Har ägnat lite tid åt att läsa mina egna inlägg från de senaste veckorna och jag måste säga att det är en oerhörd litterär kvalité, eller nej, jag skojar bara, det jag reagerade på är det är samma lite smådeppiga touch på ganska många inlägg.
Nu vet ju ni precis som jag att jag inte skriver ned varenda liten tanke jag har. På en dag hinner jag ofta med att vara strålande glad, tacksam, glad, kaxig, ynklig, arg, irriterad, trött, euforisk och sur. Och de lyckliga stunderna har jag sällan behov att blogga om. Men det skulle göra bloggen lite mer avvägd, tänker jag. Fast det är inte för att ge en rättvisande bild av mig själv som jag bloggar.
Så, ja. Inte vet jag vart jag ville komma. Blev lite brydd av att läsa bara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar