Ni som läser mina inlägg uppmärksamt har säkert förstått att det är något på gång som jag inte kunnat/velat skriva om men som ändå ockuperar mina tankar. Anledningen till att jag legat lågt med det här är att jag behövt prata med de närmaste innan jag tutar ut det i bloggen. Men nu har jag gjort det så därför vill jag skriva några rader.
Jag har lyckats med konststycket att få en cysta i magen*. Sammanfattningsvis är det inget allvarligt, jag är inte sjuk men eländet måste bort för att det finns långsiktiga risker med att ha den kvar. Efter lång väntan har jag nu fått en operationstid till nästa vecka, den kan fortfarande ställas in eftersom detta inte är akut. Men jag hoppas verkligen det blir av.
Sjukvården är förresten jättebra, alla är jätteproffsiga och empatiska och snälla. Kom ihåg det när någon gnäller och klagar. Specialistläkaren jag träffat är så bra så jag funderar på att skriva ett brev till honom sen.
Jag är så glad och tacksam för att jag upptäckte detta i tid, för att det inte är allvarligt, för att allt blir som vanligt sen, för att detta är en baggis för kirurgerna att fixa. Det var några veckor jag var lite orolig faktiskt. Eftersom både Pappan och Mammans man gått bort av cancer i magen blev jag ganska skärrad av att känna en knöl i magen.
Jag lovar uppdatera så småningom.
*Ni som är medicinskt intresserade kan googla "mucinös cystisk neoplasm" eller "MCN". Man får typ tre träffar, inget superpoppis ämne på nätet tack och lov.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar