Update: M skjutsade Pluttskrutten, Skorpan och mig till det jag trodde var ett barnkalas. Det visade sig vara en barn-, kompis- och släktkalas. Med lunch- och tårtbuffé uppdukat utomhus. Otroligt ambitiöst och väldigt trevligt.
Pluttskrutten, Skorpan och jag promenerade hem (Skorpan i lånad vagn). Pluttskrutten har blivit så stor, hon knatade glatt de fem kilometrarna (<-- heter det så? kilometrarna?) hem i jättebackig och bitvis isig terräng. Jag var inte lika snajsig som Pluttskrutten utan halkade omkull i världens isigaste (och längsta) uppförsbacke nere i Årstaviken och skrapade sönder några knogar. Funderar på att lägga upp en bild på eländet men är rädd att ni slutar läsa bloggen för att det ser så grisigt ut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar