Pluttskrutten och Skorpan och jag hälsar på hos Gammelmormor (dvs min mormor) tillsammans med Mamman. Det är alltid härligt och samtidigt vemodigt att träffa mormor. Min starka tuffa mormor som stekte fyrkantiga pannkakor och bakade bröd och gjorde färskost och sjöng och dansade och cyklade och röjde när jag var liten är numera nästan blind, hör dåligt och hänger inte riktigt med. Det är helt naturligt och inte alls konstigt, mormor är jättegammal och sjuk. Men blandade känslor iallafall.
Förresten, min mormor har blivit ganska rolig nu när hon är så gammal. När jag lagat mat sa hon "det var inte så festligt det här hörrni" och när jag kramade om henne sa hon "nu har du allt en jättefin kropp" (jämfört med några månader efter att Skorpan fötts, då tyckte hon att jag skulle gå på gym). Men är man 90+ finns det ingen anledning att hymla längre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar