Han har gjort en liknande operation som jag, fast mycket större och mer avancerad och dessutom opererat bort en tumör. Man kan säga att jag hade ett förstadium till hans åkomma. Han väntade på provsvar om tumören var malign eller inte men verkade glad och positiv. Jag började nästan gråta när jag återigen insåg vilket flax jag hade som upptäckte cystan. Att jag inte istället om 10, 20 år behöver upptäcka en tumör.
Det är omöjligt att veta varför ens öde blir på det ena eller andra sättet. Men jag är så tacksam för att det blev såhär för mig nu. Undrar ibland om jag kan göra något för att återgälda det.
Linjen mellan frisk och sjuk är så tunn. Inte tänka för mycket nu, Plastmamman.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar