Hade möte med en person tidigare idag som förlorade sin pappa och sin syster i tsunamin 2005. Hans mamma och han och en bror överlevde. Han var 22 år då. Jag känner till detta för att hans pappa var en halvkänd person, inte för att vi pratat om det. Jag har träffat den här personen tio gånger kanske och vi har aldrig pratat om detta. Det är egentligen lite märkligt, jag känner honom egentligen inte alls men vet ändå om en så viktig del av hans livshistoria.
Idag är en dag när det är mindre lämpligt att tänka på saker som denna, jag har mycket jag borde göra och andra saker jag borde ägna tid och kraft åt. Och så kan jag inte släppa det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar