konvention

Det här med att göra saker rätt och som man ska enligt någon slags konvention. Tänk att det är så viktigt för så många, och lite upprörande för så många när någon inte gör så.

Man kan inte dra alla över en kam, men när jag träffade M så var det väääldigt många som hade synpunkter på mitt styvmödraskap och också visste hur det skulle gå (skulle kunna skriva spaltmeter om detta, men det ska jag inte göra nu. Men det var mycket prat om vilken slags kärlek "man" känner till barn som inte är ens biologiska, och vad som skulle hända om jag fick "egna" barn. Alla dessa besserwissrar hade för övrigt fel.). Sedan flyttade vi från bostadsrätt till hyresrätt, fick två barn utan att vara gifta och sedan gifte vi oss. Fel ordning och jättekonstigt (tyckte många).

En bekant har just gift sig och köpt hus. Vart hon än vänder sig frågar alla när barnen kommer. Vad är det med folk? De kanske inte vill, kanske inte kan, kanske vill vänta. Ta det lungt. Jag tror vi kommer att märka om de får barn.

Jaha. Jag vet inte varför detta dök upp i mitt huvud nu? Hursomhelst skall jag nu foka på Lilla Räkans födelsedagsfika som strax börjar. Hej.