Göteborgsutflykten gick bra. Skorpan är kvar i magen tack och lov. Hoppeligen stannar hon där ett par-tre veckor till. Men om hon är det minsta lik sin storasyster så gör hon som hon vill. Precis som jag tycker att hon ska göra, egentligen.
Jag har tänkt mycket på det där. Pluttskrutten är ännu så liten att hon inte vet hur omvärlden tycker att flickor ska vara. Hon spiller och tjoar och showar och protesterar och lever om. Jag har alltid undrat vad det är som får flickor att plötsligt tystna och vem som blir glad för det. Varför vill vi ha tysta och snälla flickor, varför tycker vi att pojkar ska ta för sig och synas och höras?
Jag hoppas alla barn jag har ynnesten att få leva med fortsätter att ta för sig så länge de lever.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar