De allra flesta dagar, 99 av 100 skulle jag säga, älskar jag familjelivet. Jag tar mig gärna an utmaningen att på någon timme få igång diskmaskinen, städa upp bland dagens skörd av utspridda leksaker, packa en gympaväska och få barnen i säng. Jag är oftast helt harmonisk när jag håller på, vardagspysslet blir som ett yogapass.
Men så är det den där hundrade dagen. Som igår. Läxtjafs, vällingvägran, tvättkaos och tandborstningsgräl. Total disharmoni som slutade med att alla var missnöjda. Mitt i alltihopa ringde en stackars Teliaanställd som ansåg sig ha en bokad telefontid med Lilla räkans och Pluttskruttens pappa. Efter att ha kört surtant-stilen med honom en stund kändes allt mycket bättre. Synd för honom men skönt för mig. Barnen somnade i ren förskräckelse tror jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar