Idag har jag varit helt förvirrad. Jag har försökt trä Skorpans minimössa på Pluttskruttens huvud, blandat grötpulver i vällingflaskan och tagit med soppåsen på promenad. Det verkar svårt för min hjärna att tänka på mer än en sak i taget.
Dessutom började jag gråta åt en textrad i en barnvisa ("ingen i hela världen är så fin som du") på kyrkans öppna förskola. En pappa gav mig en blick som sa något i stil med "åh nej, jag pallar inte". Turligt nog stack Pluttskrutten då uppför den förbjudna trappan mot kontoret, så jag fick skutta efter henne med Skorpan på armen.
Saved by the bell.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar