so far so good

Mitt goda humör synes hålla i sig (även om jag fick ett utbrott på den kafkaeska administrationen på mitt jobb idag). Jag måste säga att det är ganska trevligt att vara lite glad och käck. Vet inte om det håller i längden men so far so good.

Träffade min egen Plastmamma idag, som bjöd på finlunch. Så himla härligt att ses. Hon bor inte i stan så vi ses inte så ofta. Men varje gång vi ses inser jag hennes betydelse för mig. Hon brukar vara positiv och glad för det mesta men idag var hon extra entusiastisk och, ja, lycklig, som det verkade. Det smittar av sig.

Imorse började Skorpan planera sin flytt hemifrån. Hon är fyra år. Men hon tänkte vänta till 18 års ålder sa hon, vilket glädjer mig. Jag får alltså sällskap i 13,5 år till. Pluttskrutten sa att jag fick hälsa på, men helst skulle jag ha med mig kanelbullar, maränger och apelsinsaft.

Jag ordnar det, Skorpan.

Glader

Igår hände en grej (som jag lovar att berätta om här vid tillfälle, jag är inte riktigt redo än) som var omtumlande men som gjorde mig väldigt lättad, glad och tacksam. En oro jag haft länge släppte. En välsignelse att bli kvitt den faktiskt. Insåg först när det släppte hur mycket det tyngt mig.

Idag har jag varit på lite töntigt gott humör. Tursamt nog hade jag bokat in en middag med en gammal vapendragare ikväll. Vi åt en grym middag och hade ett långt samtal om viktiga saker och bytte julklappar (bättre sent än aldrig). Sweet.

Fint vore om mitt glada humör håller i sig imorgon också. Får satsa på det.

Det löser sig

Ni kan vara lugna, jag har inte surat hela helgen (var ju så sur och besviken på mig själv i torsdags). Helgen gick i nafs utan att jag kom åt bloggen.

Pluttskrutten och Skorpan var bortresa med Mamman i helgen, det är verkligen avlastning när de är borta, men samtidigt blir det tomt och nästan ödsligt här hemma. Det är skönt att sova ut, det är skönt att läsa tidningen ordentligt, det är skönt att inte hetsa ut i pulkabacken/lekparken, det är skönt att gå till mataffären utan de små i hasorna. Men samtidigt, så tomt. Jag saknar dem när de är borta. Jag saknar alla frågor, alla galna upptåg, all fysisk närhet, jag saknar deras små händer, deras mjuka kinder och deras totala hängivenhet till livet. På två dagar blev jag lite nojig faktiskt.

Turligt nog blev allt som vanligt väldigt snabbt. De babblar på som vanligt, om Barbie och Dora och kompisarna och fröknarna. Sprutar ur sig frågor. Dessutom har de fastnat för sånger och visor på tyska av någon anledning, så nu ligger de och vrålar "Oh du lieber Augustin" i sängen istället för att sova.

Mitt jobb flyttade i helgen. Ganska kaotiskt idag. Vi har flyttat från egna rum till landskap, jag tycker det är helt ok, men jag har ändå haft eget rum i mer än tio år så det är en omställning. Glasväggen som skulle skydda mig från ljud, lukter och insyn är inte på plats, så jag har fått ta del av matos, skvaller och gnäll mest hela dagen. Men det finns kollegor som har haft det riktigt jobbigt. Borttappade akter, arbetsplatser utan fönster, byggjobbare mer eller mindre i knät. Så klart allt blir bra så småningom, det är ett fint kontor och ett lyft för arbetsplatsen men någon arbetsro kan man inte tala om just nu.

Imorgon en prövning som jag bävar lite för. Men jag säger som mina tyska vänner påstår att svenskar alltid säger: det löser sig.

Dubbelsur

Igår och idag har jag lyckats göra tre personer riktigt besvikna. Även om det såklart inte var min avsikt så blev det så. Jag har bett om ursäkt, men det ändrar ju inte faktumet att jag gjort bort mig.

Dessutom lyckades jag ligga och älta en sak när jag skulle sova igår, helt onödigt, så nu är jag dubbelsur på mig själv.

Försöker tänka att det enda jag kan påverka är hur jag hanterar liknande situationer framåt. Ältandet i sig fyller ju knappast någon funktion.

"Lift your self up and try again", skulle jag vilja säga på mig själv. Men idag lyssnar jag visst ganska dåligt.

faktiskt

Pratade med Finkollegan om att söka stöd och hjälp hos sin familj och andra nära härom dagen. Vårt samtal fick mig att fundera lite.

Jag brukar inte ha svårt för att söka stöd och hjälp, men nyligen hade jag ett problem som jag - inser jag nu - borde ha pratat med någon eller några om, men det gjorde jag inte. (Det är inget dramatiskt, jag kan bara inte tuta ut det här. Det är inte problemet i sig utan min hantering av det som förvånar mig lite.)

Jag gick och nojade en del medan jag väntade på ett besked i frågan (nojandet var helt i onödan visade det sig, tack och lov). Jag tänkte - tror jag - att jag inte ville dumpa min egen oro på andra i onödan och att det var bättre att vänta tills jag hade klara besked. Men egentligen tror jag inte på det där, jag tror inte att ensam är stark och jag vet att mina nära hade klarat att hantera det. Plus att det onekligen hade varit bra med en ventil. Saker har en tendens att bli lite skeva och verklighetsfrämmande om man ältar dem för mycket med sig själv.

Faktiskt dumt av mig.

småbarnstrött

Idag är jag sådär trött som jag bara har varit sedan jag fått barn. Pluttskrutten och Skorpan är egentligen igenom faserna när de vaknat i ottan och tyckt att det är dags att äta frukost och leka med tågbanan. Numera sover de till halv åtta på helgerna och kan med lite hjälp på traven leka själva någon timme medan jag halvsover lite till. Lilla Räkan sover f.ö. till lunch om man inte intervenerar.

Men. Imorse vaknade jag klockan sex av att Skorpan (som tassat över till min säng) var jätteledsen (mardröm eller längtan efter M, som är bortrest, lite oklart vilket). Pluttskrutten vaknade också av detta och så var cirkusen igång. Synd att jag satt uppe till klockan 01 och tittade på teve igår. Väldigt synd.

En fördel med att stiga upp så tidigt var att jag klockan 11 hade hunnit äta frukost och läsa hela DN, tvätta och vika sex tvättar OCH handla en sväng på ICA. Efter allt detta har vi också varit på en födelsedagsfika.

Så. Sömnbrist, hetsdrickning av kaffe och socker-overload. Jag är helt slut medan Pluttskrutten och Skorpan aldrig verkar ha varit piggare i hela sina liv. Mycket orättvist.

Snö

Älskade snö. Så härligt tycker jag. Längtar efter skidåkning.

Hängt med Pluttskrutten och Skorpan i pulkabacken idag. Pluttskrutten testade grannflickans miniskidor och lyckades ta sig ned för backen flera gånger utan kraschlandning. Skorpan lite mer försiktig. Efter några åk i pulkan var hon helt nöjd och retirerade till gungan.

Fredag

Såhär såg fredagkvällen ut. Mat- och godiskoma och tre avsnitt Prison Break. Oh, joy.

en dag på jobbet

Hej hej hallå. Mina duktiga kollegor och jag fixade faktiskt föredraget i eftermiddags - skönt. Vi gjorde en otroligt svajig start, men det tog sig. Med tanke på förberedelsetiden (i princip 0) måste vi vara jättenöjda. Inga burop från publiken iallafall (tvärtom faktiskt).

En person som jag hoppas är väldigt nöjd med sin insats på jobbet idag är en kvinna som gick i min grundskole- och gymnasieklass. Cecilia Willberg heter hon och är konståkingstränare. En av hennes adepter, Ilya Solomin, som bara är 15 år, EM-debuterade idag. Titta här!

Så fint i början av klippet när Cecilia håller Ilyas hand och peppar honom. Heja, heja. Om Ilya orkar och vill kommer han bli en fantastiskt bra åkare.

tyvärr

Tyvärr verkar det som att verkligheten hunnit i fatt mig och att efter-julen-lallandet är slut nu.

Om en stund ska jag hålla ett föredrag med Finkollegan och ytterligare en kollega. Känner mig inte riktigt förberedd, dessvärre. Vi har hållit föredraget förut, så helt åt pipan ska det väl inte gå. Men ändå. Lite förberedelser hade inte skadat.

Utmärkta Ann

Utmärkt debattinlägg av Ann Heberlein i DN idag, om antologin "Ingens mamma". 

Det är förstås lätt att säga nu när Heberlein skrivit den här texten, men jag har också tänkt tanken: varför anser många att det är modigt att välja bort barn? Det är väl mycket modigare att välja föräldraskapet? Att kasta sig ut i det okända, svåra, omskakande i att försöka få ett barn och, om man har turen att få ett, försöka hjälpa det ut i livet. 

Heja, Ann!

Birgitta Ohlsson i DN

Läste just intervjun med Birgitta Ohlsson i DN idag. En mycket duktig politiker och en väldigt sympatisk person. Klok och modig. När jag var aktiv i Folkpartiets ungdomsförbund stötte jag förstås på henne då och då.

Blev lite glad/vemodig när jag läste om killgänget på Handels, vänsterliberaler och feminister, som pushade henne och gjorde fotarbetet för att hjälpa henne framåt i förbundet. Anledningen till att jag blev sådär glad/vemodig är att Exet var en av de där killarna. De jobbade hårt för att det skulle gå bra för Birgitta politiskt, de trodde verkligen på henne och hade inga politiska ambitioner själva. Det gjorde han bra, Exet.

Dr Hauschka och Nina

Den där saken som tynger mig och som jag grubblar lite över (och som jag lovat att berätta om - det ska jag göra, trust me on this one) tynger mig fortfarande. Men idag gjorde jag en sak som faktiskt gjorde att det hela känns lite lättare (plus att jag fick foka på något annat).

Jag tog en LÅNG lunch och gick på en ansiktsbehandling (inlösen av en födelsedagspresent) på Riddarkliniken. Världens bästa ställe! De använder bara ekologiska produkter. Jag har hittills i mitt liv brytt mig väldigt lite om vilka hudvårdsprodukter jag använder och så vidare men det här var något helt nytt! Jag är helt Dr Hauschkafrälst nu. Det är som en sekt, haha. Hudterapeuten och behandlingen var helt super. Så nu sitter jag här och glänser helt utan smink :-)

Som ni vet är jag väldigt sen med väldigt många saker. Nu - tio år efter hennes död - har jag upptäckt Nina Simone. Är hooked på henne också känner jag. Lyssna här bara!

Ljusglimtar

Jobbmässigt en riktigt seg dag. Min hjärna är kvar i jullovstempo. En sak som jag inte riktigt kan sluta noja över förstörde min koncentration. (Lovar att berätta så småningom.)

Ljusglimt att Finkollegan och jag lunchade på ett riktigt advokathak. Träffade mycket riktigt en advokatbekant där som jag inte träffat på jättelänge. En annan ljusglimt var att Favvogrannen fick med mig på en löprunda i mörkret och regnet. Riktigt mysigt att springa tillsammans. Prattempo, det blev ett faktiskt kvalitetsumgänge.

Strax väntar ett par avsnitt Prison break och sedan sängen. Håller på att planera hur jag ska maxa antalet avsnitt i helgen. Besatt? Jag?

Prison Break

Ursäkta att jag ligger så lågt här på bloggen.

Jag har hundra år efter alla andra fastnat för Prison Break. Jag river av två avsnitt om dagen, men eftersom det finns 80 avsnitt på Netflix kommer detta att ta sin lilla tid. Egentligen vet jag inte om serien är sådär fantastisk bra, storyn är ju ganska tunn egentligen. Men de har verkligen lyckats göra den spännande! Och skådisarna är ju grymma och delvis ursnygga (Wenthworth Miller och Sarah Wayne Callies tänker jag på då...) och så får Peter Stormare spela maffiaboss.

Lovar att blogga lite mellan avsnitten. Hej då.

Sant

Trettondagen

Glad trettondag på er! Min farfar, som inte lever längre, fyllde år på trettondagen. Han var en väldigt bra person, pålitlig, trygg i sig själv och ganska rolig faktiskt. Han blev väldigt glad när jag pluggade juridik, han hade själv velat göra det men hade inte råd, så han blev polis. (Ridande polis med sabel, låter som en film när man tänker på det.)

Baletten i lördags var förstås jättebra. Jag älskar balett, jag vet inte vad det är men det berör mig verkligen. Pluttskrutten och Skorpan tyckte också om det verkade det som, Skorpan var lite hängig så hon sov en stund i andra akten (ganska rart faktiskt). Alltid när jag är på opera eller balett tänker jag att jag vill gå oftare (ett nyårslöfte kanske).

Nu njuter vi av jullovets sista skälvande minuter. Parklek och brödbak. Imorgon börjar allvaret.

Retreat

Pluttskrutten och Skorpan hade tidigare två lekskolekompisar (de har flyttat nu), vars föräldrar är meditations- och yogalärare. De driver ett yogacenter och har fristående kurser.

Igår fick jag info om ett sommarläger som de har, ett familjeretreat i skärgården. Är otroligt sugen på att åka dit. Ni kan vara lugna, jag tänker inte utsätta Lilla Räkan för en yogavecka med tanter, farbröder och småbarn, men kanske vore det möjligt att åka med Pluttskrutten och Skorpan så får killarna vara hemma och spela dataspel (<-- OBS, skämt). Men så är det det där med att dela upp familjen... Å andra sidan är sommarlovet väldigt långt. Tål att tänkas på.

Idag ska Mamman, Pluttskrutten, Skorpan och jag gå på balett på Operan. Jag längtar!

god fortsättning

Jamen hej och god fortsättning.

Som ni kanske anat hade vi en trevlig och bra och rolig nyårsafton med våra grannar. De är så himla trevliga och snälla och roliga. Tänk vilken tur vi har. Grannfrun och jag är ju kompisar (vi har under året hunnit springa, gå på pilates, basta, dricka vin, promenera och fika ihop), Lilla Räkan och deras son A är bra polare och ja, det funkar jättebra helt enkelt.

Fast vi "tog det lugnt", dvs. inte röjde som dårar och slutade kl 2 kände jag mig som en vandrade våldnad igår. Lättirriterad och trött. Men så är det alltid på nyårsdagen.

Hade ett möte på jobbet idag som jag var tvungen att ta och har därför försökt passa på att jobba undan lite annat. MEN vad trögt det går. Varit ledig för länge. Turligt, turligt nog var Finkollegan på kontoret, så vi fick luncha och uppdatera oss. Vi ses verkligen så ofta och mycket i vanliga fall så det blir lite konstigt när vi inte får prata av oss.

Nyss gick en av de knepiga typerna förbi mitt rum, klädd i adidasbyxor (inte i enlighet med klädkoden). Det tar jag som ett tecken på att det är OK gå hem. Har sparat massor av arbetsuppgifter till imorgon.

Här en bild från nyårsafton. Det är Skorpan som dansar.

Resumé

Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?

Ja, jag var med i direktsändning på radio. Det var modigt gjort av mig, tycker jag.

Hur har ditt 2013 varit?

Blodets år har kollegan C kallat 2013. Jobbmässigt har det varit ganska dassigt, privat mitt emellan. Inte mitt bästa år men lååååångt ifrån mitt sämsta. Några saker har blivit mycket bättre. Ett riktigt lågvattenmärke i somras men jag tror jag kommit över det nu. Tycker också att jag ändrat min inställning till vissa saker jag inte kan påverka. 

Blev du kär i år?

Nej, inte nykär. Men har funderat mycket på hur lyckosamt det är att leva i en relation som man mår bra i. Och att man måste vårda den och välja sin partner igen och igen, inte varje dag kanske, men så ofta att man inte fastnar. Det är att ta hand om kärleken skulle jag vilja påstå. Inte för att jag är världsbäst på det men jag försöker.

Vilket datum från 2013 kommer du aldrig glömma?

Lillebrors och Es bröllop den 18 maj och min 40årsdag.

Vad är din största framgång 2013?

Inte mitt bästa år som sagt. Framgången i år är för min del är att jag lärt mig att inte jaga upp mig över precis allting (kan dock bli mycket bättre på det).

Bästa köpet?

Vet inte om jag gjort några så strålande köp men M gjorde ett kanondrag när han köpte en iPad Mini till mig i julklapp, det var hans bästa köp <3

Vad spenderade du mest pengar på?

Champagne <-- inte, tyvärr. Det gamla vanliga skulle jag säga.

Gjorde någonting dig riktigt glad i år?

Insikten att det är ett fint liv M och jag har skapat oss.

Vilka sånger kommer påminna dig om 2013?

Jag lyssnar ju sönder ganska många låtar varje år. Senast Triggerfingers cover av Lykke Lis "I follow rivers" och Ebba Forsbergs "Boy you owe me".

Vem har du umgåtts med mest?

Familjen, Finkollegan, Bästa Grannen och RaraK.

Har du haft ett förhållande under 2013?

Jamen visst.

Vart reste du under 2013?

Järvsö, Spillersboda, Gotland, Sundsvall, Legdeåviken, Grekland och Portugal.

Är det något du saknar år 2013 och vill ha 2014?

Jag tror och hoppas på att 2014 blir ett fredligare år för alla människor. Och så hoppas jag att SD åker ur Riksdagen.

Vad gjorde du på din födelsedag?

Fick en massa uppvaktning, ganska kul att fylla jämnt, faktiskt. Det var ballonger, gratulationer, presenter, vin och god mat i flera dagar.

Finns det något som skulle gjort ditt år bättre?

Ja, jag hade önskat att en person som står mig nära hade mått bättre, det hade jag också mått bättre av. 

Vem saknade du?

De som inte finns med oss längre. Pappan, Opa, Kusin Js föräldrar, I. 

De bästa nya människorna du träffade?

Inte så många nya bekantskaper detta år. Tycker att jag har fördjupat och förnyat relationen till några av  mina nära vänner och det är jag väldigt glad över.

Vad vill du säga till dig själv inför 2014?

Hang in there.

Skryt

Pluttskrutten är fem år och syr bättre än jag.

Jag är iofs helt kass på alla slags handarbeten, så det är inte mycket att jämföra med, men jag ville iallafall skryta lite.