kväll, 10 klappar på 2,5 h och så de allra sista idag. Misstänker att jag glömde några/någon, för såhär smidigt har det nog aldrig gått? Om en liten stund ska jag plocka upp Pluttskrutten och Skorpan hos Mamman, sedan ska vi hem och packa, slå in paket, tvätta och inte lägga oss för sent för imorgon flaxar vi till Norrlandsstugan! (M och Lilla Räkan är redan där.)

Som alltid önskar jag att jag vore mentalt mera i julen men det är ju som det är. Men, det blir en paus med familjen. Det ska bli superskönt.

Om/när jag har wi-fi i Norrlandet ska jag ge er ett livstecken.

GOD JUL!

2015

Bara blivit sporadiska inlägg här på sistone. Har haft mycket att göra på alla fronter och har inte gjort så mycket mer än det vardagliga. Helt ok iofs men inte mycket att blogga om. Därför kommer årssammanfattningen för 2015 redan nu. Hela julen är ju kvar men jag räknar inte med några tvära kast i detta år de sista två veckorna.

Gjorde du något 2015 som du aldrig gjort förut? Sprang Stockholm Maraton (för det fall ni glömt det, hahaha). 

Genomdrev du någon stor förändring? Nej. Planerar en större ommöblering här hemma i vår dock. Inte någon stor förändring heller kanske men vi gör nästan aldrig sånt.

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år? Nej, tyvärr inte. Brors bebis föddes i slutet av 2014 så hen har jag gosat med massor i år.

Vilket datum från år 2015 kommer du alltid att minnas?  Faktiskt ingen särskild dag som utmärkt sig. Det har hänt saker som jag såklart kommer att komma ihåg, men datumen har inte etsats fast hos mig.

Dog någon som stod dig nära? Tack och lov inte.

Vilka länder besökte du? Inga tror jag? Det suger ju. 

Bästa köpet? En bomberjacka.

Gjorde någonting dig riktigt glad? Massor med saker. Att jag lever i en familj där vi är snälla mot och respekterar varandra. Att barnen verkar må bra och har det bra i sina skolor. Att jag hade bra värden på hälsokontrollen (jo, jag är så gammal nu att sånt är glädjeämnen). Att jobbet är roligt. 

Saknar du något under år 2015 som du vill ha år 2016? Att jag slutar oroa mig för saker jag inte kan påverka och för mer eller mindre osannolika situationer. Att jag blir lite modigare. Bättre väder, dvs. sommartemperaturer på sommaren och vintertemperaturer på vintern. Inte 10 grader hela året.

Vad önskar du att du gjort mer?  Sovit. Läst böcker. Tränat.

Vad önskar du att du gjort mindre? Ätit godis. Gnällt och klagat.

Favoritprogram på TV? Har blivit en riktig serieknarkare. Bra serier jag sett i år är Bloodline, Downton Abbey, the Fall, Luther och River.

Bästa boken du läste i år? Henning Mankells trilogi för ungdomar om Sofia från Moçambique.

Största musikaliska upptäckten? Jag upptäcker sällan ny musik numera, kanske enstaka låtar med för mig nya artister. I år har jag lyssnat lite mer på klassisk musik igen, skönt att jobba till ibland tycker jag. Kört klassiker som Händels Messias, Vivaldis de fyra årstiderna och några operor.

Vad var din största framgång på jobbet 2015? Framgång i betydelsen prestation är en tvist som Bossen och jag vann åt en klient i Marknadsdomstolen (jag processar i princip aldrig, så detta var en stort och ovant för mig). I övrigt tror jag att jag överlag prestaterat ok och betett mig bra.

Största framgång på det privata planet? Att vi får vardagen att funka. Att jag sprang ett maraton (sorry). 

Största misstaget? Att jag inte orkat ta tag i en massa praktiska projekt (tömma förråd, rensa ut skit, sälja saker, fixa grejer till barnens rum osv osv).

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? Gladare. Förra året hade jag cysteländet och ett dödsfall i familjen och en massa knep och knåp som jag inte haft i år.

Vad spenderade du mest pengar på? PT-timmar. Restaurangbesök.

Något du önskade dig och fick? En ny tatuering. Ett minibreak med M.

Något du önskade dig och inte fick? En fredligare omvärld.

Vad gjorde du på din födelsedag 2015? Hade en middag med närmsta familjen.

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre? Fred och frihet i världen. 

Vad fick dig att må bra? Samtal och umgänge med familjen. Träning. 

Vem saknade du? Som alltid, dem som inte finns mer.

De bästa nya människorna du träffade? En ny kollega (som tyvärr ska sluta snart). Några föräldrar i Pluttskruttens skola som jag gillar. Jag är för övrigt lyckligt lottad som har många som står mig nära. 

Mest stolt över? Det liv jag skapat mig.

Högsta önskan just nu? Att de väpnade konflikterna i världen får ett slut, att människor ska slippa fly och att de som har flytt får ett värdigt mottagande och en bra nystart.

Vad tänker du göra annorlunda nästa år?  Planera in egentid i kalendern.

Önskelistor

Frågor på detta, tomten?

Alltså va?

Från avslutningen på dansen idag.

Alltså va? För mig obegripligt att den här lilla människan iallafall delvis har mina gener.

Jag hoppas hon står pall och får leva ut sin personlighet också som vuxen.

de luxe

Mycket intressant att veta för alla men jag tror minsann att min mansförkylning (sant, ju äldre jag blir, desto mer förstår jag alla killar som blir så SJUKA när de är förkylda) har gått över. Ska till PT-Harry senare idag, är rädd att det blir total förnedring eftersom jag inte tränat på evigheter på grund av förkylningen.

Jag vill också efterlysa lite adventsstämning. Stjärnor och julgran på kontoret och tomteeldorado hemma hjälper inte mot beckmörker och ösregn.

Åkej. Lyxproblemsavdelningen har talat färdigt.

röst

Med ett par års mellanrum brukar jag åka på en halsinfektion som gör att jag tappar rösten.

Kan vara på gång nu. Jag kan fortfarande prata men låter som efter en bättre utekväll. På onsdag ska jag hålla ett internt föredrag, ska bli spännande att se om jag får köra teckenspråk alt. viskleken.

PS. Tomtar. Regeringen.

PS. Vi fick upp adventspyntet ikväll. Inte alltid vi prickar första advent. Tomtetema här hemma nu kan man säga. Tomtar överallt, några änglar också. Barnen har lekt tomtefamilj och tomtefotboll. Satte på mig en glittertomteluva vid fyratiden som jag nyss insåg att jag också haft på mig under två vändor till tvättstugan, haha.

En helt annan sak: Träffade en granne idag (tomteluvan ej på skallen då) som refererade till sin fru som "regeringen". Det var nog femton år sedan jag hörde någon säga så. Jag skulle allvarligt överväga att göra slut om M kallade mig för regeringen. Alltså på riktigt.

Noll

Men hallå där. Förfärande glest mellan inläggen här, sanningen är den att jag haft cirka noll inspo. 

Våra dagar och helger rullar på, och ni vet ju att jag älskar när det är så. Jag är nöjd när det inte sker en massa dramatik. Vi har haft utvecklingssamtal för alla barn, glädjande att alla tre verkar ha det bra och gilla sina skolor, lärare och kamrater. Lilla Räkan håller på med sitt gymnasieval. Visst är det knäppt? GYMNASIEVAL. 

Hänger just nu på dansskolan med Skorpan och väntar på att Pluttskruttens danslektion ska ta slut. De här danssöndagarna är både härliga och inte. Skorpan och Pluttskrutten gillar det verkligen, vi får umgås lite och ta en paus från alla bestyren. Samtidigt som det är lite segt. 

Åkej. Ni hör ju. Inga konstigheter. Vi hörs!

1A

Mina styrketräningsskor är fö inte så balla som jag trodde utan standard 1A enligt PT-Harry. Jag som hoppades att få vara lite hard core.

Trodde jag aldrig om mig själv

Har just köpt ett par styrketräningsskor. 

Det trodde jag faktiskt aldrig någonsin att jag skulle göra.

Franska ambassaden.

Lämnade blommor vid franska ambassaden idag. Grät en skvätt tillsammans med några andra i samma ärende, under trikoloren som vajade på halv stång. 

Vill så gärna tro att det gör skillnad att manifestera det jag tror på och lever efter men IS kunde nog inte bry sig mindre. Jag antar att de är nöjda att se oss i chock och tårar.

Paris. Ondskan.

Såklart omöjligt att tänka på något annat än attentaten i Paris. Jag beundrar alla som redan nu pratar om att ljuset ska segra över mörkret och att hat inte kan fördrivas med hat. Såklart det är så, men jag kan inte tänka så nu.

Alla liv som släckts, liv som inte får levas. Människor som ville fortsätta att leva sina liv i frihet. Totalt meningslöst. Har lyssnat på svensk och tysk radio hela dagen och känner bara vanmakt.

Fick tack och lov livstecken från de bekanta jag har i Paris. Jag tänker att det enda vi kan göra nu är att visa vår solidaritet med Frankrike och försöka stoppa ondskan som förpestar och förstör.

Globen ikväll.

Kaknästornet

Dramaten

Friends

Leopard. Ursäkter. Släktfika.

Jag KAN inte bestämma mig om leopardmönster är tufft eller tantigt eller töntigt. Tantigt antagligen.

Hade en fin plan på en löprunda nu på förmiddagen, men vaknade med migrän (har tagit medicin så nästan borta) plus att det regnar plus att vi har släktfika för Lilla Räkan om ett par timmar. En har ju alltid ursäkter för att slippa anstränga sig men ibland tror jag det är bra att lyssna på kroppens små signaler.

Träffade PT-Harry häromdagen. Egentligen är det fascinerande hur långt en kan komma med rätt hjälp. När jag tränar i gymmet själv orkar jag aldrig någonting utan fjaskar med trekiloshantlar men när han är med är jag plötsligt ganska stark, iaf för en 40+ kontorsmänniska.

Nähä ni. Nu ska jag röja upp och ordna med kaffekalaset.

Häng. Färgterapi. Disney.

Har hängt hela dagen med en av Pluttskruttens och Skorpans gamla dagiskompisar och hens pappa. Vi har varit på Aquaria, ätit på Hurry Curry, promenerat och ätit glass på 18smaker. T.o.m. jag som inte är världens glassfreak var in heaven. Galet gott.

Iallafall, dagispappan är kanske den flummigaste människa jag känner (han refererar till sig själv som ett freak, det håller jag inte alls med om att han är). Han är jätterolig att prata med. Mycket av det han säger är i mina ögon vettigt, annat, tja, jag vet inte, är inte riktig min påse. Men, han är verkligen inte slätstruken och det livar verkligen upp. Bara så att ni förstår, vi har idag snackat om blodgruppsdieten och 16-8-dieten, färgterapi, vaccinationer, socker, traditioner. Jag lärde mig också att det är bättre att kramas med hjärtat isf levern, dvs till vänster och inte till höger, som de flesta av oss gör. Kompisen (åtta år) körde lite zonterapi på Pluttskrutten, ganska underbart.

Väl hemma igen körde vi en Disneyfilm och lördagsgodis för att balansera det hela lite.

Om ett par timmar kommer M och Lilla Räkan hem. Längtar.

Höstlov.

Alla andra är på höstlov, M och Lilla Räkan på Gran Canaria, Pluttskrutten och Skorpan med Bo och Bi på landet, Mamman i Vietnam. Jättebra timing dock, har megamycket jobb i veckan och kan bara tuta på. Önskar dock att jag haft liiite mindre jobb så hade jag kanske kunnat träffa en vän någon kväll (tyvärr oklart om jag några vänner kvar eftersom jag aldrig kan vara med på någonting känns det som och är sämst på att höra av mig) eller träna eller mastadontkolla på Homeland eller något annat viktigt.

Men. Det är iaf jätteskönt att jag slipper ha dåligt samvete och komma för sent hem och stressa med vardagsbestyren. Denna vecka köper jag frukost på stan, äter lunch och middag på jobbet och godis till kvällsmål. Inte dumt alls men blir underbart när alla är hemma igen.

Häng.

Sov till klockan 10 imorse och insåg att det var många veckor, kanske månader, sedan jag sov tills jag vaknade av mig själv. Känner mig bokstavligen som en ny människa.

Idag åt vi lunch på favvofiket hela familjen tillsammans - det var nog också flera månader sedan vi var på restaurang alla fem tillsammans. M och Lilla Räkan åkte sen iväg på sin höstlovsresa, så Pluttskrutten och Skorpan och jag har eget lördagshäng.

Vi var en sväng i Ringen, där Pluttskrutten och Skorpan fick klippa sig, vi köpte födelsedagspresenter till Lilla Räkan och bunkrade upp lördagsgodis. På väg ut ur Ringen passerade vi en grupp Sverigedemokrater som delade ut broschyrer med sina skitbudskap. Jag kunde inte riktigt behärska mig så när en SDare räckte fram en broschyr till mig nästan skrek jag "nej, ta bort det där, försvinn" eller något sånt. Pluttskrutten undrade varför jag var så arg och vad det var farbrorn sålde. När jag försökte förklara konceptet rasism för henne såg hon såg hon helt förskräckt ut. Världen är verkligen komplicerad och svår.

Nu lördagsklassikern: film, godis och tvättstuga. Fridens.

Älskade kontorslandskap.

Igår inledde jag min arbetsdag med att se en femminutersfilm av och med en hjälporganisation som tar emot flyktingbåtar på Lesbos. Medarbetarna står alltså i strandkanten och fångar upp överfulla gummibåtar med flyktingar, tar hand om underkylda och rädda barn, ger filtar och mat och fixar gosedjur till de små. Bär dem som inte förmår att gå själva, kramar och lugnar.

Ni kan ju tänka er hur det gick, jag började såklart gråta. Till saken hör att vi sitter i kontorslandskap på jobbet så en kan liksom inte stänga dörren om sig. Mitt i detta dök en man som jag jobbar mycket med just nu (inte Bossen) upp i min hörna av kontoret och ville prata om en transaktion vi håller på med. Jag gillar den här personen, det finns många på jobbet jag hade tyckt det vore jobbigare att gråta inför. Han blev såklart lite förvirrad när han såg att jag satt och bölade. Vi pratade en stund om flyktingkatastrofen, han är väldigt vettig såklart. Sedan sa han lite diskret att "du får nog fixa till din mascara" och sedan var det inte så mycket mer med det.

Jag känner mig på ett sätt lite larvig nu, samtidigt som det är skönt att veta att varken mitt eller hans hjärta är av sten.

Efter stormen. DT. Godis.

Kalaset blev jättebra, alla barn verkade glada och nöjda. Skorpan somnade glad som en lärka men var också lite deppig för att det dröjer ett år till nästa kalas. Enorm skillnad på sexårs- och t.ex. fyraårskalas förresten. Till det bättre alltså.

När Pluttskrutten och Skorpan somnat och Lilla Räkan gått hem till sin kompis A, segnade M ned i soffan och jag hamnade här. Första avsnittet av sista säsongen av DT. 

Lovade mig själv att inte äta upp allt godis som var kvar i skålen, ställde den t.o.m. i andra änden av rummet ett tag. Tyvärr lyckades jag inte, dvs allt är slut. Fast det anade jag nog från början.

Fridens.

Lugnet före stormen.

Riksträningvärk efter ett pass med PT-Harry igår. Känns som att min rumpa åkt upp flera cm (vore najs om det vore så).

Idag ska Skorpan ha sitt barnkalas. Hon fyller år i juli så skäms på oss som inte ordnat detta ännu.

Nu lugnet före stormen.

Tog en kort löptur förut, gick rackarns segt pga träningsvärk antagligen. Ljuset var så otroligt fint, men lyckades inte fånga det på bilden.

Nu korvgrillning, tårta, lek och film med Skorpans kompisar. Hej.

Zonk. Piggare.

Här ligger jag och degar i myskläder.

Drack vin till lunchen och var helt zonkad hela eftermiddagen. 

Och så har jag lovat Lilla Räkan att jogga med honom kl 20, dvs om sex minuter. Visst verkar jag taggad?

Uppdatering: vi kom iväg och sprang våra fyra kilometer. Känner mig iaf liite piggare. Dusch och Walking Dead väntar.

Oktoberfest. Stressfritt.

Alltså så skönt med lite omväxling. M och jag var på en Oktoberfest igår. Jättekul att göra något tillsammans och kul med något tyskt tycker jag. M assimilerade sig bra - oktoberöl, orkester och bra stämning är också ganska lätt att ta till sig.

Och jag fick inviga min Dirndl. Jättekul! Helt uppspelt över detta faktum. Träffade också en gammal klassis jag inte sett på länge och hälsade på ambassadören minsann. M och jag tog ett glas på vägen hem, sov ut i morse, och åt frukost på vårt favvofik. Barnen kom hem på eftermiddagen, vi har hängt, gosat och lekt. 

Nu är jag på väg till en middag hos en väninna. Ska bli superhärligt. Ibland är livet lätt och stressfritt. Viktigt att tänka på och ta vara på.

Fridens.

SUR

Men GAH vilket genuint dåligt humör jag är på.

Ute är det krispig höstluft, solen skiner, barnen var underbara och gulliga imorse, jag träffade en av mina favvisläktingar på Slussen imorse, jag har lagom att göra på jobbet för en fredag, jag har en fest ikväll att se fram emot. Och jag är på så DÅLIGT humör att klockorna stananr.

Har lust att krypa in under en sten och ligga där och sura till våren.

Die Dirndl ist da!

Nu har min Dirndl äntligen kommit. Stackars M höll på att smälla av när jag visade upp den. Jag förstår att folkdräkt inte är så hett och jag lovar att bara ha den när det är PK och ok. Tyvärr är den lite för liten så jag kommer antagligen inte använda den så ofta av den anledningen.

Ledsen att fotot visar rakt ned i urringningen men jag tog bara en bild.

Stel. Svett. Osv.

Hej på er! På väg hem från ett yogapass på gymmet. Alltså jag måste vara en av de stelaste nordeuropéerna som finns. Gah. Men väldigt skönt och bra på alla sätt.

Står nu och eftersvettas i tunnelbanan. Och min lyxdricka svepte jag i mig på två minuter.

Förresten - två tjejer på gymmet duschade med underkläderna på. Har jag missat något? Känns lite opraktiskt.

Modelejon 2

Pluttskrutten a.k.a. Dojan i söndags. Trots, minst sagt, mönsterkaos är hon hur fin som helst. Tycker jag.

Som alla föräldrar kan jag inte förstå hur jag kunde få så vackra barn.

Väder. Släkt x 2

Blev en löprunda till slut. Kändes lite segt efter passet med PT-Harry igår men underbart väder!

Strax kommer Lilla S hit och hans föräldrar också såklart och ikväll ska vi till Nackasläktingarna och fira kusin Ju-Ju som fyllt 7 år. 

Matbilder är ju eg meningslösa men vill ändå visa vilken tjusig kaka jag har bakat till Lilla S & Co. Eller Lilla S får inget såklart. 

Kanske

Om jag lägger fram alla springkläder, hårband och mobilarmband och ställer skorna i hallen, tror ni det blir enklare att ge sig ut då? Kanske. Inte.

Mixad dag

En på något sätt mixad fredag är snart till ända.

Den har egentligen varit på alla sätt bra. Jag och min nya följeslagare har haft en bra dag. Är fortfarande sjukt nöjd med den. Och. Efter några sega och därför småtrista veckor på jobbet har jag fått ett par riktigt bra och lärorika saker att jobba med. Träffade PT-Harry som återigen var på hugget; det är spännande med PT, jag skulle aldrig träna som jag gör med honom om jag var själv i gymmet. Dels är det ju väldigt skönt med någon som tar fram och plockar undan allting, bestämmer övningar och hur många osv. Men framförallt vore det aspinsamt att ge efter som jag annars gör när han står där och peppar och pushar. 

Har haft date night med Lilla Räkan ikväll (alla andra är borta). Vi körde vår klassiker: joggingtur (4 km), pastamiddag, två avsnitt Walking Dead och nu häng vid varsin skärm.

Men. Parallellt med allt detta har jag hela tiden tänkt på det jag fick reda på igårkväll, nämligen att en kursare till mig dog i onsdags. Vi har inte setts på tio år och hon och jag har aldrig varit nära så det är ingen sorg för mig. Det jag - förstås - tänker på är hennes familj, alla hennes nära, att det lika gärna kunde varit jag eller någon som är mig nära. Att det är så slumpartat vem som får leva ett helt liv och vem inte.  Fyra av mina kursare har dött redan (som jag vet), det är för många. Vi är 40 år.

Min nya följeslagare

OK. Sluttramsat. Här kommer en bild på min nya följeslagare som jag fixade häromdagen.

Ni får tycka vad ni vill förstås, men jag är supernöjd.

Hemligt. Stilikon.

Tänkte dra ut ännu lite till med vad jag gjorde igår. När jag väl berättar kommer ni tänka "jaha" och så var det inget mer med det. Men iaf. Ska vara hemlig ett litet tag till.

Här en bild på en av familjens stilikoner. Skorpan. Helt oslagbar outfit. På bilden syns inte att det är guldstjärnor på vantarna.

Uppdatering. Rens.

Uppdatering: det gick såklart bra. Jag ska snart berätta vad jag gjorde, väntar liiite bara. Blev iaf en superhärlig eftermiddag med roliga människor. 

En helt annan sak - rensade min inkorg på jobbet idag, på en timme gick jag från 700 till 15 mejl. Jag kan om jag vill.

Nu. Ni.

Nu ni ska jag göra en sak som jag är lite nervös för. Därav den lite martyrliknande minen.

Höstfest. Fint. Dojan.

Höstfest och Mikaeli i Pluttskruttens skola idag. Alltså Waldorferianerna är SÅ bra på ceremonier och fester. Tror jag skrivit det förr men det är nästan bara på lekskolans och skolans fester jag känner att jag är del i något större än familjen. Jag kan inte förklara riktigt, kanske är det på samma sätt aktiva troende känner i sin församling.

Under själva Mikaelispelet var det inte bara jag som fick hålla tillbaka tårarna, det var så fint, så fint. Alla skolans elever gjorde en föreställning tillsammans, sjöng, spelade, pratade, dansade. Det var som att tiden stod stilla en liten stund.

Ettans dräkter före föreställningen. 

Förutom att se spelet så grillade jag korv i två timmar (åt några också), köpte och åt hembakade kakor, gick i äventyrsbanan, gick med i föräldraföreningen och pratade med Pluttskruttens fröken och några föräldrar.

Är sjukt trött ikväll, vin och fem timmars sömn två kvällar i rad tär på en när en är gammal.

Pluttskrutten vill förresten att jag ska börja kalla henne för Dojan, bra förslag tycker jag. Vi får se vad det blir av det.

Glad idag också

Bloggar riktigt dåligt just nu hörrni. Ibland är det så. 

Läste just mitt inlägg från förra fredagen när jag var så glad. Blev nästan lika glad när jag läste om det det idag.

Denna fredag är jag också glad. Tyvärr lite sliten efter en sen kväll igår. Men. Lyckades få till ett hyfsat gympass trots trötthet och lätt huvudvärk. Fick sedan en bild från Pluttskruttens skola, där det varit draklek idag. Hopp över eldar, möten med drakar, änglar och eremiten på berget. Och massor av annat. Barnen fick streck i ansiktet för sitt mod. Och fick gå till säkra zonen om de ville.

Träffade sedan några pluggkompisar som jag inte träffat på evigheters evigheter. Jättehärligt, vi åt middag och drack bubbel och skrattade. Det fina med vänner är att en kan vara trött och seg och inte behöver förställa sig

Nyss på hemvägen gick jag förbi ett fyrverkeri. Också det något härligt som jag blev glad av. 

Men

Det är ganska spännande hur en kan förändras. Inte trodde jag att jag någonsin skulle delta i en löpargrupp organiserad av en friidrottsklubb.

Men. Här står jag. (Lite läskigt är det faktiskt.)

Tvära kast. Äppelkäck.

Undrar ibland om jag om jag är riktigt stabil.

Igår kände jag mig lite nere, tvivlade på det ena och det andra, kände mig frustrerad över att jag står och stampar, över tvätt och matsäckar och logistik som aldrig tar slut. Idag har jag varit äppelkäckt glad, skrattat åt en massa vardagliga grejer, nynnat (eh) för mig själv, känt mig tacksam och glad. Slog till och med till och bakade här på fredagkvällen.

Jag förstår att sömn och stressnivå spelar in men det är ändå knäppt vilka tvära kast det är. Nåväl. Det här glada och käcka är väldigt mycket trevligare än att det smådeppiga och bittra.

Såhär glad var jag på eftermiddagen idag. Lyssnade på en Oktoberfestlåt på jobbet och, ja. 

PT-Harry i pressen

Om ni är nyfikna på PT-Harry (som förstås heter något helt annat i verkligheten) kan ni läsa om honom och se bilder på honom på www.sportamore.se/magazine.

Här talar han ut om superset och förklarar det är så bra och i magasinet visar han också en massa exempel. Jag har testat plankan-variationerna med näsdukar under fötterna och jag hade kramp i magen i flera dagar efteråt kan jag meddela. När han gör dem ser det förstås easy peasy ut. Det var också mycket "listen to me!" och "I said right leg!" osv innan jag fattade. Därför har jag inte fått testa de andra varianterna (än), hehe.

Hursomhelst är han grym, den gode PT-Harry. Vill ni börja träna med PT så kan ni få hans nr av mig.

Några ord om loppet (kan inte låta bli, förlåt)

Förstår att ni ivrigt väntar på en recension från loppet igår (eller....?).

Ska inte tråka ut er med alltför detaljerade beskrivningar, men det är ett fint lopp, otroligt välorganiserat och härligt att springa genom Stockholm.

Det bästa var ändå att jag fick hänga med Finkollegan innan och efter loppet och också dela upplevelsen med henne. Det är härligt att kunna nörda ner sig tillsammans. Peppa och eftersnacka. Synd bara att vi ses så sällan nuförtiden. Skit är det faktiskt. Träffade också en annan före detta kollega efter loppet som jag inte sett på länge, härligt att stå och eftersvettas lite tillsammans.

Jag fick verkligen kämpa igår, den stora variationen på dagsformen är en del av tjusningen med löpning tycker jag. När allt stämmer är det så underbart, när adrenalinet kickar in och en känner att en bara flyter med, tid och rum spelar liksom ingen roll. Så var det inte för mig igår, tyvärr. Det var inte katastrof heller, men slita fick jag. Mycket najs var att jag fick syn på en ingift släkting i publiken vid km 6-7 (visste inte att hon skulle kolla), att min egen Plastmamma stod vid Stadshuset och hejade på mig, att jag såg Isabellah Andersson springa i mål (när jag var på väg ut på Skeppsbron sprang hon målrakan...) - alltså vilken löpare hon är! -, att speakern ropade mitt namn när jag passerade km 16 i Tanto och en massa människor började ropa "heja, heja" efter mig, att jag såg en dagispappa utklädd till clown (iväglurad på väg till sin 40årsfest fick jag höra sen) på St Paulsgatan och att snälla Plastmamman dök upp vid målgång med en ros till mig! Alltså hur gulligt?

Tack, tack alla som hejade live, messade, lajkade på FB och Insta, tack.

Väldigt najs också att hetsäta kanelbulle och kexchoklad vid målgång och att duscha och att äta mat när jag kom hem.

Idag var också en toppendag men på helt andra sätt och andra anledningar. Det ska jag berätta om senare i veckan.

Fridens.

Halvmaraton idag!

Stockholm halvmaraton idag.

Anmälde mig sent, har inte sprungit långpass sedan maratonträningen (maj alltså), varit förkyld i veckan. Så. Det var alla bortförklaringar till att jag inte kommer att persa idag. Men vet ni vad? Det gör inget. Såhär cool och ostressad har jag nog aldrig varit före ett lopp. Man KAN alltså mogna, hör ni det?

Laddat med bananpannkaka och geisha (oklart om bra), det blir som det blir. Ska strax möta upp Finkollegan och sedan kööööör vi.

FF

Delägarna är på konferens idag och imorgon. Såhär såg det ut i kontorslandskapet kl 16 idag:

Mycket papper, inga människor alltså. 

Frågar. Droppe.

På vägen till skolan pratade Pluttskrutten och jag om flyktingkatastrofen i Europa. Hon har ganska bra koll, barn hör och ser och förstår. 

Pluttskrutten krävde raka svar på raka frågor. Varför är det krig, varför får föräldrarna och barnen inte flytta dit de vill? Jag har så svårt att vara positiv. Jag vill ingjuta hopp i mina barn, jag vill att de ska vilja kämpa för ett bättre värld. Varken barnen eller flyktingarna behöver min frustration. 

Har nu hittat två hjälporganisationer jag donerat pengar till. En droppe i havet och allt det där men bättre än att vara paralyserad som jag känt mig de senaste dagarna.

Treåringen

Som - utgår jag ifrån - alla som sett bilden på den drunknade treåringen från Syrien som spolades i land i Turkiet igår har jag inte kunnat tänka på något annat sedan jag såg den igår kväll. Drömde om pojken hela natten. Jag undrar vad han hette. Jag undrar om han har föräldrar och syskon och om de också är döda. Jag undrar vad han tyckte om att göra och vad han gillade att äta.

Jag vill be honom om ursäkt för att världen är en så hemsk och vedervärdig plats att treåringar måste fly i gummibåtar och drunkna. Jag skäms för att jag sitter i min soffa och bara låter allt hända. Över att jag obsessar över töntiga lyxproblem. Jag skäms för att EUs 500 miljoner invånare inte verkar ha förmågan att öppna sina armar och hjälpa till.

Att vara frustrerad och ledsen hjälper ingen. Men det är så svårt att veta vad man kan göra. Jag tänker att vi (som kan) kan skänka pengar till hjälporganisationerna. Skänkte en slant till Rädda Barnen imorse, bättre än att göra ingenting tänker jag. Men fortfarande, jag fattar inte hur världen kan vara så sjuk som den är, att vi inte har förmågan att lära oss av historien.

Lunchsällskap. H.K.H. Bryt.

Värdens finaste lunchsällskap idag.

Lilla S och hans pappa. Tittar man riktigt noga ser man en liten, liten bit av H.K.H. Prins Carl-Philip bakom oss. Eller man ser inte det alls, men han satt där iallafall.

Fick ett riktigt bryt på en arbetsuppgift och en kollega idag men lyckades hålla mig i skinnet så jag tror inte hen märkte det. Gah.

Skolval. Sy. H.

Varit på föräldramöte i Pluttskruttens klass ikväll.

Alltså jag älskar nästan hennes skola lika mycket som hon gör. Är väldigt nöjd med skolan vi valt och tror att det är värt engagemanget det innebär. Oavsett vilken skola en väljer till sina barn tror jag en måste ha tillit till pedagoger och ledning och lita på att de kan, gör och gillar sitt jobb. Självklart måste föräldrar vara vaksamma och lyhörda, men jag tror inte det är rätt att ifrågasätta hela tiden för då gör barnen också det till slut.

Lite nojig över att vi ska sy kritfodral till barnen. Jag kan inte sy. Vet inte om M kan. Måste fråga honom.

Pluttskrutten har iallafall hajat bokstaven H.

Helgen. Smoothies. Kanintankar.

Ifall ni undrar så hade jag en jättebra helg.

Kräftskiva på jobbet i fredags. Riktigt kul. Toastmastern var så otroligt bra (måste berätta för honom att jag tycker det, inte glömma), han bjuder alltid på sig själv på ett så bra sätt - inte för att han vill stå i centrum och få uppmärksamhet, utan för att han vill att alla ska ha roligt. Det är stor skillnad. Ankan sökte upp mig vid halv tolv och undrade om vi skulle åka hemåt och det var ju en lysande idé. Så, jag kom hem i vettig tid och i vettigt skick.

Inga barn var hemma så jag tänkte satsa på sovmorgon. MEN vaknade klockan åtta på lördagmorgon. Är inte sånt märkligt? Men. Hämtade hem Pluttskrutten och Skorpan (Lilla Räkan tog sig hem själv) och körde lördagsklassikern (middag-film-godis).

I söndags började Pluttskruttens och Skorpans dans igen. Och efter dansen drack vi smoothies som var så goda att en typ smäller av. På SqueezedUp. Då vet ni.

Och så en sak till. Pluttskrutten hade svårt att somna ikväll. När jag gick in till henne och föreslog att hon skulle försöka tänka på roliga saker berättade hon att hon låg och tänkte på att hon önskar sig en täljkniv och en kanin (vår granne har köpt kanin så viss kaninterror nu). Hon tänker sig att hon ska tälja ett bord och en stol till sin kanin som den kan klättra på och så vill hon sy en kavaj och ett par byxor till kaninen som den inte behöver ha på sig utan plaggen ska hänga på buren. Och så ska kaninen heta Mulle. Tro sjutton att hon inte kunde somna med allt detta i tankarna.

Stil. Rutiner. Skolan.

Ibland har hon sån stilkänsla. Önskar jag också kunde gå klädd sådär.

Inte många inlägg på bloggen på sistone, känns som jag varit helt upptagen med att vänja mig vid våra nya rutiner och passa tider. Så långt går allt bra. Pluttskrutten älskar sin nya skola. Älskar. Lektionerna, fröken, rasterna, maten, fritids. Hoppas det fortsätter så ett tag till.

Lilla

Fina lilla Skorpan, jag vill inte att du ska bli äldre. Det räcker nu.

Och så vill jag vara lika rak i ryggen som du.

Slut. Partiledare. Morr.

Jag är helt slut. Alltså helt. Två dagar med nya logistiken, OBS att M haft semester, och ett pass med PT-Harry igår. Jag vet inte om PT-Harry var extra på gång för att det var fredag eller om jag var extra svag men jag har träningsvärk av den typen att jag snubblar runt här hemma. Fast jag gillar ändå att ha träningsvärk. Idag ska vi mata grannens djur (de är bortresta) och äta tacos, ingen större ansträngning alltså.

Måste skriva av mig om en grej om en av mina kollegor, en man, som jag annars gillar, han är vettig, har bra värderingar, är ganska omtänksam (för att vara advokat, hehe). Jag har pratat jämställdhet med honom en gång och tyckte då han sa bra saker. Men - härom dagen berättade jag om mitt politiska engagemang när jag var yngre. När jag berättade att jag känner Birgitta Ohlson litegrann började vi prata om att hon skulle bli en så bra partiledare för Folkpartiet. Om hon vill. Så långt allt bra. Men sedan sa min kollega att "då skulle det nästan bli för många kvinnliga partiledare", med tanke på att de andra Allianspartierna leds av kvinnor och Miljöpartiet har ett kvinnligt språkrör. Tack och lov lyckades jag finna mig litegrann och sa "ja hur skulle det se ut, samhället skulle rasa samman". (Han gick raskt vidare med sitt.)

Tråkigt tycker jag. Antagligen tänkte han sig inte för men det gör mig lite sur att en person som är så vettig säger sånt, även om det kanske var halvt på skämt. (Sedan kan en ju fundera på om han tyckte det var för många manliga partiledare tidigare när alla partier (utom mp som har en av varje) leddes av män. Skulle inte tro att han tyckte det, nä.).

Morr.

Skolstart. Buss. Nu.

Alltså skolstarter.

Det var likadant när Lilla Räkan började skolan. Svårt att ta till sig att ens små bebisar börjar skolan. I Pluttskruttens skola har de gjort uppropet till en ceremoni, högtidlig utan att den blir läskig eller för stor för barnen. Pluttskrutten är alltjämt mycket laddad, och packade sin väska ordentligt och koncentrerat igår. Hon är lite bekymrad över läxorna, men jag lovade henne faktiskt att hon inte får några idag.

Det blir en lång dag för henne idag. Lämnade henne vid bussen, glad och uppspelt. Lite märkligt att se henne kliva på, visa sitt busskort och sätta sig bredvid sin kompis med ryggsäcken i knät.

Antagligen kommer hon hem som en liten trasa i eftermiddag, efter lektioner, raster och fritids med nästan bara nya kompisar.

Måste försöka få snurr på några saker här på jobbet. NU.

Upprop

Så var vardagen igång igen. Eller inte riktigt, för M har fortfarande semester och skolorna börjar idag med upprop, men jag tycker ändå det är svårt att få ihop hämtning och lämning och matinköp och matlagning och läggning av barn. MEN egentligen gillar jag ju vardagar, jag kommer nog på hur jag ska förhålla mig till det snart.

Jag har förresten aldrig fattat det där med upprop, kan inte skolan bara börja? Eller står det i skollagen att skolorna måste ha en dag med bara upprop? Om det nu är så att de barn inte orkar ha både upprop och några lektioner samma dag efter tio veckors sommarlov kan man kanske skippa uppropet och börja med lektionerna nästa dag? Det här får någon klok människa gärna förklara för mig.

Logistik, igen. PT-premiär. Uppladdning Midnattsloppet.

Hade nästan glömt all logistik det innebär när alla i familjen är hemma.

Fyra IKEA-tvättar tvätt står nu och väntar på att blir burna till tvättstugan. Försöker också tänka ut när vi ska äta middag (och vad, förstås). Pluttskutten och Skorpan springer MiniMil runt kl 16 (vi är hemma igen vid kl 17:30), Lilla Räkan springer Lilla Midnattsloppet kl 19:30 och jag springer runt kl 22:00 (tror jag det var, måste kolla, det kanske är senare?). Och så måste vi handla också. Alltså jag älskar det här livet och vanligtvis är jag jättebra på sån't här men jag har helt kommit av mig. Jag får be M fixa allt istället.

Hade min säsongspremiär med PT-Harry igår, det gick bra på så sätt att jag inte fick någon migrän, hade ju problem med det i våras när jag fick blixtrande migränattacker tre gånger PT-träffar i rad. Oklart vad som utlöste det men jag tror det var en kombination av sömnbrist och mycket jobb. Men vad vet jag? Ni kan ju gissa om jag har träningsvärk idag eller inte... Inte det värsta jag varit med om men bröstmuskler, framsida lår och rumpan är jättestela. Alltså JÄTTE. Det ska bli spännande att springa Mindnattsloppet på de villkoren, haha. Fast det loppet är alltid kul. Mer fest än tävling. Och jag tröstar mig med att Bästa Grannfrun, som också ska springa, var på bröllop igår - jag vet att hon höll sig i skinnet alkoholmässigt, men ändå - och kom hem vid 02 och hade övernattningsgäster som skulle åka kl 7:30. Inte säkert att jag får med henne på en After Run (dvs. en öl på en sunkpub vid Zinkensdamm iklädd svettiga löparkläder) i år, men jag ska tjata lite ppåp henne, så vi får se.

Nu ska jag försöka komma ihåg hur man gör frukost till snälla söta barn och sedan väntar tvättstugan. Har saknat detta.

Fridens.

Tillbaka. Knäpp. Downton. Lakrits. Pamflett.

Nu är alla tillbaka! Det har inte varit fel alls att hänga hemma själv, jag har ändå jobbat på dagarna, men saknaden efter barnen när de är borta länge gör mig lite knäpp. Knäpp på det sättet att jag inte vill gå in i deras rum eller börjar fantisera om hur det vore om de inte skulle finnas mer. Iallafall, knäpp eller inte, nu är de hemma.

Barnen kramades lite och försvann sen i varsitt rum och sen har det varit lekeldorado med saknade leksaker för Pluttskruttens och Skorpans del och umgänge med datorn för Lilla Räkans del.

Nå. Ett par helt andra grejer som hänt idag.

1. Såg på nätet att sista säsongen av Downton Abbey nu spelats in. Hoppas hoppas hoppas det inte dröjer evigheter tills den visas i Sverige. Blev töntigt glad när jag såg den här bilden.

2. Fick de här godingarna av min mammas kusin. Direktleverans från Holland. Möms.

3. Och så har jag skrattat åt den här.

hemmakväll m.m.

M och barnen är alltjämt på landet. Igår var det en fin och solig kväll; funderade ett tag på att ringa runt och se om någon vän hade tid att ses spontant, men bestämde mig sedan för att inte göra det. Inte många kvällar om året jag är ensam hemma utan att behöva jobba. Det var ett bra beslut, hade riktigt trevligt där med mig själv.

Följande spännande saker utspelade sig där hemma igår kväll:
- körde ett yoga-pass (med en jättebra app). Superskönt - har ännu aldrig ångrat ett yogapass. Dock tycker jag att jag blir stelare och stelare, jag antar att det är en kombination av ålder och att jag aldrig stretchar. Att stretcha är ungefär det tråkigaste som finns, tycker jag. Men kanske dags att börja göra det?
- fick och läste ett brev från barnbyn där mitt nya fadderbarn bor (mitt gamla har fyllt 18 år och har flyttat från byn för att utbilda sig till journalist, fantastiskt på alla sätt), grät såklart en liten skvätt (barnet är ännu litet, föreståndaren skrev så fint om hur mycket hen älskar sina syskon, att en av syskonen burit hem hen från en fotbollsmatch de varit på för att hen var så trött, hur tryggt barnet är i byn osv.)
- började (sist av alla) att titta på Breaking Bad. Såklart den är bra, det är ingen diskussion. Lite för grisig tycker jag dock. Men lär fortsätta titta.
- efter sommarens totala overload på sötsakefronten gjorde jag en sats av chokladbollarna utan socker. Jag åt dock upp knappt hälften, så hälsofördelarna med denna övning är väl oklara.

Vemodig-nostalgisk-blödig. Akward. Nino.

Jamen godkväll.

Lite trött, inte farligt, men lite, eftersom jag var uppe med tuppen imorse. Det behövs inte mer än liiite trötthet så blir jag sådär vemodig-nostalgisk-blödig, som jag på ett sätt tycker om att vara men som också är lite jobbigt. Jobbigt eftersom jag då t.ex. lätt gråter åt olika saker på opraktiska ställen (som tunnelbanan, kontorslandskapet osv). Idag fällde jag några tårar åt en radiodokumentär jag lyssnade på i kollektivtrafiken, men är inte säker att någon såg det.

M och jag har tok-smsat nu på kvällen, det gör vi sällan. Han och barnen verkar ha det otroligt bra. Tydligen har alla (inklusive M) fått djur-alias, mycket spännande det hela. Pluttskrutten passade visst på att göra lite yoga på kvällen.

Alltså jag fattar inte hur barn kan vara så viga och mjuka och vuxna (jag) så stela?

En lite knäpp sak hände här hemma på kvällen; jag hade just sminkat av mig, dragit på mig mjukisbyxor och geggat på en ansiktsmask när en kund ringde och ville lämna "lite papper" till mig härhemma eftersom hen inte ville posta dem. Det blev faktiskt lite konstigt ("akward" skulle Lilla Räkan säga), jag har träffat den här personen två gånger förut, och då i jobbkläder i ett av våra konferensrum och nu stod vi här på min gata och pratade och jag hade som sagt joggingbyxor och träskor på mig. Jaja.

Grannfrun berättade att hon köpt Nino Ramsbys senaste skiva (CD och vinyl), blev lite avis, ska nog önska mig den (fast det är evigheter till min födelsedag). Hursomhelst kollade jag in Ninos hemsida och inser att jag missade hans utställning, suck suck. Måste förresten citera det han skriver om sin transsexualitet:

NINOS PRONOMEN ÄR NUMER HAN (TIDIGARE HON). NINO ÄR TRANSAKTIVIST OCH TRANSSEXUELL OCH IDENTIFIERAR SIG SOM KILLE/BOY/MAN, DETTA BORDE INTE VARA VIKTIGT ATT TYDLIGGÖRA ELLER ENS NÄMNA, MEN EFTERSOM VÅR VÄRLD ÄNNU INTE ÄR VAN VID TRANSSEXUELLA SÅ ÄR DET VIKTIGT... VÄLDIGT VIKTIGT ATT SYNLIGGÖRA SÅ OFTA OCH MYCKET SOM MÖJLIGT. KRAM.

Suck. Ibland önskar jag verkligen att världen såg annorlunda ut. Nu har jag lyssnat cirka tio gånger vardera på Ninos versioner av Eva Dahlgrens Hjärta av guld och Cornelis Fredrik Åkares Morgonpsalm och så blev jag sådär vemodig och blödig igen. (Låtarna finns på Spotify men fattar inte hur en länkar dit. De finns på youtube också men där var det så dålig kvalle på ljudet så skippar länkning dit.)

MEN nu ska jag nu göra en lista över allt jag måste göra imorgon (hur kan en få värsta backlogen på två arbetsdagar, är det bara jag?) och sedan måste jag sova lite.

Ultratidigt. Bästa starten. Leverans. Lugnet före stormen.

Satte klockan för mina förhållanden ultratidigt (05:30) imorse och släpade mig på ett yogapass på gymet. Släpande är verkligen ordet, jag brukar inte ha svårt att kliva upp på morgnarna men idag var det segt. Fast underbart att det är så ljust på morgnarna, längtar inte till beckmörkret från oktober till april.

Morgonyoga betalar sig verkligen. Tror det är det bästa sättet för mig att starta dagen. Det här var ett bikrampass, tycker bikram är så bra för att jag helt omöjligen kan tänka på något annat är instruktörens ord och min matta i värmen. Det är faktiskt som att tankarna blir helt blanka.

Har en jobbig leverans imorgon som jag har skjutit på så måste verkligen foka på den idag. Viktig kund osv. Hoppas kunna göra klart i vettig tid idag och slippa jobba hemma så att jag kan belöna mig med lite Netflix och mitt i veckan-godis.

I övrigt en riktigt lugnet före stormen-vecka. Nästa vecka drar höstterminen igång, barnen ska till två olika skolor och en förskola, helt ny logistik med hämtning och lämning. Gah.

Pluttskrutten t/o/r. Jobb. Tatuering.

Tillbaka på jobbet. Lite skönt, lite tråkigt.

Igår kom Pluttskrutten hem efter en resa med sin mormor. Pluttskrutten har varit på en börja-skolan-resa till Berlin, verkar ha varit hur bra som helst, med besök på Reichstag, Gemäldegallerie, Berliner Zoo, Legobutiken, god mat, kakor till frukost och glasstopp nu och då. Pluttskrutten hade köpt presenter till alla familjemedlemmar, Pluttskruttens och Lilla Räkans noga inslaget.

Jag saknar alltid barnen när de är borta, men det är inte förrän de är tillbaka som jag inser hur mycket jag älskar dem. Det är som att jag då blir ledsen för att de varit borta, jag kan inte förklara det där riktigt. Hursomhelst var det helt underbart att träffa Pluttskrutten igen, lyssna när hon sjunger för sig själv när hon bygger lego, fnissa åt hennes galna infall och nästan krama sönder henne.

Skorpan och Lilla Räkan är på landet, M åker dit med Pluttskrutten idag och alla stannar sedan några dagar medan jag drar igång på kontoret. Har planerat att jobba undan några grejer och ladda (ehum) för Midnattsloppet. Har bokat in PT-Harry på fredag, dagen innan loppet, kanske inte så smart men jag orkar inte boka om nu.

Jobbar just nu upp min kaffetolerans igen. Det går rätt så bra.

Funderar förresten på en tatuering till. Fick tips om en bra tatuerare. Googlade upp honom, kollade hans portfölj och blev lite nervös. Man kan säga att den tatuering jag funderar på är lite mera slätstruken och gullig. Men ska nog boka in det tror jag. En lever bara en gång som ni vet.

Tillbaka. Alma Löv. Vildhjärta. 30. Osv.

Tillbaka i hemstaden.

Min semester är slut på måndag. Jag både vill börja jobba och inte. Men. Först en helg hemma.

M och jag kom hem från Värmlandsäventyret igårkväll, åt middag framför teven och sov skönt i vår egna säng. Känner mig glad och uppåt av all konst och kultur jag fått se och höra och uppleva och alla samtal med vännerna. Innan vi åkte igår var vi på mitt absoluta favoritmuseum, Alma Löv (http://www.almalov.com). Åk dit om ni är i närheten. Sedan svischade vi vidare till Vildhjärta och hennes ateljé (http://vildhjärta.se). Vi fick en privat visning eftersom E&J känner henne. Vildhjärta (Maria Westerberg) gör skulpturer av pinnar, roliga, knäppa, fina och har ett fantastiskt förhållande till skogen. Vi köpte hennes bok och fick ett lass svamp av henne.

Idag har vi softat hemma och varit och firat min svägerska som fyllt 30. Jättegod lunchbuffé och tårta och bebisgos med Lilla S. Pratade en stund med min egen Plastmamma och hennes man, alldeles för länge sedan vi sågs. Promenerade hem med M, superhärligt, vi fnissade åt turister och svensexor och oss själva. Åt middag vid teven IGEN och såg några avsnitt av The Americans. En helt perfekt lördag om ni frågar mig.

Insåg idag att Midnattloppet går av stapeln om en vecka. Har sprungit några gånger senaste veckan men känt mig väldigt tung och seg. Jag vill gärna springa Midnattsloppet men känner mig liksom inte tipp topp. Lyxproblem. 

Fridens.

Kultur. Författarsamtal. Kondis.

Kulturen flödar i Värmland.

Förr hängde jag faktiskt med i litteratur och film och teater men nuförtiden kommer jag liksom inte längre än att läsa deckare på sommaren.

Har just varit på ett författarsamtal med Lars Andersson (som skrivit Lomjansguten) och Kjartan Flögstad och Västanås teaters regissör Leif Stinnerbom. Riktigt intressant om folkmusik, värmländska dialekter och spelmän.

Var tvungen att smälta allt detta på Citykonditoriet.

30 kr kostade detta. Inga Stockholmspriser precis. Är lite bakis inser jag så det satt fint med socker-fett-chocken.

Under tiden klippte sig M på byns enda sommaröppna frisör:

Ska bli spännande att se hur han ser ut. 

Nu ska vi handla till grillmiddagen. Hoppas på att få hoppa i jacuzzin senare igen.

Värmlandsdag

Vilken dag vi hade igår!

Vaknade på finhotell (M hade bokat, då blir det alltid finhotell, jag kan vara lite snål med hotellval), gick loss på frukostbuffén, gick på Lars Lerin- museet på Sandgrund,

shoppade en dunjacka (i augusti, jag vet), tog bilen till Värmlandskompisarna E och J, pratade med dem en lång stund, sprang en halvtimme längs den ångande sjön och de djupa skogarna, gick och såg Lomjansguten på Västanå teater,

(J är fjärde från vänster), åt en lång middag på verandan med E och J, drack en massa vin, badade i utomhusbubbelpoolen med utsikt över sjön (alltså jag smäller av, SÅ underbart) och la oss vid tresnåret.

Bästa dagen på länge. 

Roadtripping

Efter all logistik är vi nu iväg.

M spelar redneck-country. Och ja, det är en Wunderbaum vi ser. 

M och jag är nästan aldrig själva i bilen, därför tycker jag det är helromantiskt när vi väl är det. Särskilt för mig som inte kör, hehe.

Klänning

Alltså den här bönan har fått en klänning som jag är helt avundsjuk på. Lyllos Skorpan.

Logistik. Realistiskt. Semester från semestern.

Som ni vet överraskas jag ofta av hur mycket logistik livet består av. På semestern blir det ju mer av den varan: handla mat, laga frukost, lunch, middag, duka, diska, tvätta tvätt, hänga tvätt, vika tvätt, dammsuga, städa toan, åka bil mellan destinationer, bädda, packa, lägga  barn.

Jag är förstås inte ensam om att göra de här sakerna och jag gör dem verkligen inte varje dag, tvärtom, jag är superbortskämd av snälla släktingar och familjemedlemmar. Det jag vill komma till är att de här sakerna ofta kommer som en överraskning för mig, dvs jag föreställer mig ofta att jag på semestern ska sitta och se elegant ut på verandan och dricka en Bellini (har aldrig druckit det) och läsa i kvällssolen fast mitt liv inte ser ut så. 

Mycket nöjd med att jag haft realistiska förväntningar på semestern denna sommar. Jag har inte alls känt att semestern runnit iväg medan jag stått vid diskbaljan och det har till största delen berott på att jag skämts bort av andra men också på att jag haft realistiska förväntningar.

Idag riktig logistikdag, dock. Har kommit på att det är bäst att samla all logistik till ett dygn och sedan glida några dagar. M och Lilla Räkan kör idag bil från Norrlandsstugan idag. Jag har tvättat, packat nya väskor (två barn till landet, ett barn till landet och sedan vidare till Berlin (pass alltså), två vuxna på hotell- och kompissemester (finkläder, träningskläder, badgrejer)) och åkt tur och retur till Roslagen med Pluttskrutten och Skorpan. 

Imorgon ska jag besöka skönhetssalongen (mycket viktigt) och köpa presenter till Värmlandsvännerna och till svägerskan E som fyller 30 i helgen. Sedan sticker M och jag på semester från semestern.

Okej. Då vet ni.