Ingrid är död. Fan också. Helvetes djävla skitcancer. Jag är så trött på att den satans pissjukdomen med sina äckliga klor helt skoningslöst griper tag i människor som inte vill annat än leva. Lilla räkans mamma. Pappa. Farmor. CCs mamma. Och nu Ingrid.
Gick och tänkte hela våren och sommaren och hösten att jag skulle höra av mig till henne, men gjorde inte det såklart. Visste inte ens att hon var sjuk. Hon har rökt som en skorsten sedan tonåren så att just hon skulle få lungcancer kunde man kanske föreställa sig. Det spelar ingen roll att det på något sätt var väntat, jag saknar henne iallafall. Alla juldagar, nyårsaftnar, svamppromenader, kräftskivor, runstensföreläsningar, alla kvällar vi hängde hos henne och C eller hon och C var hos oss, allt detta är redan historia. Ingrid som känt mamma sedan simskolan i Tinnebäcksbadet 1955, som var och tittade på mig på bb, som var en av mina första vuxenvänner. Nu finns hon inte. Och jag hann aldrig säga till henne hur viktig hon var för mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar