Det var sommarmingel på jobbet igår. Jag hade först inte tänkt gå, framförallt för att jag inte är i form, men också för att varken C eller S skulle dit. Bestämde mig sedan för att gå iallfall.
Inledningsvis hade jag riktigt trevligt, pratade med kollegor som jag väldigt sällan pratar med annars. Fastnade dock senare i ett samtal om bonusbarn och nya familjekonstellationer med en av Herrarna. I grunden var vårt samtal intressant men jag tyckte det blev jobbigt efter ett tag för att allt blev så personligt och för att jag tolkade Herren ifråga som att han någonstans ifrågasatte mina värderingar. Han menade det nog inte så, han är en godhjärtad människa som vill väl, men han hade en besserwisserattityd i vissa frågor som jag - i den fragila status jag (tydligen) är i - tog åt mig av.
Hursomhelst, mitt i detta samtal fick jag plötsligt tanken att jag bara måste gå. Brukar aldrig vara så för mig. Så jag gick, precis när bandet vi väntat på skulle börja spela. Jag tror att det var ett bra beslut att sticka och det var ingen som märkte eller tyckte något om det, men jag förvånade mig själv lite.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar