Turligt nog blev det som jag trodde. En bättre dag.
Efter att ha pratat en god stund med Finkollegan idag (hon tar sig verkligen alltid tid, alltid alltid, och är så omtänksam. Vorbildhaft.) inser jag att jag har en jobbsvacka. Det är lite förvirrande, faktiskt. Jag tycker verkligen om mitt jobb, just nu tycker jag att jag har lite flow, arbetet är kul, Bossen och jag funkar bra ihop, Finkollegan och jag är så bra vänner och stöttar varandra, mina andra kollegor är jättetrevliga, you name it. Men jag har fastnat i tankekedjan "det finns inget nästa realistiskt steg i min karriär - det är en tidsfråga innan drömmen spricker, lika bra att hoppa innan" - "finns inget annat jag kan". Meningslöst och tråkigt. Men när man börjar tvivla är det så lätt att börja slira.
Gaskade upp mig idag. Gjorde mitt jobb, gick hem. Inget överanalyserande. Tänker på kusin Js mantra: Better than yesterday, worse than tomorrow.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar