Vaknade med hjärtklappning efter att ha drömt att Skorpan fick förlösas med kejsnarsnitt. Det vill jag ju inte alls.
Insåg sedan att att det är imorgon jag ska viga M och P. Har läst och skrivit om mitt manus. Ändrat tillbaka. Har lånat kläder och skarfsar, skickat Mamman till biblioteket efter en bok, tvingat kollegor och vänner att lyssna på hur nervös jag är. Fast såklart det blir kul. Ja. Men jag är skitnervös. Alla minns en dålig vigselförrättare. Hu. Säg inget till M eller P om ni skulle träffa dem bara.
En av Pluttskruttens och Lilla räkans pappas bästa vänner var hemma hos oss när jag kom hem. Han mår inte alls bra. Han är nog den stabilaste människa jag känner. Nu satt han vid vårt köksbord och grät. Det snörper i mitt hjärta när jag tänker på det. Såklart det kommer att ordna sig för honom. Man vet bara inte hur eller när. Livet är så orättvist och svårt ibland.
Jag måste påminna mig själv hur priviligerad jag är. Inte inte glömma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar