M'eh. Igår när jag sprang till jobbet fick jag skitont på nedre delen av smalbenet. Googlade lite, det är antagligen överansträngning i en muskel jag inte ens visste fanns. Blörk blörk. Hade tänkt springa en lite längre tur i helgen men fick gå till Apoteket istället. Så nu smörjer jag Iprensalva och smygäter ur barnens godispåse.
Nu något lite mindre ytligt - lyssnade på en P3-dokumentär (mitt nya beroende) om Nelson Mandela tidigare idag. Vilken man! Helt enastående. Blev helt tårögd när de återgav hans frisläppande, efter 27 år i fängelse. En av Nelsons medarbetare (glömt namnet) släpptes kort tid före honom. Han berättade att det han minns mest från dagen han släpptes var mötet med släktens barn. Alla hans syskon hade fått barn medan han satt i fängelse för att han kämpat för deras frihet. När han berättade hur han satt med en treåring i knät på sin första fria dag började jag så klart gråta.
Kolla upp dokumentären på sr.se.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar