Nu har jag nått elfantstadiet. Dvs. jag ser ut, går och känner mig som en elefant. Det hör till, jag vet. Jag vill inget hellre än att pluttskrutten skall må bra och växa som hon skall men lite frustrerande är det att förvandlas från en smidig (nåja) och rörlig person till soffpotatisarnas egen elefantgudinna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar