Efter att ha våndats över diverse ytliga beslut gick jag in i Läkare utan gränsers tält i Gallerian där de visar en film från ett flyktingläger. Tog inte många sekunder för mig att börja gråta. Mest åt alla barn, ungdomar och mammor som tvingas leva med så svåra umbäranden. Men också åt att sjuksköterskorna, barnmorskorna och läkarna var så snälla, duktiga och omtänksamma.
Ska genast bli månadsgivare till Läkare utan gränser.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar