Sorry, Smulan och andra, att jag håller er på halster men jag måste ruva på mitt påannonserade superinlägg ett tag till. Istället bjuder jag på en enkät som jag hittade hos Quetzala Blanco. Ni får gärna haka på så klart.
Vem ser du upp till?
Jag skulle vilja omformulera detta till "Vilka ser du upp till?", för jag har ingen direkt förebild eller idol. Men jag ser upp till människor som inte ber om ursäkt eller skäms för sig sjävla (vilket jag gör ibland). Jag ser upp till kvinnor som är starka i sin yrkesroll. Jag ser upp till poliser. Till läkare. Ensamstående föräldrar. Ja.
Vad skulle du gjort om du fått in 10 miljoner på kontot idag?
Fixat barnvakt och sen sovit med M på lyxhotell. Jag hoppas att jag skulle försöka placera resten av pengarna lite smart. Och sedan skulle jag antagligen ha bokat tid i tvättstugan och skrivit en att-göra-lista för de nästkommande dagarna. Precis som vanligt.
Hur ser en dag ut då du är extra lycklig?
De lyckliga dagarna ter sig inte på något särskilt sätt. De dagar jag förmår ta tillvara på de fina stunderna, när jag är närvarande, är också de lyckliga dagarna. Låter enkelt men är ganska svårt.
Om du skulle vara ett plagg, vilket skulle du vara då?
Ehh... Åkej? En klänning kanske. Elegant, sval och kvinnlig. Hahaha.
Vilken egenskap listar du högst och lägst hos dina vänner?
Jag värderar inte mina vänner på det sättet, so sorry.
Vad ångrar du mest i livet?
Jag ångrar några val jag gjort i mitt liv. Men jag har slutat älta det, vilket är jätteskönt. Sedan ångrar jag en del saker jag sagt till några som står mig nära. Det är aldrig kul att inse att man sårat någon man tycker om.
Vad är du mest stolt över i livet?
Barnen. Jag vet att de har sina alldeles underbara personligheter helt av egen kraft, dvs. det är knappast min förtjänst. Men jag känner iallafall stolthet när jag tänker på dem.
Vad önskar du att du hade vetat för… 10 år sedan?
Att mitt liv, som var rätt bra för tio år sedan, skulle bli ännu bättre på tio år.
5 år sedan?
Vi längtade otroligt mycket efter syskon till Lilla Räkan för fem år sedan, så det hade kanske varit skönt att veta att det skulle bli så.
1 år sedan?
Nada.
Har du haft någon ”ålderskris”? När, hur, varför osv?
För något år sedan faktiskt. Tror det var fyrtioårskrisen som slog till lite i förskott (obs! har inte fyllt ännu). Plötsligt insåg jag att jag inte är ung längre, att min kropp har förändrats och fortsätter att förändras, att jag inte kommer att bli sjuksköterska eller läkare, att jag aldrig kommer att bo i New York, att jag inte kommer att få fler barn, att jag blir tantigare och töntigare. Men nu har jag obsessat klart om det. Nu kan den komma, medelåldern.
Vad har du för mål i livet?
Just nu tänker jag väldigt kortsiktigt, men om jag ska försöka fundera lite längre än till kommande sommarlov så är mina mål att Lilla Räkan, Pluttskrutten och Skorpan ska få växa upp till starka och fria individer, att ägna mig åt dem som står mig nära, att inte lägga energi på saker jag inte kan förändra och att vara lite snällare mot mig själv.
Nämn de fem lyckligaste händelserna i ditt liv hitills?
Här kommer de, utan inbördes ordning.
1) När jag tog studenten. Jag har aldrig känt mig så fri. Jag var helt euforisk av insikten att jag faktiskt äntligen var vuxen och kunde göra precis vad jag ville. Sedan gjorde jag kanske inte så revolutionerande saker och var inte sådär jättefri när allt kommer omkring. Men jag var underbart glad då.
2) När det gick upp för mig att jag blivit en person i Lilla Räkans liv. En förälder. Jag insåg det helt plötsligt en morgon när jag fortfarande bodde i min singellägenhet som jag aldrig trivdes riktigt i. Insikten och lyckan slog ned som en bomb i mig. Jag minns att jag grät så det skvätte ned i thékoppen.
3) När Pluttskrutten föddes. Jag vet att det är en klassiker, men jag har aldrig känt mig så närvarande, så i nuet och så levande som vid förlossningarna. Det är helt galet egentligen, jag önskar att det fanns lite mer vardagliga upplevelser i mitt liv som åtminstone kom i närheten av det jag kände då. Kanske var det Gud som visade sig, inte vet jag.
4) När Skorpan föddes. Hennes förlossning var om möjligt ännu ballare än Pluttskruttens, eftersom jag då visste precis vad jag skulle göra. Dessutom var det helt magiskt när hon kom där, snabbt som en raket, en sommarnatt. Efteråt minns jag att jag tittade ut över takåsarna från förlossningssalen när solen gick upp och tänkte att mitt liv inte behövde bli bättre än det var då.
5) Ms och mitt bröllop. Cheesy men det struntar jag i. Jag var så otroligt glad att det blev vi. Att vi valde varandra. Det är jag fortfarande glad för <3
Var känner du dig hemma?
I mina kvarter. Där mina nära finns. Trivialt kanske, men sant.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar