Djävla skit. Ursäkta språket men det var det bästa jag kunde komma på.
Som jag skrev förut har hela min dag varit lite svajig, men faktisk brast det förut. Min fina kursare G har bröstcancer. Hon har precis fått reda på det, tumören verkar liten, det troliga är att det är den lite snällare sorten, med största sannolikhet blir hon frisk. Men hon har fortfarande cancer. Och två barn och en man och en massa släktingar och vänner som inte vill att hon ska ha en livshotande sjukdom.
Allra bästa grannen P blev klar med sin cancerbehandling strax innan julen, vi har pratat ganska mycket om cancer och döden under våren och hösten. Jag blev ledsen när hon fick sitt besked också, men idag när G mejlade vet jag inte vad som hände. Med mig. Det är henne det är synd om, jag har inte cancer, men på något sätt blev det en grej för mycket tror jag. Nu när jag tagit det till mig lite förstår jag att G antagligen inte kommer att dö, men jag blev helt skakis när jag fick reda på det.
M och jag kom iaf iväg på vår utekväll. Vi hamnade på Rivals bistro. Det var jättehärligt och alldeles lagom. En glädjande sak var att där, mitt ibland oss vanliga restauranggäster, pågick en bröllopsmiddag. Brudparet visade sig vara några simskoleföräldrar, som jag tycker väldigt mycket om.
Ett brudpar som middagssällskap betyder tur, tror jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar