Ok. Nu är jag opererad.
Tack ALLA ni som skickat hälsningar, ringt och tänkt på mig. Det gjorde mig verkligt glad, in i själen glad, jag hoppas ni förstår det.
Personalen här är så duktig, engagerad, empatisk. När jag var orolig inför ryggmärgsbedövningen var det en doktor som höll mig om axlarna, sa att hen och kollegan är väldigt erfarna och att jag fått ett superproffsigt kirurgteam. Alla hälsade och tog i hand (liiite absurt faktiskt att ligga naken och bedövad i en säng och hälsa på fem-sex rymdvarelser).
Hade lovat Bossen att säga "f**** fat handgranat" innan jag sövdes, men hann inte. Nedsövningen var som att släcka en lampa, läkaren sa "nu söver vi", jag kände att någon höll min hand, jag tog två andetag i masken och sedan var jag borta. Märkte inte ens att det blev svart. Vaknade tre timmar senare av att någon ropade mitt namn och att jag var helt intrasslad i en massa sladdar.
Alla har verkligen varit urgulliga. Det var helt lugnt igår, jag sov, marathontittade på teve, marathonlyssnade på radio, sov igen. Idag har jag fått sitta i en fåtölj (känns som en seger) och gå 2 x 50 meter i korridoren. Med droppåse och kisspåse och blodpåse. Ser inte klokt ut.
Har också blivit flyttad till en vårdavdelning (från post-operation) och delar rum med en kille som har en sjukdom som självförstör hans lever. I förrgår blev jag vän med Ulla som har en tumör i magen. Jag är, igen, så tacksam över att jag hittade skräpet i tid. (Ulla dök upp på samma post-op-avdelning där vi sen låg och ropade till varandra över skärmen.)
Fick förresten dricka vad jag ville idag. Slog till på kaffe, proteindrycker, kräm och havremjölk. Hade längtat efter kaffe ända sedan jag vaknade igår.
Måste också delge er en bild på de ultrasnygga trosorna jag har på mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar