Rivstartade veckan med att försöka förkara för en kollega att arbetsuppgiften jag fått av vederbörande är kass och onödig (fast på ett mycket sofistikerat och trevligt sätt); vederbörande lyssnade förstås inte, eller ville inte höra, så nu sitter jag med skiten iallafall.
Mer uppgiven än arg. Faktiskt är detta en av de saker jag ogillar med mitt jobb. Att man då och då förväntas göra något exceptionellt bra av något som från början är dåligt och sedan får ta smällen för att det inte blir top notch. Brrr.
Finkollegan är borta från jobbet idag, av en tråkig och jobbig och hemsk anledning. Ibland önskar jag att människor kunde dela varandras bördor på riktigt. Att man kunde lyfta bort en del av någon annans motgångar eller sorger och hantera dem själv. Det hade varit läge nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar