Ibland skulle jag faktiskt vilja veta hur min hjärna funkar.
Efter en helt vanlig morgon hemma bestämde jag mig för att promenera till jobbet. Men av någon anledning fastnade jag i en massa existentiella grubblerier och lyssnade på de där låtarna ni vet som man absolut inte ska lyssna på när man är svag. Säkert bra att kontemplera över sitt liv då och då men tajmingen var ju usel. När jag kom till jobbet fångade min snällkollega C upp mig utan att veta om det. Hon ville dricka kaffe och prata om Neil Youngs senaste skiva. Dessutom snodde vi smörgåsar från frukostarrangemanget.
Nu blev starten på den här dagen plötsligt mycket bättre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar