Idag var det avslutning i lilla räkans skola. Innan själva avslutningen i aulan med uppträdanden och allsång (där jag såklart grät en massa, finns inget som gör mig så blödig som dagis- och skolavslutningar) hade lilla räkans fröknar ordnat julfrukost för alla barn, syskon och föräldrar i klassrummet.
Lilla räkan, lilla räkans pappa och jag hamnade vid samma bord som lilla S, en flicka i klassen som jag tror är lite kär i lilla räkan (jag förstår henne). Hennes pappa kunde inte vara med på avslutningen och som hon sa: "min mamma kan inte komma för hon bor inte i Sverige; jag ska träffa mamma i sommar och hon har sagt att jag ska få en kattunge då". Stor klump i halsen. Tanken hur jag skulle känna om jag hade ett barn som bodde på andra sidan jorden gjorde mig nästan yr. Sedan sa lilla S till lilla räkans pappa och mig: "Ni får inte göra lilla räkan olycklig." "Lilla S", sa jag, "vi försöker att inte göra honom olycklig". "Men", sa lilla S, "jag menar att ni får inte skilja er som min mamma och pappa". "Nej, det ska vi inte", sa lilla räkans pappa. Turligt nog var det dags att trava till aulan, annars hade jag nog börjat gråta där i klassrummet.
Har gått och tänkt på lilla S och hennes långtbortmamma och ensamma pappan hela dagen. Lilla S är på många sätt väldigt lik mig som barn, både till utseendet och till sättet, iallafall innan jag - som så många andra flickor - insåg att omvärlden inte tycker att man är fantastisk och bäst hela tiden, att man måste hålla tillbaka sina åsikter och att det inte är fritt fram här i livet. Lilla fina S, jag vill krama dig hårt och säga till dig att du är den finaste modigaste lilla tjejen och att du inte skall sluta vara dig själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar