plats

Ytterligare ett exempel på hur blödig jag har blivit sedan jag fick barn:

Pluttskruttens och Skorpans förskollärare fröken Y – en helt grym kvinna som förtjänar ett eget inlägg – sa till mig imorse att Skorpan börjar ta plats, att hon pratar vid samlingarna och håller kvar sin tanketråd om hon blir avbruten. Samma i leken. Tidigare har hon oftast låtit andra bestämma men nu markerar hon vad hon vill och inte vill. Jag svarade något i stil med att det var roligt att höra, att vi märkt samma hemma och att jag hoppas att Skorpan inte tar för mycket plats. Fröken Ys svar på det var: ”Nej, hon tar bra plats. Sin plats och sitt utrymme, som hon värnar om och förtjänar.” Det svaret gjorde mig tårögd. Dessutom börjar jag nästan gråta nu när jag skriver det.

Det är det jag alltid säger. Man blir sig aldrig lik igen.